fröken u

Winnerbäck på hemmaplan i en fullsatt sporthall, sjungandes Du gamla fria nord, vackrare än så och mäktigare än så blir det inte. Det skulle i så fall vara de sex extranumren och framför allt Kom änglar som fått vila resten av turnén men som han nu plockade fram och spelade näst sist som skulle kunna mäta sig med det. Kollektiv allsång och så vacker text, precis som det är. Det allra, allra sista numret - Lasse ensam med gitarr som drar av Solen i ögonen - det tycktes mest vara en nyck. Han ville inte gå av scenen. Bandet hade försvunnit, han var ensam kvar och tackade publiken, men hejdade sig precis innan han lämnade scenen och bjöd på den bästa versionen jag hört av den låten och då har jag ändå hört den ett antal gånger som avslutningslåt.
I övrigt kul med den nya tonen som doftade både akustiskt och folkmusik. Nya versioner av alla gamla låtar och många låtar från nya skivan. Han kommer snurra mycket i iTunes (om man fortfarande kan säga att något "snurrar" när det inte är på en fysisk skiva längre) kommande veckan. Man kan bli hög på många sätt och att bli det genom en konsert är ett av de bästa. Bättre än i kväll blir det bara inte.
Dessutom kan herr Winnerbäck det där med att hitta bra förband. Abalone Dots (?) är några jag definitivt måste undersöka närmre.