fröken u

Jag satt häromdagen och läste min tidning
en dag som så många förut.
Jag tänkte på alla de drömmar man drömt
som en efter en har tagit slut

Då såg jag en bild av en flicka
med en skadskjuten kråka i famn
hon springer iväg genom skogen
så fort som hon någonsin kan

Hon springer med fladdrande lockar
hon springer på taniga ben
och hon hoppas och tror och hon bönar och ber
att det inte ska vara för sent

Flickan är liten och hennes hår är så ljust
och hennes kind är så flämtande röd
kråkan är klumpig och kraxande svart
om en stund är den alldeles död

Men flickan, hon springer för livet
med en skadskjuten fågel i famn
hon springer mot trygghet och värme
för det som är riktigt och sant

Hon springer med tindrande ögon
hon springer på taniga ben
för hon vet att det är sant, att det som pappa har sagt
finns det liv är det aldrig för sent

Och jag började darra i vånda och nöd
jag skakade av rädsla och skräck
för jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mig som jag sett

För mitt hopp är en skadskjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det finns nån som har svar

Jag springer med bultande hjärta
jag springer på taniga ben.
Och jag bönar och ber, fast jag egentligen vet
att det redan är alldeles för sent

[Mikael Wiehe]

Kvinnor är alldeles för bra på att vara missnöjda med sig själva och sina kroppar. Ofta försöker vi leva upp till olika sorters förväntningar, förväntningar som kanske bara finns i våra egna huvuden och inte alls stämmer med det omgivningen förväntar sig. Jag fick en länk av en vän och hittade denna bild på sidan (detta är inte sidan jag fick länken till, men den sidan saknade permanentlänkar och detta var den enda jag hittade, originalsidan hittar ni här). Vet inte vart bilden kommer ifrån (och därmed inte vilket land medeltalet syftar på) men den är väldigt talande och budskapet är definitit något som fler kvinnor borde ta till sig.

Igår var det så dags för den årliga GDK-sittningen. Visserligen var detta bara andra upplagan och någonting är inte en tradition förrän det har upprepats minst tre gånger, men räknar man in första årets GDK-fest som skulle ha blivit en sittning men på grund av dubbelbokningar bara blev ett eftersläpp så var detta tredje gången. Tilläggas kan att alla tre tillfällena lagts när klockan ställts om, antingen till sommartid som vid första GDK-festen eller till vintertid som vid de två senaste upplagorna.

Temat för kvällen var schtek. För de som känner mig så vet ni hur otroligt dåligt det temat passade mig. Att säga att jag är extremt oschtekig är en underdrift, men trots detta, trots min aversion mot backslick och liknande så gjorde jag ändå ett tappert försök att schteka till mig för en kväll (dock inte med backslick, det lämnade jag åt killarna). Ibland får man offra sig helt enkelt och ibland kan det vara kul att ikläda sig en roll helt skild från den man egentligen är.

Hur som helst, trots temat så var kvällen riktigt rolig. Några timmars fix chez moi tillsammans med fröken esbjörn för att färga varandras hår (jag har nu en härligt kopparfärgad nyans som jag beundrar varje gång jag råkar passera en spegel), fixa kläder och smink och frisyrer. Resultatet finns säkerligen att beskåda inom en snar framtid på en ansiktsbok eller bilddagbok nära dig. Även om jag själv inte lägger upp bilder där, finns det många andra som gör det. Efter tillfixning följde promenad till fröken soffish (under vilken vi övade överlägsen stockholmsdialekt och allmän dryghet) där det blev förfest innan själva sittningen på Trappan.

Sittningen var grym (trots att man bara blev bjuden på en dricka, det vanliga är två till trerättersmiddag). God mat, roliga gyckel och så hade vi "turen" (vi fuskade inte alls med bordsplaceringen) att hamna bredvid varandra fyra stycken från trean. Även om det är en bra grundtanke att blanda årskurserna så går man inte på sittning för att lära känna nya människor utan för att umgås med sina vänner och ha roligt med de man redan känner.

Kvällens bästa gyckel var fröken pinkys gdk-dikt (ja, ta åt dig nu). Inom grafisk design finns en mängd olika facktermer och begåvade pink poet lyckades få ihop dem till en dikt med snuskiga men otroligt roliga anspelningar. Jag skrattade så jag fick ont i magen och efteråt blev det både folkets jubel och en skål i pinkys ära. Ett mycket bra gyckel på en mycket rolig kväll. Som sig brukar efter sittning blev släppet lite segt. Det var visserligen mycket folk ute men bara ett dansgolv öppet och där spelades tråkig schtekmusik så det blev tidig hemgång. Gjorde mig ingenting med tanke på hur bra kvällen varit dessförinnan. Lite vemodigt att det med stor sannolikhet var den sista GDK-sittningen för egen del men med tanke hur bra den blev kan jag inte vara annat än nöjd :)

Ibland när det hänt massa i mitt liv, eller nåt roligt eller så får jag en känsla av att jag borde skriva om det i min blogg, men ofta blir det svårt att greppa och ligger där som en propp som hindrar mig från att skriva andra inlägg och så blir det ingenting istället. Just nu borde jag alltså skriva om hur fantastiskt och underbart Skottland var och om allt vi gjorde och hur kul det var att vara där, men det är för stort för att rymmas på en futtig html-sida och skulle ändå inte ge en rättvisande bild av vad vi upplevde. Man måste ha varit där.

Ett som är sant är dock att shoppingen är galen i Skottland. Fröken A hade förvarnat oss, men jag kunde inte riktigt tro att det skulle vara på det sättet. Kort sagt åkte jag från Glasgow bra mycket fattigare än när jag kom dit och med en uppskattningsvis fem kilo tyngre packning.

Under den vecka vi var där lyckades vi få till ett besök i Edinburgh, en stad jag varit nyfiken på länge. Det var fint, men som sprayburkskonstnären vi pratade med på gatan sa, så verkade folk mycket kyligare där än i Glasgow. Kan dock inte klaga på bemötandet man fick i affärer, på kaféer eller av folk på stan. Artigt, trevligt och vänligt på ett sätt som jag inte är van vid från Sverige. Skillnaden blev så otrevligt uppenbar så fort vi hade landat på svensk mark igen och folk väntade på sitt bagage. Trängsel och knuffande och inte ett enda litet sorry någonstans när man råkade gå in i någon annan. Skottarna säger sorry även när det inte är deras fel.


Passade också på att njuta av Starbucks under Glasgow-veckan. Varför finns det överallt utomlands men inte i Sverige? Vill ha! Godare chai latte är svårt att få och "vattnet" på bilden var grymt gott, men hittade det ingen annanstans. Perfekt ställe att plugga på var i alla fall just det Starbucks vi valde ut, sköna soffor, lagom litet och intimt, god fika och utmärkt spanläge eftersom vi i princip satt i skyltfönstret :P

Gillade i alla fall Skottland precis så mycket som jag hade trott att jag skulle göra och saknar det mer än väntat. Kanske skulle man bli skotte för ett tag? Då skulle man ju få se kiltar och höra härliga r uttalas dagarna i ända :P

Star, star,
teach me how to shine,
shine,
teach me so I know
what's going on in your mind

[The Frames]

Som det så fint heter så säger ju en bild mer än tusen ord. Den här tog jag för någon vecka sedan. Tyvärr har jag inte hunnit med några kamerafärder kring Strömmen ännu och jag misstänker att ännu fler löv kommer hinna falla tills vi är tillbaka från Skottland. Har annars drömt om en riktig fotorunda för att fånga färgerna som sprakar så underbart. Hur det blir med den saken återstår alltså att se. Kameran (den stora alltså) kommer att få följa med på resan. Lite tvek kring det innan, men det blir trots allt skillnad i bildernas kvalitet och det är faktiskt värt det att dra lite extra packning. Håller tummarna för åtminstone uppehåll under veckan vi kommer att vara där, men man vet ju aldrig.

Imorgon vid tretiden bär det iväg med flygbuss mot Skavsta. Innan dess ska jag och Esbjörn aka Smorgas aka S:et (kärt barn har många namn...) på Arbis höstpremiär. Ikväll blir det varieté för hela slanten. Ska bli kul och förhoppningsvis gott. Bjuds på buffé till föreställningen. Att jobba för en teater har onekligen sina fördelar :)

Det blev ingen exjobbsredovisning för mig och s:et. Anledning: vi kunde inte hitta rätt sal. Skyltningen på skolan är för tillfället usel. Har precis byggt till och skyltarna för den nya delen är ännu inte uppsatta plus att många i den gamla delen är nedtagna, just för att bytas ut. När man så får ett salsnummer som man aldrig hört förut är det inte lätt att hitta. Har inte varit några problem tidigare eftersom lokalerna är numrerade efter vilken våning de finns på. Tyvärr visade sig detta system inte vara till någon hjälp för oss idag. Salen fanns helt enkelt inte och jag undrar fortfarande om det är som plattform 9 och 3/4 i Harry Potter. Man hittar den bara om man tar sats på rätt ställe och springer rakt in i väggen. Exjobbsframställningen skulle ju trots allt ske under sekretess och kanske var detta deras sätt att se till att det blev så. Det var helt enkelt inte meningen att någon skulle hitta dit.

Bloggen släpar efter, vilket inte är annat än en naturlig följd av att jag sista tiden har haft alldeles för mycket att göra i skolan för att ens hinna tänka på annat än äta, sova och så skolarbetet såklart. Idag hade vi redovisning av vårt tidningskoncept (gruppuppgift) och nu återstår endast en inlämningsuppgift i informationsdesignkursen innan allt är avklarat för den här läsperioden. På lördag bär det av mot Glasgow och välförtjänt lov i en hel vecka.

Redovisningen gick förresten hur bra som helst. Pink Passion (som vår fina grupp heter) kickade rumpa. För de som eventuellt är nyfikna på vårt koncept - fråga mig. Även om presentationen ägt rum så är det fortfarande lite av en företagshemlighet. Vill ju inte att vem som helst ska sno vår lysande idé och utomordentliga koncept :P

Imorgon ska s:et och jag på vår första exjobbspresentation. Innan man gör sin egen ska man ha gått på två andra för att se hur man gör. Exjobb är för vår del aktuellt först i vår, men blev tipsade om den som kommer äga rum imorgon och den verkade intressant. Läskigt det där med exjobb förresten. Vad ska man göra, vad kan man göra och hur ska man komma på nåt bra? Känns som det kan spela roll för att söka jobb senare och man vill ju göra något bra. Tips mottages alltså!