fröken u

Fröken U får skämmas lite över att bloggandet har förfallit så mycket under våren. Livet har fyllts med så mycket annat som tagit tid (läs exjobb, exjobb och exjobb) så det har varit svårt att hinna med. Se detta inlägg som en uppdatering.

För exakt en vecka sedan hade jag och Fröken S framläggning av ovan nämna exjobb. Det gick finfint och vi fick många lovord. Kul att få ett så bra mottagande när vi slitit som små djur i två månader och varit sjuuuukt disciplinerade. Nu väntar vi bara på ett officiellt godkännande av rapporten och sedan är det hejdå GDK. Jag trodde nog innan att det skulle kännas mer vemodigt att lämna studentlivet än vad det faktiskt gör. Jag längtar istället efter att börja jobba och ha ett "riktigt" liv, samtidigt som man säkert kommer att sakna tiden i Norrköping.

På söndag gifter sig min syster. Bröllopet ska stå hemma på gården och det är mycket som ska förberedas. Eftersom jag tillfälligt har flyttat hem till föräldrarna (i väntan på att hitta ett jobb eftersom jag sade upp vattentornslägenheten innan vistelsen i Göteborg) blir det mycket hjälpa till. Det är kul att vara involverad och det ska bli riktigt skojigt när det väl är söndag!

Det är de stora grejerna just nu. En fas i livet har just tagit slut och en ny väntar, vilket är lite läskigt men mest spännande. I juli blir det förhoppningsvis tid med älsklingen och att agera flytthjälp när han flyttar till mitt fina Norrköping. Är bara lite avis. I augusti blir jag moster. Det kan jag inte ens föreställa mig. Det är bara ett jobb som fattas... :P

Hamnade framför semifinalerna till Eurovision i veckan. Har här sammanställt en anti-topp-tre. Det vill säga, de mest fruktansvärda bidragen, alternativt de jag skrattat som mest åt. Betyder detta att jag är en elak människa...? Kanske, men jag har i alla fall roligt :)

Bronsplats - Värsta fameplagiatet/gympapasset i år


Silverplats - För den underbara operasångens skull


Och överst på prispallen står... *trumvirvel*... Montenegro! - Vad vore Eurovision utan spännisdans?


(Klippet är utbytt eftersom det första, som var från semifinalen, blivit borttaget från YouTube. Detta är dock faktiskt snäppet bättre.)

Exjobbandet i ett radhus i Mölndal rullar på. Om drygt tre veckor blir det framläggning, måndag den 1 juni är det tänkt. Mycket som ska hinnas tills dess. Att det har regnat konstant den senaste veckan (från tidig morgon till någon gång kring fya sådär) underlättar för koncentrationen, men är inget kul i övrigt. Sol vill man ha.

Gnuggar just nu sömnen ur ögonen (sovmorgon, det är ju helg) och glädjs åt att vädergudarna tycks ha förstått att det är helt okej med sol idag, för idag har vi exjobbspaus. Jobba, jobba, jobba orkar man inte, man behöver lite ledigt och återhämtning med.

Lite läskigt detta med framläggning också förresten. Vad händer sen liksom? Än så länge inga positiva svar från de ställen där jag har sökt sommarjobb. Inte ett knyst från Folkuniversitetet där jag var på intervju för ett fast jobb för snart tre veckor sedan. Vad ska hända med Fröken U, post-GDK? Är det någon som vet, tala gärna om för mig...

Igår kväll, just innan jag skulle gå och lägga mig, upplevde jag den otrevliga erfarenheten av att bli inlåst. På något vis hade toadörren gått i baklås medan jag gjorde det jag skulle därinne och jag kunde inte komma ut. Nyckeln ville inte vridas runt i låset och ingenting tycktes hjälpa.

Ropade på fröken s som är min kombo sen en vecka tillbaka, men inte heller hon lyckades få dörren att gå upp. Vi funderade över diverse åtgärder som att skruva loss gångjärnen (gick inte), skruva loss låset (var inte säkra på att det skulle funka) eller ringa jourhavande låssmed (apdyrt). Jag försökte dock lite till med nyckeln och med ett inte alls enkelt handgrepp lyckades jag få låset att ge vika (tricket var att lyfta hela fanskapet uppåt samtidigt som man vred om nyckeln). Otroligt skönt att vara ute i friheten igen efter en obehaglig upplevelse. En toalett på drygt en kvadratmeter är inte så stor och känslan blir lätt lite klaustrofobisk.

Nu sitter det inte längre någon nyckel i det där låset...

De senaste veckorna har varit fyllda av uppstart av exjobb samt packande inför flytt. Nu har bilen tuffat mot väst och vi är framme i radhuset i Mölndal som är vårt hem de kommande två månaderna. Uppackning har skett och första kvällen spenderas framför avsnitt av The Office kombinerat med godis och en del surfande (multitasking på hög nivå). En bilddagbok har skapats för att dokumentera sazmraz öden och äventyr. Check it out!

Idag har varit en riktigt hurtig dag. Det har städats och rensats bland både papper och kläder. Flytt väntar om en månad och det finns ett behov av att börja städa ut saker redan nu. Det tar alltid mer tid än man tror så lika bra att börja tidigt. Mitt uppe i städtagen råkade jag spana ut genom fönstret och upp mot himlen. Fick syn på en fågelsiluett. Det är ganska vanligt med kråkfåglar utanför fönstret (de gillar att sitta på strålkastarna till Idrottsparken) men det här var någonting ovanligt stort som flög ovanligt högt och det var nog därför min blick fastnade på den.

Jag är osäker på om jag har sett en havsörn innan, det kan ha skett en gång hemma, men mitt minne är dåligt. Efter lite googlande och slutsatsdragande (främst för att fågeln i fråga var så stor och svävade så högt upp) kan jag dock konstatera att det måste ha varit en havsörn jag såg. Sannerligen inte varje dag det händer, så jag kan nog kalla det här för havsörnsdagen. Sämre namsdagspresent kan man få :)

Återkommer när jag mår bättre och förkylningen är ett minne blott...

Det finns låtar som man blir glad av så fort man hör dem. Energiknippen som gör att det spritter i benen. Det finns andra låtar som på liknande sätt kan göra en ledsen eller nedstämd utan att man kände sig så till att börja med. Ikväll har jag lustigt nog blandat flera låtar av varje typ på samma spellista. De glada hindrar från att bli ledsen, så faktiskt är det ganska bra. Låt bli att lyssna på de ledsamma låtarna kan man ju tycka då, men näe. De är ju bra de med och förtjänar sina lyssningar.

Uppåttjack


Nedåttjack


(För bästa resultat, lyssna inte bara på en utan växla mellan dem.)

Jag har länge velat åka till Krakow. Varför vet jag inte riktigt, kanske mest för att jag har hört positiva omdömen från vänner som har varit där. Kanske för att jag gillar själva namnet. Kanske för att det lär vara en ungdomlig stad på uppgång, men som samtidigt håller på mycket historia.

Efter att ha läst en ledare och en artikel i dagens tidning får jag ännu mer lust och har just kollat upp att Ryanair som vanligt har ruskigt billiga resor dit. Idag är Förintelsens minnesdag. För knappt ett år sedan besökte jag och mina vänner Judiska museet i Berlin samt ett minnesmonument över Förintelsen. Det var starka upplevelser. I tidningen läste jag om koncentrationslägren, att man kan åka dit och se med egna ögon och direkt kände jag att detta måste jag göra någon gång i livet. Jag får tårar i ögonen bara av att tänka på det, men ändå är det nåt som säger att det här måste jag se.

Artikelförfattaren (Åsa Christoffersson, kulturredaktör på Corren) har själv besökt Auschwitz och skriver: "Allt blir väldigt, väldigt verkligt. Men man klarar det. Värre är det inte. Guiderna är sakliga och bra, man skakar, men man klarar det."

Så... Krakow, någon?

Igår var jag på återbesök till öron-näsa-hals-specialisten. Medan jag väntade på min tur i väntrummet hörde jag följande konversation (ungefär) mellan läkare och patienten före mig, en äldre dam.

Läkare: ...Så får vi ta och göra ett hörselprov.
Patient: Va?
Läkare (lite högre och tydligare): Vi får göra ett hörselprov.
Patient: Jaså? Jaha.

Kanske är detta bara roligt om man som vi i min familj då och då skämtar så att när någon säger något i stil med "hör du dåligt?" så svarar den andre "va?", på ren reflex. Hur som helst så tyckte jag att det var klockrent (även om såklart damens avsikt inte var att skämta).

Äntligen! Sedan i mars förra året har jag undrat. En kollega på praktiken gick förbi och nynnade på en låt. En låt som jag har hört på radio och på uteställen till och från, men inte vetat varken artist eller låtnamn på. Jag vet att det är en välkänd låt men har inte kunnat mer än brottstycken av texten och såklart melodin. Så ikväll fick gåtan sin lösning. Efter konsultation med ett Googleproffs och musikkännare slipper jag undra mer och kan lyssna hur mycket jag vill på låten i fråga! ...Ibland är det inte så dumt ändå :)

För drygt en timme sen var jag sjukt trött och redo att stupa i säng. Jag vet inte riktigt vad som hände mellan den stunden och de kanske fem minuterna senare när jag väl dråsade ner, men när jag låg där mellan lakanen blev jag plötsligt klarvaken. Tricket som funkat de senaste dagarna, att lyssna på musik i ipoden, gjorde inte ett smack. Det är alldeles för många tankar som surrar i huvudet helt enkelt.

Den kanske mest spännande (för egen del i alla fall) är att jag tidigare idag registrerat en egen domän. Det betyder att jag imorgon vid den här tiden borde kunna ha min personliga sida up and running! Det gäller bara att ligga i med allt material som fortfarande återstår att fixa till, men de två senaste dagarna har jag kommit en bra bit på väg kan jag avslöja. Mest finlir kvar. Eftersom det ännu inte finns något innehåll håller jag adressen hemlig ett litet tag till, men så fort det finns en sida kommer jag med en uppdatering.

God natt!

Tillbaka i tornlägenheten i kära Norpan. Det känns bra att vara hemma igen, även om det luktade lite instängt och temperaturen låg på 18 grader när jag klev innanför dörren. Konstigt nog reagerade jag inte på temperaturen förrän jag såg termometern. Efter 2,5 vecka i ett stort hus från 1850-talet har man uppenbarligen acklimatiserar sig till ett kallare inomhusklimat. Missförstå mig dock ej, en av de första sakerna jag gjorde var att dra på elementen. Det är trots allt bra mycket trevligare med 20+ inomhus, men så länge jag var borta fanns det ingen direkt anledning till att värmen skulle stå på.

Drygt en och en halv vecka kvar av lovet. Jobbet med hemsida åt syrran går sakta framåt, men den här veckan har hon dragit till Orlando, Florida så för tillfället står det still. Lite orättvist kan man allt tycka, men det är bara att hålla till godo med den lilla mängden snö och kylan vi har här istället och försöka att inte bli avundsjuk. Den egna portfoliosidan är det värre ställt med, men att ta tag i den går kanske lättare nu när jag har tillgång till de skisser jag gjorde innan jul och som jag så smart inte tog med hemhem :P

Hur ska man hinna allt man måste göra? Varför går tiden så fort? Jag har visserligen kommit igång bra med både inbjudningskort och hemsida till bröllopet, men det är ju bara en liten del av det jag borde/måste hinna med under det här jullovet. Egen portfoliosida och exjobb är nog de två största grejerna. Visserligen har jag ungefär tre veckor till på mig, men jag har en känsla av att det bara kommer säga schlurp och så är den tiden försvunnen och jag står där lika villrådig som i dagsläget. Undsättning... någon?

Tredje inlägget på en och samma dag. Så produktiv vet jag inte när jag var sist i bloggsamanhang. Insåg bara att jag måste göra lite smygreklam för Melissa Horn och då särskilt hennes duett med Winnerbäck. Så himla fin låt! Kolla in den här (inbäddning fungerade inte för denna video).

Nej, det blev ingen trapptömning för mig i år. Halvförkyld och halvyr är det bättre att vara hemma och partyhumöret fortsätter att vara lika bortblåst som... [placera in valfri lämplig liknelse här, jag kom själv inte på något bra]. Jag sörjer dock inte över detta. En hemmakväll med lite film, en filt, en säng och ett par raggsockor är inte fel det heller.

Igår gjordes det julgodis en trappa upp hos fröken esbjörn. Nöt- och russinbräck samt pepparkakskola stod på tillverkningslistan och sedan uppätningslistan. Några kolor för mycket blev det nog. Socker är farligt i för stora doser, kan jag bara konstatera.

Blev en sväng på stan tidigare idag för att komma ut lite. Alla ursäkter för att inte tentaplugga är bra och de brukar inte vara svåra att komma på. Turen på stan slutade hur som med att undertecknad kom hem massa kronor fattigare men ett par finfina vinterstövlar rikare... och de var faktiskt på rea. Erfarenheten säger mig dock att det är värt att investera i vinterskor. Priset följer ofta kvaliteten och vill man att de ska hålla mer än en säsong bör man vara beredd att lägga ut lite mer än bara några hundra. Dessutom åker jag hem snart över jul och kan snylta på föräldrarna. Man sparar otroligt mycket pengar på att inte behöva köpa mat själv, så mig ska det nog inte gå någon nöd på :P

Fyra dagar kvar, sen är det jullov på riktigt!

Äntligen har jag orkat med lite lekande i Photoshop igen! Har inte blivit så mycket med det de senaste veckorna, men har känt mig något bättre de senaste dagarna och kunnat koncentrera mig på skärmarbete. Lekte lite med att få ett foto att se gammalt ut och vad är bättre att öva på än en bild av sig själv? Så håll till godo, en lite egotripp :) Färgerna blir naturligtvis inte vad de borde på webben dock...

Blev förresten avbruten mitt i pillandet av brandlarmet. Den enda gången jag hört det tidigare har varit vid planerade testningar, men halv tio en onsdagskväll är det knappast något sådant test så det var bara slänga på sig jackan och hanka sig ut i mysbyxorna. Tyckte riktigt synd om en tjej som uppenbarligen stått i duschen och bara hade morgonrock på sig. Hon frös vill jag lova. Som tur var, var det bara ett falsklarm. Jag vet inte vad orsaken var för nog tyckte jag att det kom rökdoft innifrån, men brandmännen sa att det inte var någon fara. Hur som helst, lite drama i vardagen. En typ som jag gärna slipper i fortsättningen, det finns så mycket andra typer av drama som är desto trevligare om det nu ska envisas med att finnas i ens liv.

Vi hade förresten den sista redovisningen innan jul idag. Höstens långa projekt som hade deadline. Mest skönt att bli av med och det gick enligt eget tycke bra. Bara inlämning av tillhörande rapport imorgon samt en tenta kvar om en vecka, sen är det jullov på riktigt i härliga dryga tre veckor. Längtar!

Hur tänker man om man börjar spela hög musik kvart i åtta en söndagsmorgon? Så hög att någon (dvs jag) som bor två våningar nedanför blir väckt! Det är inte normalt någonstans. Borde inte killen inse att det finns någonting som heter hänsyn?

Julkalendrar är kanske i första hand till för en något yngre målgrupp än den jag själv tillhör, men ärligt talat... vem bryr sig? :) Jag äääälskaaar årets! Kanske inte så förvånande med tanke på att Anders och Måns länge tillhört mina favoriter, först på radio och sedan tv.

Följande scenario genererade mest skratt i dagens avsnitt: Klas och Lage har levererat en robot som Renée har konstruerat. Klas mottog betalningen från kunden och ska ge pengarna till Renée, men hon tycker att det verkar lite väl lite.

Renée: Var det allt?
Lage: Näe.
Klas (tar motvilligt fram resten av pengarna): Jag trodde inte du gillade tusenlappar...

Kolla själva på svt-play för hela storyn.