Lars Winnerbäck på Stångebro
Turnéavslutning i gamla hemstaden, det kan bara bli succé. Tillsammans med cirka 11 000 andra människor lät jag mig förföras och uppslukas av Lasses musik igår. Från första ackorden hade han mig fast och känslan av att ha upplevt något stort har ännu inte lämnat mig. Konserten i Sporthallen i december i fjol var den bästa Winnerbäckkonserten jag varit på och ligger fortfarande på en förstaplats, men gårdagens föreställning ligger tätt därefter. Hade det inte varit för att Du gamla fria nord spelades i december men inte igår hade det blivit dött lopp.
Till en början var jag lite tveksam till den långa uppladdning innan huvudakten. Området öppnade redan fem och Lasse gick inte på förrän fyra timmar senare. Det första jag gjorde var att ta mig till fållan närmast scen och fick ett band runt handleden så att jag senare skulle få komma så nära scenen som möjligt. Området var avspärrat för 800 personer och hade man band kunde man sedan komma och gå som man ville, för att slippa hänga timtal framme vid kravallstaketet och inte kunna njuta av de andra akterna. För det var till dem jag skulle komma. Cissi, Nour och Maud Lindström inledde med musik blandat med en modern form av sexualupplysning. Därpå följde Emil Jensen. Jag har tidigare inte lyssnat på honom, trots att jag har vänner som är förtjusta i honom, men igår blev jag nästan lite kär i honom. Han var så härlig, rolig och rättfram. Kanske ska försöka skaffa hans musik i alla fall. Sofia Karlsson sedan med folkmusik och vi passade på att besöka bajamajorna och inhandla skivor i skivbutiken.
En halvtimme senare underbara härliga Miss Li med energi för fem och ytterligare 45 minuter senare var det så dags för Linköpingssonen. Femte gången gillt och jag tycker bara att han blir bättre och bättre. I duetten med Miss Li Om du lämnade mig nu började Miss Li gråta på scenen av rörelse och jag tycker att det säger ganska mycket om hur resten av konserten var. Underbart är det enda jag kan säga.
Till en början var jag lite tveksam till den långa uppladdning innan huvudakten. Området öppnade redan fem och Lasse gick inte på förrän fyra timmar senare. Det första jag gjorde var att ta mig till fållan närmast scen och fick ett band runt handleden så att jag senare skulle få komma så nära scenen som möjligt. Området var avspärrat för 800 personer och hade man band kunde man sedan komma och gå som man ville, för att slippa hänga timtal framme vid kravallstaketet och inte kunna njuta av de andra akterna. För det var till dem jag skulle komma. Cissi, Nour och Maud Lindström inledde med musik blandat med en modern form av sexualupplysning. Därpå följde Emil Jensen. Jag har tidigare inte lyssnat på honom, trots att jag har vänner som är förtjusta i honom, men igår blev jag nästan lite kär i honom. Han var så härlig, rolig och rättfram. Kanske ska försöka skaffa hans musik i alla fall. Sofia Karlsson sedan med folkmusik och vi passade på att besöka bajamajorna och inhandla skivor i skivbutiken.
En halvtimme senare underbara härliga Miss Li med energi för fem och ytterligare 45 minuter senare var det så dags för Linköpingssonen. Femte gången gillt och jag tycker bara att han blir bättre och bättre. I duetten med Miss Li Om du lämnade mig nu började Miss Li gråta på scenen av rörelse och jag tycker att det säger ganska mycket om hur resten av konserten var. Underbart är det enda jag kan säga.
Kommentarer
Postat av: Sandra
Önskar jag hade kunnat vara där. Men glad över att du fick se honom till slut :)
Trackback