fröken u

Är stolthet en dödssynd? I så fall tänkte jag hänge mig åt den en stund. Har erkänt dålig koll på dödssynderna, men i jantesverige känns det högst troligt att stolthet skulle vara en av dem. Hur som helst. Igår var det premiärdags för Arbis sommarmusikal, Me and My Girl. Tog med mig J och tillsammans med ungefär 200 personer till njöt vi av den uppskattningsvis tre timmar (med paus) långa föreställningen. Jag säger njöt för det var verkligen en njutning att se de duktiga amatörskådespelarna på scen och föreställningen bjöd på många skratt och dråpligheter. Inser att jag låter som en reklamtext från 60-talet men what the hell... Det var verkligen sååå bra. Det säger jag och försöker att inte vara partisk bara för att jag själv jobbar åt dem.

Förutom föreställningen i sig var det extremt roligt att se att programmen som jag slitit med i början av veckan trots allt hunnit tryckas. Såg dem i var och varannan hand och tror inte det är någon dålig gissning att säga att alla par/familjer/sällskap som var där hade köpt varsitt. Att se folk titta i nåt som jag har gjort, det var en häftigare känsla än jag trott. Som om inte det vore nog sitter det storaffischer lite här och var i stan. Kungsgatan (som är en kraftigt trafikerad genomfartsled här i stan för er som inte känner till Norpan) är i skrivandets stund tapetserad med affischer i både skyltfönster och reklampelare. Affischer som (återigen) jag har gjort. Stolt var ordet.