fröken u

Ett vänligt ord gör skillnad. Särskilt när det kommer från oväntat håll. Det får mig att tro på att människor i grund och botten faktiskt är vänliga. Att vi vill varandra gott, trots att vi gör varandra så mycket ont. Nu menar jag inte att någon gjort mig något ont speciellt just nu men ser man på världen är den ju full av krig och mord och annat hemskt som människor gör mot varandra.

Min värsta fiende just nu är jag själv. Tankarna snurrar i huvudet och gör mig nedstämd. Den negativa sidan av att tänka mycket. För mycket. Ingen uttrycker det bättre än Winnerbäck i "Vinter över ån".

Han kunde frågat hur hon kände och förklarat vad som hände. Han kunde sagt nånting om alla sina goda teorier. Dom kunde ju alltid tagit en fika. Dom skulle sett att dom var lika. Så går hon med huvudvärk och svär i grubblerier.
Finns inte plats för några tårar, nu när hans och hennes mark har blivit till en öken. Ingen lek att vara fröken. Hennes kram har blivit en spark mot alla stela tysta dårar. Hennes varma mjuka rum är nu en benvit korridor där hon om natten går och svär och bits och slår. Tiden går och hösten fryser till och det är långt till nästa vår.
Det har glömts ett hjärta kvar i frosten.