Love thy Scotland
Ibland när det hänt massa i mitt liv, eller nåt roligt eller så får jag en känsla av att jag borde skriva om det i min blogg, men ofta blir det svårt att greppa och ligger där som en propp som hindrar mig från att skriva andra inlägg och så blir det ingenting istället. Just nu borde jag alltså skriva om hur fantastiskt och underbart Skottland var och om allt vi gjorde och hur kul det var att vara där, men det är för stort för att rymmas på en futtig html-sida och skulle ändå inte ge en rättvisande bild av vad vi upplevde. Man måste ha varit där.
Ett som är sant är dock att shoppingen är galen i Skottland. Fröken A hade förvarnat oss, men jag kunde inte riktigt tro att det skulle vara på det sättet. Kort sagt åkte jag från Glasgow bra mycket fattigare än när jag kom dit och med en uppskattningsvis fem kilo tyngre packning.
Under den vecka vi var där lyckades vi få till ett besök i Edinburgh, en stad jag varit nyfiken på länge. Det var fint, men som sprayburkskonstnären vi pratade med på gatan sa, så verkade folk mycket kyligare där än i Glasgow. Kan dock inte klaga på bemötandet man fick i affärer, på kaféer eller av folk på stan. Artigt, trevligt och vänligt på ett sätt som jag inte är van vid från Sverige. Skillnaden blev så otrevligt uppenbar så fort vi hade landat på svensk mark igen och folk väntade på sitt bagage. Trängsel och knuffande och inte ett enda litet sorry någonstans när man råkade gå in i någon annan. Skottarna säger sorry även när det inte är deras fel.
Passade också på att njuta av Starbucks under Glasgow-veckan. Varför finns det överallt utomlands men inte i Sverige? Vill ha! Godare chai latte är svårt att få och "vattnet" på bilden var grymt gott, men hittade det ingen annanstans. Perfekt ställe att plugga på var i alla fall just det Starbucks vi valde ut, sköna soffor, lagom litet och intimt, god fika och utmärkt spanläge eftersom vi i princip satt i skyltfönstret :P
Gillade i alla fall Skottland precis så mycket som jag hade trott att jag skulle göra och saknar det mer än väntat. Kanske skulle man bli skotte för ett tag? Då skulle man ju få se kiltar och höra härliga r uttalas dagarna i ända :P
Göteborg
Jag gillar verkligen den staden och jag gillade verkligen att vara tillbaka efter två år. Kusinen och jag besteg ett berg och fick bland annat följande utsikt som belöning.
West Coast Riot var grymt. Det enda molnet på himlen var just moln. Regnmoln som valt att parkera sig över festivalområdet lagom till att vi kommit fram efter att ha promenerat hela vägen. Regnjacka hade jag ingen och ponchos såldes till äckliga överpriser. Vid det laget jag lyckats lokalisera en ponchoföräljare var jag redan genomblöt och vägrade betala. Bra val av mig för bara några minuter senare slutade det regna och höll upp resten av eftermiddagen och kvällen. Istället tittade solen fram och värmde rätt bra. Glada blev vi då, fröken s och jag.
Musiken inleddes med mina gamla favoriter DLK. Kul att äntligen få se hur de ser ut. Det gällde förresten generellt för alla banden som spelade. Som ny punkrockfantast har jag dålig koll på det mesta förutom hur musiken låter, vilket i och för sig är det viktigaste. Hur som helst så uppfylldes alla mina förväntningar med festivalen. Fick två hål i spelschemat då det var band som inte intresserade oss som spelade, men då passade vi istället på att äta och chilla lite, så inte var vi ledsna för det inte. Bäst enligt mig var Flogging Molly och The Used som avslutade på lilla scenen. Detta innebar att vi skippade NoFX. Jag är medveten om att många säkert besökte festivalen bara för deras skull, men jag har inte fastnat för dem medan jag tycker The Used är apbra så valet var inte svårt.
Förutom festival hanns det bland annat med seriöst slappande, en dags shopping (förtjänst: billigt realinne i butik som inte finns i norpan), kakbak, förfest, filmen om lasermannen, språngmarsch till Älvsnabben, promenader, smaskig mat, tjejsnack och överkonsumtion av Vänner. Helt enkelt en väldigt bra liten semester.
Sardegna
Så var man tillbaka från sex dagars semester på en medelhavsö. Konstigt nog verkar det om om Sverige haft varmare väder och mer högtryck under tiden vi varit borta. Ska inte klaga, för vi lyckades pricka in rätt stränder på rätt dagar. Vädret skiljer sig nämligen åt mellan ostkust (där vi bodde) och västkust samt lokalt på grund av de stora bergen som skär landskapet.
Dag 1 på semestern bestod i princip av att resa, komma fram och äta massa mat på kvällen.
Dag 2 bar det av till en stenstrand relativt nära där vi bodde. Underbart lena, vita stenar och turkosblått vatten mötte oss. Lite obekvämt att ligga och sola på, men desto skönare att slippa att få med sig halva stranden hem som det lätt blir med sandstränder. Dessutom bjöd stranden på härlig snorkling.
Dag 3 begav vi oss längre söderut på ostkusten. Vad vi inte visste var att vägen dit bestod av kringelikrokig serpentinväg längs bergsväggar med hundratals meter stup en meter eller mindre ut från vägkanten. Vägen bjöd dock på fantastiska utsikter och det var mer än en gång vi stannade längs vägen för att ta kort och beundra landskapet.
Tillslut hamnade vi på en strand kantad av speciella tallar. Effektivt som vindskydd en bit in från havet och ganska snyggt, men tyvärr fastnade de inte i frökens kamera. Havet såg dock inte heller fel ut. Tyvärr var inte solen riktigt med oss utan gick i moln ganska mycket, men trots det blev det ett bad. Man är ju van vi de svenska temperaturerna i badvatten så det är bara att bita ihop. Det blev skönt när man varit i ett tag. Desto kallare när man gick upp och möttes av vinden igen.
Dag 4 Med löfte om en fantastisk strand från de av oss som varit på Sardinien tidigare begav vi oss denna dag mot södra delen av västkusten. Flerfilig väg större delen av tiden, men sista halvtimmen eller så bjöd på något helt annat. Smal grusväg, minst lika kringelikrokig som serpentinvägen dagen innan, utan räcken uppskattades inte av alla i resesällskapet. Fröken själv var inte den mest hysteriska utan tyckte mest det var häftigt, även om hon för sitt liv inte hade velat köra där själv och ibland fick hjärtat i halsgropen när det två meter framför bilens nos stupar flera hundra meter rakt ner i en ravin. Alla överlevde dock färden utan allvarliga men eller hjärtattacker och fick nedanstående strand, Pichinas, som belöning. Även om stranden var ytterst glest belagd så var det ändå lite konstigt att så många andra hittat den, när sagda grusväg var enda vägen dit och det till och med fanns hotell och glasservering.
Stranden var överöst med höga sanddyner. Duktig fröken tillsammans med pappa klättrade uppför en särskilt utvald (den närmaste, sand är fruktansvärt hett att gå i utan skor). Utsikten var minst sagt magnifik och själva sanddynen fin i sig den med.
Dag 5 Återigen höll vi oss i närheten av där vi bodde (agriturismo, dvs italienska motsvarigheten till ekoturism/bo på lantgård). Osalla var den absolut närmsta stranden vi kunde komma till och faktiskt enligt mitt tycke den finaste. Sanden var den mjukaste jag någonsin gått på och solen var snäll mot oss denna dag. Regnade en skvätt strax innan vi styrde hemåt, men höll upp större delen av tiden och det blev flera bad och mycket sol. Också här som fröken lyckades bränna upp sina fötter. Med hy vit som snö får man akta sig i solen. Lösningen heter sölkräm men jag hade missat fötterna och fick betala för det. Ser läskigt ut men hoppas att det ger med sig om några dagar. Glad att det inte blev mer än så åtminstone.
Nej, det är inte en turistbroschyr. Det såg faktiskt ut precis så.
Förutom stränder hann vi även med att bland annat besöka två nuraghis (någon slags försvarstorn som finns kvar från ett folk som bodde på ön för massvis med år sen), promenerande i den närliggande orten Durgali, ett besök till en grotta med stalaktiter, men tyvärr var den stängd så det blev att stanna utanför och vända om.
Dag 6 bestod till största delen av resande. Satte oss i bilen för att korsa ön och komma till Alghero på nordvästra kusten, där Ryaniar flyger ifrån. Några stopp på vägen för matsäcksinköp, besök vid kanske öns största och bäst bevarade nuraghi och lunch i ett litet samhälle vid namn Torralba. Ortnamnet blev ganska roligt när en i resesällskapet betonade Torr-alba istället för Torral-ba, men det var bara en parentes.
Italien är känt för sin mat och jag kan sannerligen inte klaga på den vi fick. I boendet ingick frukost och middag på kvällen. Middag i Italien innebär:
1) Förrätt med diverse kallskuret, ostar, pajer, bröd och grönsaksröror, lite olika variation varje kväll
2) Pasta. Och vilken pasta sen! Godaste någonsin och hemgjord såklart
3) Någon slags kött. Fick kanin, gris, lamm, kalv och får. Allt mycket smarrigt
4) Ibland någon form av dessert, men bara ibland
5) Frukt
6) Kaffe om man ville (det ville vi inte) och likör (för matsmältningen) med liten kaka
Till maten serverades dessutom tunt bröd som man kunde sitta och plocka hur mycket som helst av. Redan efter förrätten var man ofta ganska mätt och när måltiden var över kunde man i princip rulla iväg. Gott, kanske inte så nyttigt för figuren, men är man på semester så är man.
Dag 1 på semestern bestod i princip av att resa, komma fram och äta massa mat på kvällen.
Dag 2 bar det av till en stenstrand relativt nära där vi bodde. Underbart lena, vita stenar och turkosblått vatten mötte oss. Lite obekvämt att ligga och sola på, men desto skönare att slippa att få med sig halva stranden hem som det lätt blir med sandstränder. Dessutom bjöd stranden på härlig snorkling.
Dag 3 begav vi oss längre söderut på ostkusten. Vad vi inte visste var att vägen dit bestod av kringelikrokig serpentinväg längs bergsväggar med hundratals meter stup en meter eller mindre ut från vägkanten. Vägen bjöd dock på fantastiska utsikter och det var mer än en gång vi stannade längs vägen för att ta kort och beundra landskapet.
Tillslut hamnade vi på en strand kantad av speciella tallar. Effektivt som vindskydd en bit in från havet och ganska snyggt, men tyvärr fastnade de inte i frökens kamera. Havet såg dock inte heller fel ut. Tyvärr var inte solen riktigt med oss utan gick i moln ganska mycket, men trots det blev det ett bad. Man är ju van vi de svenska temperaturerna i badvatten så det är bara att bita ihop. Det blev skönt när man varit i ett tag. Desto kallare när man gick upp och möttes av vinden igen.
Dag 4 Med löfte om en fantastisk strand från de av oss som varit på Sardinien tidigare begav vi oss denna dag mot södra delen av västkusten. Flerfilig väg större delen av tiden, men sista halvtimmen eller så bjöd på något helt annat. Smal grusväg, minst lika kringelikrokig som serpentinvägen dagen innan, utan räcken uppskattades inte av alla i resesällskapet. Fröken själv var inte den mest hysteriska utan tyckte mest det var häftigt, även om hon för sitt liv inte hade velat köra där själv och ibland fick hjärtat i halsgropen när det två meter framför bilens nos stupar flera hundra meter rakt ner i en ravin. Alla överlevde dock färden utan allvarliga men eller hjärtattacker och fick nedanstående strand, Pichinas, som belöning. Även om stranden var ytterst glest belagd så var det ändå lite konstigt att så många andra hittat den, när sagda grusväg var enda vägen dit och det till och med fanns hotell och glasservering.
Stranden var överöst med höga sanddyner. Duktig fröken tillsammans med pappa klättrade uppför en särskilt utvald (den närmaste, sand är fruktansvärt hett att gå i utan skor). Utsikten var minst sagt magnifik och själva sanddynen fin i sig den med.
Dag 5 Återigen höll vi oss i närheten av där vi bodde (agriturismo, dvs italienska motsvarigheten till ekoturism/bo på lantgård). Osalla var den absolut närmsta stranden vi kunde komma till och faktiskt enligt mitt tycke den finaste. Sanden var den mjukaste jag någonsin gått på och solen var snäll mot oss denna dag. Regnade en skvätt strax innan vi styrde hemåt, men höll upp större delen av tiden och det blev flera bad och mycket sol. Också här som fröken lyckades bränna upp sina fötter. Med hy vit som snö får man akta sig i solen. Lösningen heter sölkräm men jag hade missat fötterna och fick betala för det. Ser läskigt ut men hoppas att det ger med sig om några dagar. Glad att det inte blev mer än så åtminstone.
Nej, det är inte en turistbroschyr. Det såg faktiskt ut precis så.
Förutom stränder hann vi även med att bland annat besöka två nuraghis (någon slags försvarstorn som finns kvar från ett folk som bodde på ön för massvis med år sen), promenerande i den närliggande orten Durgali, ett besök till en grotta med stalaktiter, men tyvärr var den stängd så det blev att stanna utanför och vända om.
Dag 6 bestod till största delen av resande. Satte oss i bilen för att korsa ön och komma till Alghero på nordvästra kusten, där Ryaniar flyger ifrån. Några stopp på vägen för matsäcksinköp, besök vid kanske öns största och bäst bevarade nuraghi och lunch i ett litet samhälle vid namn Torralba. Ortnamnet blev ganska roligt när en i resesällskapet betonade Torr-alba istället för Torral-ba, men det var bara en parentes.
Italien är känt för sin mat och jag kan sannerligen inte klaga på den vi fick. I boendet ingick frukost och middag på kvällen. Middag i Italien innebär:
1) Förrätt med diverse kallskuret, ostar, pajer, bröd och grönsaksröror, lite olika variation varje kväll
2) Pasta. Och vilken pasta sen! Godaste någonsin och hemgjord såklart
3) Någon slags kött. Fick kanin, gris, lamm, kalv och får. Allt mycket smarrigt
4) Ibland någon form av dessert, men bara ibland
5) Frukt
6) Kaffe om man ville (det ville vi inte) och likör (för matsmältningen) med liten kaka
Till maten serverades dessutom tunt bröd som man kunde sitta och plocka hur mycket som helst av. Redan efter förrätten var man ofta ganska mätt och när måltiden var över kunde man i princip rulla iväg. Gott, kanske inte så nyttigt för figuren, men är man på semester så är man.
Aboriginkonst
Vykort inköpta på Melbourne Museum. För övrigt ett museum som förtjänar ett besök om man befinner sig i staden. Tyvärr hade vi lite ont om tid just den dagen men de hade mycket som verkade spännande. Vi hann i alla fall med ett besök i shopen (som synes) där även ett armband inköptes.
Överst från vänster: Journey of the Costal Koori av Ron Potter, Reaching for Above av J. Leon, Tribes Travel av Terry Johnstone. Nederst från vänster: Emus av Mandy Davis, Male and Female Goanna av R. Saunders.
Överst från vänster: Journey of the Costal Koori av Ron Potter, Reaching for Above av J. Leon, Tribes Travel av Terry Johnstone. Nederst från vänster: Emus av Mandy Davis, Male and Female Goanna av R. Saunders.
En gnutta bilder
I väntan på eventuellt införskaffande av bilddagbok eller liknande arrangemang kommer här några smakprov från resan.
1. Några av de tolv apostlarna (fast de bara är åtta numer) vid Great Ocean Road.
2. Alla eventuella förklaringar är förhoppningsvis onödiga.
3. Ja! De är precis så mjuka som de ser ut att vara och tio gånger sötare i verkligheten.
4. Melbourne centrum sett från södra sidan av Yarra-floden.
1. Några av de tolv apostlarna (fast de bara är åtta numer) vid Great Ocean Road.
2. Alla eventuella förklaringar är förhoppningsvis onödiga.
3. Ja! De är precis så mjuka som de ser ut att vara och tio gånger sötare i verkligheten.
4. Melbourne centrum sett från södra sidan av Yarra-floden.
Många dagar senare, åter i Melbourne
Semestern börjar nu närma sig slutet. Har upplevt otroligt mycket under de hittills dryga två veckorna, så mycket att det inte hinns rafsas ner här på fem minuter (har begränsad med internettid). Har åkt längs Great Ocean Road, bilat mellan Melbourne och Sydney samt flugit till Cairns i norr för lite sommarvärme och snorkling vid stora barriärrevet. Resans höjdpunkter var havssköldpaddan jag fick syn på under snorklingen och koalan vi fick klappa i koalaparken. Bilder kommer snarast. Haft fint väder sedan vi lämnade Melbourne för två veckor sedan och nu har vädret blivit finare även här (regnade sist). På onsdag lyfter flyget hemåt igen.
