fröken u

Jag spyr på den. Mentalt. Ändå var jag varken på stan särskilt länge eller har tvingats stå ut med ståhejet tidigare i år. Det blir bara värre och värre. Julsångerna nöts tills man helst av allt vill stoppa bomull i öronen för att slippa eländet och julklappspappret hotar att begrava en tillsammans med stressade människor med alltför många varor i alltför långa köer. Det är så synd för egentligen tycker jag om julen. Det har alltid varit "Högtiden". Viktigare än påsk, midsommar och till och med den egna födelsedagen. Det som förstör känslan är hetsen och köphysterin samtidigt som budskapet om att ta det lugnt, stressa ner och tillbringa tid med nära och kära pumpas ut tills man kräks. Där kom den tillbaka - illamåendekänslan. För jag blir illamående och börjar hata mina medmänniskor lite grann, de där anonyma som är ute i julklappsjakten. Jag vägrar ställa upp på det i år. Såklart ska jag skaffa julklappar åt de jag ska fira jul åt, men aldrig i livet att jag tänker svälja hela betet och tillbringa varenda helg fram till den stora tilldragelsen med att trängas med folk bara för att komma över det senaste trendiga pyntet eller den perfekta stassen för jul och nyår. Nej. Jag vägrar.