Superfreak
Nej, det är inte mig själv jag syftar på, även om man skulle kunna tro det ibland. Superfreak med Rick James. Det är en låt, om någon skulle ha missat att förstå det. Den är härlig att dansa till. Annars ägnar jag (kanske) överdrivet mycket tid ikväll åt spansk pop à la La Oreja De Van Gogh. Påminner om sommar, något man behöver i gråa november.
Jag försöker se något fint och positivt i varje årstid, varje månad men november är faktiskt bara ful och trist och kletig och mulen och grå. Förutom idag (ett undantag) då det var strålande sol och klart, men i gengäld svinigt halt och jag var glad att tagit mig helskinnad till och från skolan.
Annat var det när jag bodde i norr. Där är november rimfrostig och vacker förutom att dagarna är alldeles för korta. Det är nog det enda jag saknar från den tiden, förutom norrskenet och att det faktiskt nästan aldrig slaskade. Nu har jag en tacopaj väntandes och en hungrig mage. Tänk så bra uträknat!
Jag försöker se något fint och positivt i varje årstid, varje månad men november är faktiskt bara ful och trist och kletig och mulen och grå. Förutom idag (ett undantag) då det var strålande sol och klart, men i gengäld svinigt halt och jag var glad att tagit mig helskinnad till och från skolan.
Annat var det när jag bodde i norr. Där är november rimfrostig och vacker förutom att dagarna är alldeles för korta. Det är nog det enda jag saknar från den tiden, förutom norrskenet och att det faktiskt nästan aldrig slaskade. Nu har jag en tacopaj väntandes och en hungrig mage. Tänk så bra uträknat!
Kommentarer
Trackback