Nästan perfekt

Lyckades med att få till en helt perfekt carbonara igår. Inte ofta det händer. Ägget blev varken för rinnigt eller för omelettlikt utan så där härligt krämigt och baconet alldeles perfekt salt. Sen kan min återvändande aptit ha något med saken att göra också. Har knappt varit hungrig på hela veckan, men känner mig bättre nu och då kommer även aptiten tillbaka.

Inte lika aptitretande med ärtsoppa på fadderiernas tacksittning Ärtor & Punsch igår. Har aldrig förstått meningen men att äta nåt som både luktar och ser ut som spya och som inte ens är gott. (En ursäkt här till de som tycker om det, men jag kan verkligen inte med det.) Å andra sidan var det väl inte maten man var där för. Förutom tacksittning var det även årets första kravall. Kul att se att många i ettan fått sina fina gröna sparkbyxor och att de redan hunnit sy på både namn, revärer och en drös märken.
Trist bara att musiken där uppe var så dålig och den där nere bra för det är där uppe man vill dansa, men till musiken som spelades där nere. Ändå nöjd när de spelade Winnerbäck (där nere såklart). Can't go wrong.

Idag måste göras en rusch för att ta igen försummat skolarbete. Jag har åtminstone inte dåligt samvete över att inte ha gjort något eftersom jag har en fullt giltig förklaring till varför. Dusch nu så att dagen kommer igång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0