fröken u

Hemhemma fredag till lördag för hårklippning och potatisupptagning. Klippningen räddningen för håret och potatisupptagningen räddningen för plånboken. Visserligen csn på tisdag men utan jobb hade det blivit knäckebröd och vatten tills dess. Typ.

Verkar ha dragit på mig världshistoriens segaste förkylning. Gått runt i snart en veckas tid och känt något lura men fortfarande inte insjuknat ordentligt. Lika bra att få det överstökat med om det ändå ska hålla på liksom.

Passade på att gräva lite i skrivbordslådorna när jag var hemma. Kalldusch tillbaka till tonårstiden. Högstadietiden. Var det så jag kände? Så jag mådde? En jobbig tid som jag inte kan minnas att den var så jobbig. Man får nog distans med tiden och tack och lov utvecklas man.

Dessutom råkade jag stöta ihop med en gammal klasskamrat från gymnasiet på stationen när jag skulle ta tåget. Träffat på varandra några gånger sedan vi tog studenten och hann med en kort pratstund innan både han och jag var tvugna att rusa. Det är en blandad känsla att stöta ihop med folk från förr. Vissa tycker jag fortfarande om och önskar kanske att jag kunde träffa oftare, andra har jag faktiskt lärt känna bättre efter vi slutade skolan medan det finns dem som jag är glad så länge jag slipper se.

Antagligen är anledningen till att jag är så dålig på att hålla kontakt med folk att de påminner mig om någon jag var förr, någon som jag inte är längre och inte vill känna mig som igen. För man faller så lätt in i gamla mönster och beter sig precis likadant som då. Och vad är egentligen meningen med att hålla kvar relationer när man inte mår helt bra av dem?