Post kalas
Kalasmottagning i Cloetta Center igår. Först lite mässa med tillhörande godis och gratisprylar. Om man nu tvunget ska gå på mässa så är det väl ändå för gratisprylarna? De hembakade kanelbullarna som Linköpings kommun bjöd på var nog det bästa.
Skulle själv sitta vid GDK:s bord den sista en och en halv timmen. Långsammare har nog tiden aldrig gått. Fick sålt en hel del märken men egentligen är det ju bara de som redan går som är intresserade. Kändes ganska onödigt att vi var där överhuvudtaget, men nu var det bestämt så.
Skynda iväg till närliggande kebebställe för att klämma en hamburgare, men tyvärr hade ju alla andra tänkt samma sak så det var köööööö. Kom bara tjugo minuter sent till scenshowen där Anna-Lena Brundin underhåll. Hon är rolig, men har sett henne en gång innan och tyvärr måste jag väl konstatera att hon återanvänder en del av sina skämt i flera år. Förståeligt för ingen kan väl köra en ny show varje kväll och det innebär nog att man bara ska se en underhållare en gång och sedan låta det gå ett antal år innan man funderar på att se dem igen.
Efter att diverse körer, dansgrupper och storband och annat fått visa upp sig blev det en liten paus innan kvällens huvudattraktion The Sounds klev på scen. Har knappt lyssnat på dem innan, annat än hitarna de haft på radion. Inget favoritband men helt okej. Gårdagens konsert var deras sista i Sverige med senaste skivan och de gjorde ett riktigt bra jobb. Kvällens bästa stund var när Maja sjöng Night After Night. Stämningen i luften gick att ta på och om det inte lät så töntigt skulle jag kalla den magisk.
Efter konserten (som var trevligt nog var längre än förväntat) blev folk precis som förra året utfösta i foajén där det bjöds på dansgolv eller barhäng. Det är bara att konstatera - Kalasmottagningen är inte årets fest. Det funkar inte att ha mässa, konsert med stort svensk band och disco på samma kväll. Ambitionen kanske är god men man vill för mycket på samma gång. Folk väljer en eller två av aktiviteterna, struntar i resten och resultatet blir en halvlam stämning. Åkte hem med första bussen vid tolv. De som stannar till tre måste vara de som struntar i mässan och alternativt även scenshowen, men hur kul kan det kännas att festa när hälften inte är i partymode och man tvingas stå i en kylig foajé med kass musik? Nej, det finns bättre fester.
Däremot har jag blivit inspirerad att göra efterforskningar med Limewire idag för Maja och C:o kunde verkligen leverera. Kanske har de fått ett nytt fan.
Skulle själv sitta vid GDK:s bord den sista en och en halv timmen. Långsammare har nog tiden aldrig gått. Fick sålt en hel del märken men egentligen är det ju bara de som redan går som är intresserade. Kändes ganska onödigt att vi var där överhuvudtaget, men nu var det bestämt så.
Skynda iväg till närliggande kebebställe för att klämma en hamburgare, men tyvärr hade ju alla andra tänkt samma sak så det var köööööö. Kom bara tjugo minuter sent till scenshowen där Anna-Lena Brundin underhåll. Hon är rolig, men har sett henne en gång innan och tyvärr måste jag väl konstatera att hon återanvänder en del av sina skämt i flera år. Förståeligt för ingen kan väl köra en ny show varje kväll och det innebär nog att man bara ska se en underhållare en gång och sedan låta det gå ett antal år innan man funderar på att se dem igen.
Efter att diverse körer, dansgrupper och storband och annat fått visa upp sig blev det en liten paus innan kvällens huvudattraktion The Sounds klev på scen. Har knappt lyssnat på dem innan, annat än hitarna de haft på radion. Inget favoritband men helt okej. Gårdagens konsert var deras sista i Sverige med senaste skivan och de gjorde ett riktigt bra jobb. Kvällens bästa stund var när Maja sjöng Night After Night. Stämningen i luften gick att ta på och om det inte lät så töntigt skulle jag kalla den magisk.
Efter konserten (som var trevligt nog var längre än förväntat) blev folk precis som förra året utfösta i foajén där det bjöds på dansgolv eller barhäng. Det är bara att konstatera - Kalasmottagningen är inte årets fest. Det funkar inte att ha mässa, konsert med stort svensk band och disco på samma kväll. Ambitionen kanske är god men man vill för mycket på samma gång. Folk väljer en eller två av aktiviteterna, struntar i resten och resultatet blir en halvlam stämning. Åkte hem med första bussen vid tolv. De som stannar till tre måste vara de som struntar i mässan och alternativt även scenshowen, men hur kul kan det kännas att festa när hälften inte är i partymode och man tvingas stå i en kylig foajé med kass musik? Nej, det finns bättre fester.
Däremot har jag blivit inspirerad att göra efterforskningar med Limewire idag för Maja och C:o kunde verkligen leverera. Kanske har de fått ett nytt fan.
Kommentarer
Trackback
