fröken u

Liten, liten glasbit i tass gjorde det inte alls roligt att vara liten hund igår. Antagligen trampad på någon gång under fredagen för på lördagsmorgonen ragglade liten hund och kunde inte stödja på ena framtassen. Utan bil och på en lördag är det inte lätt att ta sig till den enda öppna veterinärmottagningen i länet, Valla Djurklinik i Linköping när man själv befinner sig i Norrköping. Vid sådana tillfällen är det väldigt skönt att ha föräldrarna så pass nära att de kan komma och hämta och skjutsa. En hel eftermiddag i väntan på först undersökning och sedan behandling, för självklart blir alla djur sjuka på helgen och vi var inte ensamma på mottagningen.

En sövning och lite karvande i tass senare var glasbiten borta. Faktum var att den var så liten att veterinären tappade bort den när den väl var ute. En groggy hund med knallrosa bandage runt lilla tassen fick följa med hemhem och jag som hade tänkt spendera min sista lediga vecka innan nolle-p drar igång i Norrköping fick raskt ändra mina planer. Nu väntar istället en vecka med gratis mat och sällskap av föräldrar och två katter. Så fort lilla Nicki kvicknat till (vilket hon redan har gjort) kanske också en och annan långpromenad i skogen. Inte som jag tänkt, men antagligen bra ändå.