Avtryck
Att promenera brukar ofta främja tankarna. Så skedde även idag på väg hem från skolan. (Vem hade förresten kunnat tro att avsaknad av basröst och risgrynsgröt kunde vara så roligt?). Hur som helst, det var på sista biten av hemvägen som jag kom att tänka på relationer och att det ibland kan vara svårt att frigöra sig från personer som man träffat eller haft någon typ av relation med i sitt förflutna. Med förflutet menar jag nu lika gärna flera år som bara några månader tillbaka i tiden.
Varje människa som man haft någon typ av relation till, förhållande med eller som på annat sätt gjort någon typ av avtryck i ens liv blir liksom kvar där. Människan kanske försvinner, men avtrycket blir kvar. Det kan bli suddigt i kanterna med tiden, men någonstans finns det kvar en speciell känsla för den människan. Man kan aldrig vara likgiltig inför en människa som gjort avtryck. Det går aldrig att gå tillbaka till nolläget där man inte vet vem den andre är. Man kan aldrig bli främlingar igen.
Ibland är avtrycket så starkt att det inte räcker med tid för att det ska försvagas. Alla känslor som man kanske kände en gång finns kvar, även om de inte är aktiva. De kanske inte kan väckas igen på samma sätt som den där gången då man var nära varandra, men de finns där och påverkar hur man känner för personen i fråga, även om allt är överspelat och båda har gått vidare.
Alla människor som har berört en får en speciell plats inombords, vare sig man vill ha dem där eller inte. Kanske vill man tvätta bort avtrycket av någon som sårat eller på annat sätt gjort en illa, men det går inte det heller. Så länge det sårande inte blir större än det man tyckte om personen för kan man heller inte glömma varför man tyckte om personen, trots de sårade känslorna. Det är väl därför man kan förlåta.
Avtryck kan förvrida huvudet på en och även när man vänt det rätt igen kan avtrycket vara kvar, men förnuft säger åt en att hålla sig borta.
Människor påverkar varandra, om det inte vore så vore det en ganska trist värld att leva i. Även om det finns avtryck som man i efterhand önskar att man sluppit, så har de givit en erfarenheter som man annars hade varit utan och det är erfarenheterna som gör oss till dem vi är. På gott och ont. Själv skulle jag inte vilja vara utan de erfarenheter jag hittills fått.
Vissa avtryck betyder mer än andra, beroende på hur mycket personen som gjorde dem betydde (eller betyder) för en. De avtrycken vårdar man med ömhet.
Varje människa som man haft någon typ av relation till, förhållande med eller som på annat sätt gjort någon typ av avtryck i ens liv blir liksom kvar där. Människan kanske försvinner, men avtrycket blir kvar. Det kan bli suddigt i kanterna med tiden, men någonstans finns det kvar en speciell känsla för den människan. Man kan aldrig vara likgiltig inför en människa som gjort avtryck. Det går aldrig att gå tillbaka till nolläget där man inte vet vem den andre är. Man kan aldrig bli främlingar igen.
Ibland är avtrycket så starkt att det inte räcker med tid för att det ska försvagas. Alla känslor som man kanske kände en gång finns kvar, även om de inte är aktiva. De kanske inte kan väckas igen på samma sätt som den där gången då man var nära varandra, men de finns där och påverkar hur man känner för personen i fråga, även om allt är överspelat och båda har gått vidare.
Alla människor som har berört en får en speciell plats inombords, vare sig man vill ha dem där eller inte. Kanske vill man tvätta bort avtrycket av någon som sårat eller på annat sätt gjort en illa, men det går inte det heller. Så länge det sårande inte blir större än det man tyckte om personen för kan man heller inte glömma varför man tyckte om personen, trots de sårade känslorna. Det är väl därför man kan förlåta.
Avtryck kan förvrida huvudet på en och även när man vänt det rätt igen kan avtrycket vara kvar, men förnuft säger åt en att hålla sig borta.
Människor påverkar varandra, om det inte vore så vore det en ganska trist värld att leva i. Även om det finns avtryck som man i efterhand önskar att man sluppit, så har de givit en erfarenheter som man annars hade varit utan och det är erfarenheterna som gör oss till dem vi är. På gott och ont. Själv skulle jag inte vilja vara utan de erfarenheter jag hittills fått.
Vissa avtryck betyder mer än andra, beroende på hur mycket personen som gjorde dem betydde (eller betyder) för en. De avtrycken vårdar man med ömhet.
Kommentarer
Trackback
