fröken u

Som vanligt när det är mycket att göra blir jag dålig på att uppdatera. Å andra sidan kan det mesta bli en ursäkt till att slippa ta tag i tråkigt plugg och så är fallet även nu. Istället för att skriva tal, alternativt läsa om varumärkesbyggande har jag:

1. Surfat runt och kollat säkert fem gånger på Dustinhome om min kamerabeställning gått igenom än (det har den inte, ett objektiv är restnoterat).
2. Börjat läsa men insett att jag bara ser ord, inte vad som står och istället
3. Somnat på soffan
4. Vaknat på samma soffa, insett att musiken som jag satt på tystnat och slagit på den igen för att på nytt slumra till.
5. Surfat some more.
6. Börjat skriva blogginlägg.

Innan kvällen är slut ska jag även på styrelsemöte. Antagligen blir det ett ganska långt sådant eftersom det är det första efter jul och vi har en hel del att diskutera. Hur det ska gå med framförallt mitt tal, återstår alltså att se.

Min ständiga favorit Winnerbäck blev vald i dag i iTunes. Satte på blanda med alla låtar jag har av honom (vilket är ganska många) och började med Kom änglar eftersom den kändes rätt för stämningen jag är i. Nästa låt var någon från senaste skivan Daugava men jag kände inte för den så jag tryckte framåt. Lite överraskad när Kom änglar kom igen, fast u en annan version. Tyckte att jag ju redan lyssnat på den så jag tryckte framåt igen och då kom tredje versionen av Kom änglar! Vad är sannolikheten? Lyssnade dock på denna och sen blev det Hugger i sten. Någon låt emellan och så kommer en annan version av Hugger i sten. Igen. Vad är sannolikheten? Klickar fram några låtar, lyssnar lite och kommer till Kom. Lyssnar. Lyssnar en låt emellan och ni fattar mönstret. En ny version av Kom kommer. Till slut upprepas samma sak ännu en gång med Katt över taken och jag kan inte annat än skratta. Är det någon som spelar mig ett spratt eller har iTunes plötsligt börja blande efter likhet i låttitel? Väntar nu bara på liknande med Elden eller Med solen i ögonen eller någon av alla de andra låtarna jag har flera versioner av. Skulle inte kalla det dagens i-landsproblem för det är inget problem. Winnerbäcks musik är bara trevlig men att det kan hända gång efter gång efter gång på mindre än två timmar är ändå lite fascinerande.

För en gångs skull var jag uppe och gick till skolan tidigt, det vill säga vid åtta. Hade tio minuters handledning från tjugo över åtta till halv nio och nu ingenting förrän efter lunch. Som tur var kändes handledningen värd att gå på. Det var dock inte det jag skulle skriva om.
På vägen till skolan går jag stora delar längs Strömmen. Vattnet brukar alltid flöda på bra, men imorse var det ett tunt istäcke överst. I en krök är flödet ganska stilla och där var det också mer is än mitt i där strömmarna är som starkast. Det roliga var att det liksom klirrade och sjöng i isen. Lät ungefär som när ett tåg eller en spårvagn närmar sig på ett järnvägsspår. Ljudet var borta när jag gick hem tjugo minuter senare (jag handlade mat på vägen) och även solen hade hunnit upp. Har nog aldrig hört något liknande.

Ja, jag tror på jämlikhet mellan könen. Nej, jag vill inte bli behandlad som mindre kompetent eller någon som måste tas hand om "för att jag inte klarar av" eller bli klappad på huvudet. Däremot är det trevligt att då och då mötas av gentlemannamässigt beteende, som att få gå på före på bussen eller en upphållen dörr. Det sistnämnda hände mig idag och visst brukar jag inte få dörrar smällda i ansiktet, men den här gången var det så uppenbart att herren i fråga höll upp den, för mig. Det var inte ens någon jag känner, bara en granne som var på väg ut när jag var på väg in och jag var så pass många steg från dörren att han fick stå där en kort stund. Han hade lika gärna kunnat släppa dörren, den hade hunnit slå igen och jag hade inte blivit sur för det. Men den oväntade, artiga gesten gjorde mig glad.
Sådant beteende blir alltmer sällsynt, vilket kanske delvis hänger samman med kvinnans frigörelse och sådant. Vi är inga sköra prydnader som inte kan eller klarar av längre, men jag tycker allt att det är lite synd. Uppskattning och omtanke kan väl aldrig vara fel? Det är snarare så att vi kvinnor borde visa samma uppskattning och hänsyn mot männen. För visst tycker väl alla om att känna att någon bryr sig? Artighet har väl aldrig varit fel?

Raskt lappkast till nästa ämne. Blåsten från igår hade avtagit något så på dagsordningen stod en promenad. Tyvärr hann solen gå i moln lagom till jag var redo att möta världen (läs duschat och klätt på mig). Ändå ganska skönt ute och det blev en tur till delar av Norpan som jag inte varit i förut. Från ett litet berg i en park hade man fin utsikt över staden från ett håll som jag inte sett innan. Gillar utsikter.

Det räckte med en blick på förpackningen för att lyckan skulle infinna sig. Nog har jag drömt om en wacomplatta länge, tänkt att det är en typisk sån där bra-att-ha-sak, men liksom inte kommit mig för. Har nu gjort en första testkörning och jag är, ja, överväldigad (för att använda ett starkt ord). Så mycket smidigare och snabbare än att använda vanlig mus och så mycket mer kontroll. Nu är jag ju erhm, inget proffs direkt, så jag har vissa problem med att träffa rätt, få linjerna i Illustrator dit jag vill och så vidare, men det är ju bara en övningssak. Att den dessutom matchar min lilla MacBook i färg och ja, ganska mycket form, gör inte saken sämre. Me be happy.
Har hittills hunnit göra ett litet hjärtmönster men det ska nog lite mer till innan jag vågar göra mina alster offentliga. Kanske hamnar något på en blogg nära dig i framtiden, vi får se.

Uppstart i skolan idag. Mer uppstart imorgon. Kommer läsa totalt fyra kurser den här perioden. En av de som startade idag hade så ruskigt många moment i sig att bara den kändes som två stycken. Får se vart detta slutar. Sönderstressade studenter på led? Rehab?

Fjärde träningen sedan vi började igen. Bas börjar helt klart kännas för simpelt. Svettig under styrkedelarna men sedan ganska sval när "konditionsbitarna" kom. Funkar inte för att ge resultat så det blir medel så snart som möjligt, även om jag kommer rossla som... något gammalt och rostigt och helt klart överansträngt. Kul att det kan ändra sig så snabbt. Efter det första passet jag gick på var jag helt färdig bara en bit efter uppvärmningen, men så det var visserligen puls, det vill säga mer kondition och inte så mycket styrka. Känns kul att börjat igen dock eftersom det inte blev något under hösten, alltid något som kom ivägen. Kroppen mår så mycket bättre och även huvudet eftersom man
kan koppla bort allt annat under en timme.

Blev dock sur på vägen till träningen. Fram med cykeln efter en ganska lång dvala på grund av halkigt väder, men idag var marken torr och jag less på att gå. Sur för att någon gjort illa min handbroms. Antagligen någon som haft sin cykel bredvid min och slitit ut sin och inte tagit hänsyn till att min handbroms kanske var lite ivägen. Dålig stil och trist.

Desto gladare över att ha fått kursböckerna (även om en av dem verkar vara sjukt tråkig). Ännu gladare över att få mejl om att wacomplattan jag beställde igår kväll redan har skickats. Måste gilla Dustinhome för snabb leverans (peppar, peppar - jag har ju inte fått den i handen än).

Imorgon är första dagen på vårterminen. Första perioden har ett schema som kan ge vem som helst skrämselhicka. Inte nog med att vi i praktiken har tre veckor kortare period än alla andra, jag läser dessutom en kurs extra, bara för att jag gärna vill läsa den och det är enda chansen. Att vi har kortare än andra beror på en 3-5 veckors praktikperiod som är tänkt att knökas in innan påsk. Kommer bli desto lugnare sedan för då läser vi istället "för lite" poäng men frågan är ju om man överlever så länge.

Passade på att reafynda idag. Två träningslinnen och ett par converse för dryga trehundra känns definitivt som ett kap. Rätta mig om jag har fel.

Har även beställt den där wacomplattan som jag blivit lovad i julklapp. Hoppas, hoppas, hoppas att jag hinner få den innan helgen, men det är tveksamt. Väntar bara på att få öva mig tills ögonen svider och handen krampar. Det verkar helt enkelt så roligt och bra mycket smidigare än mus när man väl kommit på hur det fungerar.

Tre dagar till helg. Det gäller att se det positiva :)

Hade tänkt mig en trevlig stund framför Kalle och chokladfabriken. Såg den inte när den gick på bio och om det skulle visa sig att den inte var något vidare så är ju herr Depp åtminstone inte helt fel att vila ögonen på. Jag blev något besviken när det visade sig att den Kalle och chokladfabriken jag fått tag på var från 1972 (om jag hann uppfatta de romerska siffrorna rätt) och någon sorts musikal. Stopp och belägg och byta film!
Istället fick The Rocky Horror Picture Show en chans. Är en sån där film som liksom ligger och skvalpar långt bak i medvetandet, som man hört refereras till då och då och som man någon gång tänkt att man kanske borde se för att den verkar känd. Jag hade ingen aning om vad den handlade om innan jag såg den. Efter att ha sett den har jag fortfarande ingen aning. Den var konstig, absurd och innehöll en hel del kinky stuff. Musiken var i och för sig bra för att vara musikalstuket, men det var nog den enda behållningen med filmen. Eller nej, jag tar tillbaka, det fanns ingen behållning. Men visst, gillar man sinnessjuka transvestiter från yttre rymden (och jag menar inte att alla transvestiter är sinnessjuka, men denna var det) som leker doktor Frankenstein, ja då kanske man ska se filmen. Kanske kan man till och med uppskatta den.
Innan den misslyckade filmstunden ägnade jag större delen av eftermiddagen åt Illustratortutorials. Mitt Mecka heter för tillfället Bittbox. Även ndesign-studio har en del bra grejer. Bara att testa sig fram för det är ju så man lär sig bäst.

Det finns tillfällen när viss musik träffar rakt i bröstet och liksom gör allt bra. En känsla av välbehag. Som en smekning på insidan. Som det Scrubsfan jag är satt jag och tittade på säsong tre häromdan. Jag har två favoritavsnitt i de säsonger jag hittills sett och ett av dem råkade komma. Avsnittet har en ledsam tvist på slutet och just när man inser vad som egentligen hänt de senaste 25 minuterna börjar en sorgsen sång spela i bakgrunden. Jag var tvungen att ta reda på vad det var för sång och upptäckte på så vis Joshua Radin (sången heter för övrigt Winter). Tvungen att ladda hem fler låtar och till min lycka har han gett ut en skiva och en EP. Har bara hunnit en första lyssning hittills, men hans musik är sådan som jag beskrev i början. Lågmäld och finstämd. En röst som får en att tro på orden han sjunger.

Med en hel vecka ledigt tills skolan börjar igen måste man fylla sin tid med någonting. Den senaste tiden har jag passat på att uppdatera mig på gamla Disneyfilmer. Såna där som man hört talas om hundra gånger men aldrig kommit sig för eller fått tillfälle att se. Igår hade turen kommit till Mary Poppins. Jag trodde att jag läst boken, men det kan jag inte ha gjort för jag kände inte igen handlingen det minsta. Inte heller hade jag kunnat ana att filmen var över två timmar lång. (Orkar småbarn verkligen koncentrera sig så länge? Standarddisneyfilmer brukar väl inte vara längre än 1:20?) Det roligaste med hela filmen var dock att han som var Animation Director hette S. Luske i efternamn. Inte kul på engelska men desto roligare på svenska. Eller så var det bara jag som var trött och fick en släng av dålig humor.
Idag när jag planerat en fin shoppingsväng på stan så vaknar jag upp till gråväder och all härlig snö som föll för några dagar sedan är borta. Dimma i luften och det skulle inte förvåna mig om det regnar också. Även om de är trista arkitektoniskt så är det såna här dagar som man ändå uppskattar att Norrköpings shoppinggator ryms i tre 60/70-talsgallerior. Den enda gången man behöver gå utomhus är när man förflyttar sig mellan galleriorna.

Det snöade när jag vaknade. Det snöade när jag steg upp och åt frukost. Det snöade när jag duschade. Det snöade när jag hade duschat. Det slutade snöa en liten stund innan jag åt upp resterna av kina-take awayen från igår men började snöa igen en stund efter att jag ätit upp dem. Det har snöat hela eftermiddagen och jag vågade mig ut på en timmeslång promenad. Tidvis isande och bitande kyla men tidvis riktigt mysigt där vinden inte kom åt och där flingorna singlade sakta mot marken. Spåren jag gjort när jag gick hemifrån var delvis igensnöade när jag kom hem igen. Det är så vintern ska vara. Håller tummarna hårt, hårt, hårt för att det ligger kvar ett tag.

Skönt att sova i sin egen säng i natt. Kuddarna är mjukare och framförallt knakar inte sängbotten så fort man viftar lite på tårna. Det luktade lite konstigt när jag kom hem igår. Det luktade mer lägenhet än jag, vilket givetvis hänger ihop med att jag inte varit hemma på två veckor. Vädrade lite för att få bort den konstiga lukten och nu känner jag den inte längre så antingen har den försvunnit eller så har näsan vant sig.

Dagens hittills (den är ju inte slut än) roligaste upptäckt är det amerikanska rockbandet Tally Hall och deras skiva Marvin's Marvelous Mechanical Museum.


Tipsades via en random blogg som kom upp som sökträff när jag egentligen gjorde research för skolarbete. Det ska väl erkännas att jag främst fastnade för det snygga omslaget och därefter blev nyfiken på musiken. Första lyssningen as we write och hittills gillar jag det.

Nya möjligheter och allt sånt där. *Tänk in lämplig klichée här*. Det är bara att hoppas på att 2008 blir ett lika bra år som 2007 var, för trots visst strul och tidvis motiga känslor så var det ett väldigt bra och händelserikt år. Har nu gått hälften av min utbildning. Känns läskigt att det är så lite tid kvar, för hittills har den sprungit alldeles för fort.
Inga nyårslöften för mig för vad är idén när man ändå vet att man inte kommer att hålla dem? Ska dock införskaffa nytt Friskiskort så jag kan komma igång med träningen igen och hoppas att jag får vara frisk och skadefri så jag kan utnyttja det också. Är det något jag saknat under hösten så är det träningen.
Hemfärd till beloved Norpan imorgon. Som jag längtar! Visst är det trevligt att vara hemma, inte behöva lägga ut massa pengar på mat och dessutom få den lagad till sig, men efter en tid vill jag tillbaka till mitt liv. Snart så.