fröken u

Mitt första besök i Dalarna och jag förstår varför många har en speciell förkärlek till landskapet. Mer sommar blir det knappast. Mer midsommar än att spendera den i Gärdebyn blir det heller knappast. Ni som känner till Gärdebylåten förstår vad jag menar. Ni andra - uppdatera er på den gånglåt ni bör känna till om ni vill vara allmänbildade.

Enligt sann midsommartradition var vädret skiftande med regnskurar och solskurar som varvade varandra flera gånger per timme. Vi hade dock tur och lyckades pricka in solen på våra promenadsvängar i området. På grund av regnet valde vi dock bort det stora firandet en bit bort på midsommarafton och besökte istället det lilla firandet på midsommardagen som låg på gångavstånd i Gärdebyn. Folkdräkter, knätofsar och fiolmusik så det stod det härliga till. Roligt att det inte bara var gamla tanter och farbröder som bar folkdräkt, som det brukar vara hemmavid när det är folkdräktsdags, utan även barn och unga.


Stången restes för 59:onde gången (tydligen) till sju polskor med hjälp av träsaxar och ett gäng karlar i folkdräkt. Väl uppe hissades en liten sverigeflagga i toppen och dansen började, men den skippade vi. Det visade sig vara ett klokt val eftersom det började regna innan vi hunnit hem. På kvällen höll det upp igen och vi grillade på altanen med utsikt över Siljan. Under min dalavistelse har jag även hunnit med att ångbasta, lära mig lösa rubiks kub, spela sällskapsspel, kasta pil, gunga i hängmatta, promenera hundar och möta mörksuggan. Kort sagt kan jag inte klaga och jag hoppas på att återse Dalarna någon gång igen.