fröken u

Visst är det så, inget kan göra så ont som att vara förälskad. Förälskad i någon som inte går att få. Förälskad i någon som går att få, men där det ändå läggs hinder i vägen. Förälskad, men åtskilda av tid och plats och ibland även fas i livet. Det finns de som avstår från kärlek av rädsla för att bli sårade. Hur hemskt det än känns när kärleken tar slut, kan jag inte förstå det. Medan den varar är kärleken det mest underbara i hela världen. Klart att jag liksom andra är rädd för att bli sårad. Det är läskigt att ge sig in i någonting okänt där man inte vet hur man kommer vara när man kommer ut på andra sidan. Kommer man ha blivit sårad och förödmjukad eller stärkt och lycklig? Kommer det bara vara under en kort period, några år eller resten av livet? Ingen kan veta i förväg och det är det som är så skrämmande.

Detta var inte meningen att bli ett filosoferande inlägg om kärleken, utan snarare en hyllning till Paulo Coelhos böcker. Jag har vid det här laget läst de flesta av dem. Jag gillar inte alla, men de jag har tyckt om har berört mig på djupet. Det är sällan böcker får mig att visa känslor, jag skrattar till exempel väldigt sällan åt böcker, även om det som står i dem är komiskt. Coelhos böcker har flera gånger fått mig att gråta. Inte för att de är sorgliga utan för att de träffar rakt in i hjärtat och med bara några enkla ord har han förmågan att förklara det där som känns så komplicerat och vagt. Många av böckerna handlar om kärlek. Jag har svårt att svälja det som handlar om andlighet, religiositet och gud eftersom jag själv inte är troende, men jag tror att man kan uppleva mycket om man öppnar sina sinnen för världen och ser allt det vackra omkring sig, vilket är en annan aspekt i Coelhos böcker. Dagens människor är så stressade att de sällan har tid att stanna upp och fundera eller bara titta på världen runt om.

Två gånger den senaste tiden har jag råkat höra brottstycken av gamla människors samtal sinsemellan. Den första gången var på en buss då två äldre tanter gång på gång uttryckte hur fina träden som blommade var. En av dem sa att hon ibland åkte en speciell busslinje för att få se ett träd som blommade så fint längs med vägen. Den andra gången cyklade jag förbi ett par som pratade om hur fina lindarna längs promenaden var. Vem har sagt att den är lycklig som har make/maka, hus, barn, hund, bil och en fulltecknad kalender? Vem har sagt att lycka mäts i framgång eller pengar? Gemensamt för samtalen jag hörde var förmågan uppskatta världen omkring sig och glädjas över den. Det är lycka om något.

Läs Coelhos böcker om kärlek. De är värda din tid.