Mer praktik + lite sockervaddsfilm
Så har skissarbetet på Arbis nya hemsida gått över i kodknackande. Fick klartecken igår att köra på. Visade sig dock att det inte bara var att köra, på några månader hinner man glömma läskigt mycket av det man lärt sig i html/css. Behovet av en uppfräschning blev tydligt när jag inte ens kom på vart man skrev in sökvägen till css-filen i html-dokumentet. Det där sa antagligen ingenting för någon som aldrig prövat html, men hur som helst så är det väldigt basic. Några googlingar och kollningar på gamla html-sidor senare och jag känner mig avrostad. Gav mig på att göra en dropdownmeny idag, något jag inte testat förut. Det var klurigare än jag trott men antagligen inte oöverkomligt, även om den inte ser så snygg ut för tillfället.
Det märks för övrigt att det drar ihop sig till premiär på lördag. Idag började repetitionerna redan tidigt på eftermiddagen, i vanliga fall startar de inte förrän efter fem ungefär då jag går hem. Trevligt att lyssna på och ganska spännande. Det är något särskilt med teater. Jag kommer att sakna det om dryga tre veckor när min praktikperiod är över. Att det ska gå så fort!
Har också hamnat i ett konstigt läge då jag tittar överdrivet mycket på lättsmälta Hollywoodfilmer, pinsamt ofta romaniska komedier där man redan från början vet att pojke får flicka i slutet efter visst tjorv. Jag ser dem inte för att jag tycker att de är bra. Amerikanska komedier med förutbestämda slut och förutbestämt minspel hör verkligen inte till min favoritgenre när det gäller film, men det är något i den där förutbestämdheten som för tillfället tilltalar mig. Det känns liksom tryggt och man vet att man kommer att bli omhuldad i knappa två timmar och kvarlämnad med en fussy feeling istället för grubbel eller olustkänslor, som man ibland kan få av djupare filmer. Sockervadd kanske man kan kalla det. Kladdigt och kletigt men ändå ganska gott ibland, om man får tvätta händer och mun efteråt.
Det märks för övrigt att det drar ihop sig till premiär på lördag. Idag började repetitionerna redan tidigt på eftermiddagen, i vanliga fall startar de inte förrän efter fem ungefär då jag går hem. Trevligt att lyssna på och ganska spännande. Det är något särskilt med teater. Jag kommer att sakna det om dryga tre veckor när min praktikperiod är över. Att det ska gå så fort!
Har också hamnat i ett konstigt läge då jag tittar överdrivet mycket på lättsmälta Hollywoodfilmer, pinsamt ofta romaniska komedier där man redan från början vet att pojke får flicka i slutet efter visst tjorv. Jag ser dem inte för att jag tycker att de är bra. Amerikanska komedier med förutbestämda slut och förutbestämt minspel hör verkligen inte till min favoritgenre när det gäller film, men det är något i den där förutbestämdheten som för tillfället tilltalar mig. Det känns liksom tryggt och man vet att man kommer att bli omhuldad i knappa två timmar och kvarlämnad med en fussy feeling istället för grubbel eller olustkänslor, som man ibland kan få av djupare filmer. Sockervadd kanske man kan kalla det. Kladdigt och kletigt men ändå ganska gott ibland, om man får tvätta händer och mun efteråt.
Kommentarer
Trackback
