fröken u

Jag missade totalt att köpa hem lussekatter och pepparkakor tills igår då det var första advent. Annars hör dylikt till på den första nedräkningssöndagen innan jul. Egentligen ska det vara hembakat men med cirka två kvadratmeter kök samt en ugn stor som en mikro skulle det antagligen ta både dagar och nätter att ro i land eget lussebulls- och pepparkaksbak, hur gärna jag än skulle vilja. Därför fick det bli fikainköp idag istället. Adventsljusstake har jag ingen heller av den enkla anledningen att jag inte har kunnat få tag på några fina ljus. Visst kan man köpa 10 Euroshoppersljus för en spottstyver men hur fina är de att titta på egentligen? Plastiga och tjocka och fula. Nej, äkta stearin, långa och smala ska det vara, men Kronljus lyser med sin frånvaro i Norrköpings matbutiker. Vart någon annastans kan man hitta fina (och inte alltför dyra) ljus?

På väg mot Hemköp för att handla fika fick jag syn på något som störde mig. Mycket. Visst att folk pryder sina fönster med elektriska adventsljusstakar, har ljusslingor på balkonger och liknande, men på en inglasad balkong stod en julgran! En julgran den första december! Helgerån! Julgranen ska man ju inte plocka in förrän dagarna innan julafton, även om det som i det här fallet är en plastgran. Varför ska man förstöra allt som har med julen att göra genom att ta ut det i förskott? Det är ungefär lika störande som att IKEA plockar fram julpyntet i oktober. Ska vi börja fira midsommar i april också? Påsk i februari? Vad är det med just julen som gör folk så galna? Varför skuldsätter sig till exempel vissa för att ha råd med dyra kapitalvaror som de egentligen inte behöver? Det övergår mitt förstånd.

I våras någon gång började jag lyssna på The Used och i juni såg jag dem på West Coast Riot. Däremot hade jag inte sett videon till en av mina favoritlåtar med dem förrän ikväll. Me like. Och så tittar jag lite extra noga för att jag just nu läser en kurs i rörliga medier. Inspirerande för vad man skulle kunna göra, avseende videoteknik alltså.

Det finns folk som inte borde få jobba med webb, som inte borde få gå i närheten av en html-editor. Dagens skräckexempel från företaget ETTnoll Design fick jag av Pinky och jag ryser fortfarande. Jag tänker inte försöka förklara alla hemskheter med den där sidan, en bild säger mer än tusen ord så gå in och kolla själva, men jag måste ändå bara säga att jag tror den lilla blinkande gröna punkten i vänstermenyn är värst. Det som gjorde mig ännu mer bestört (än själva den otroliga fulheten på sidan) är att företaget verkar jobba med att fixa hemsidor och it-lösningar åt andra företag! Herregud säger jag bara.

Kvinnor är alldeles för bra på att vara missnöjda med sig själva och sina kroppar. Ofta försöker vi leva upp till olika sorters förväntningar, förväntningar som kanske bara finns i våra egna huvuden och inte alls stämmer med det omgivningen förväntar sig. Jag fick en länk av en vän och hittade denna bild på sidan (detta är inte sidan jag fick länken till, men den sidan saknade permanentlänkar och detta var den enda jag hittade, originalsidan hittar ni här). Vet inte vart bilden kommer ifrån (och därmed inte vilket land medeltalet syftar på) men den är väldigt talande och budskapet är definitit något som fler kvinnor borde ta till sig.

Igår var det så dags för den årliga GDK-sittningen. Visserligen var detta bara andra upplagan och någonting är inte en tradition förrän det har upprepats minst tre gånger, men räknar man in första årets GDK-fest som skulle ha blivit en sittning men på grund av dubbelbokningar bara blev ett eftersläpp så var detta tredje gången. Tilläggas kan att alla tre tillfällena lagts när klockan ställts om, antingen till sommartid som vid första GDK-festen eller till vintertid som vid de två senaste upplagorna.

Temat för kvällen var schtek. För de som känner mig så vet ni hur otroligt dåligt det temat passade mig. Att säga att jag är extremt oschtekig är en underdrift, men trots detta, trots min aversion mot backslick och liknande så gjorde jag ändå ett tappert försök att schteka till mig för en kväll (dock inte med backslick, det lämnade jag åt killarna). Ibland får man offra sig helt enkelt och ibland kan det vara kul att ikläda sig en roll helt skild från den man egentligen är.

Hur som helst, trots temat så var kvällen riktigt rolig. Några timmars fix chez moi tillsammans med fröken esbjörn för att färga varandras hår (jag har nu en härligt kopparfärgad nyans som jag beundrar varje gång jag råkar passera en spegel), fixa kläder och smink och frisyrer. Resultatet finns säkerligen att beskåda inom en snar framtid på en ansiktsbok eller bilddagbok nära dig. Även om jag själv inte lägger upp bilder där, finns det många andra som gör det. Efter tillfixning följde promenad till fröken soffish (under vilken vi övade överlägsen stockholmsdialekt och allmän dryghet) där det blev förfest innan själva sittningen på Trappan.

Sittningen var grym (trots att man bara blev bjuden på en dricka, det vanliga är två till trerättersmiddag). God mat, roliga gyckel och så hade vi "turen" (vi fuskade inte alls med bordsplaceringen) att hamna bredvid varandra fyra stycken från trean. Även om det är en bra grundtanke att blanda årskurserna så går man inte på sittning för att lära känna nya människor utan för att umgås med sina vänner och ha roligt med de man redan känner.

Kvällens bästa gyckel var fröken pinkys gdk-dikt (ja, ta åt dig nu). Inom grafisk design finns en mängd olika facktermer och begåvade pink poet lyckades få ihop dem till en dikt med snuskiga men otroligt roliga anspelningar. Jag skrattade så jag fick ont i magen och efteråt blev det både folkets jubel och en skål i pinkys ära. Ett mycket bra gyckel på en mycket rolig kväll. Som sig brukar efter sittning blev släppet lite segt. Det var visserligen mycket folk ute men bara ett dansgolv öppet och där spelades tråkig schtekmusik så det blev tidig hemgång. Gjorde mig ingenting med tanke på hur bra kvällen varit dessförinnan. Lite vemodigt att det med stor sannolikhet var den sista GDK-sittningen för egen del men med tanke hur bra den blev kan jag inte vara annat än nöjd :)

Star, star,
teach me how to shine,
shine,
teach me so I know
what's going on in your mind

[The Frames]

Det blev ingen exjobbsredovisning för mig och s:et. Anledning: vi kunde inte hitta rätt sal. Skyltningen på skolan är för tillfället usel. Har precis byggt till och skyltarna för den nya delen är ännu inte uppsatta plus att många i den gamla delen är nedtagna, just för att bytas ut. När man så får ett salsnummer som man aldrig hört förut är det inte lätt att hitta. Har inte varit några problem tidigare eftersom lokalerna är numrerade efter vilken våning de finns på. Tyvärr visade sig detta system inte vara till någon hjälp för oss idag. Salen fanns helt enkelt inte och jag undrar fortfarande om det är som plattform 9 och 3/4 i Harry Potter. Man hittar den bara om man tar sats på rätt ställe och springer rakt in i väggen. Exjobbsframställningen skulle ju trots allt ske under sekretess och kanske var detta deras sätt att se till att det blev så. Det var helt enkelt inte meningen att någon skulle hitta dit.

Bloggen släpar efter, vilket inte är annat än en naturlig följd av att jag sista tiden har haft alldeles för mycket att göra i skolan för att ens hinna tänka på annat än äta, sova och så skolarbetet såklart. Idag hade vi redovisning av vårt tidningskoncept (gruppuppgift) och nu återstår endast en inlämningsuppgift i informationsdesignkursen innan allt är avklarat för den här läsperioden. På lördag bär det av mot Glasgow och välförtjänt lov i en hel vecka.

Redovisningen gick förresten hur bra som helst. Pink Passion (som vår fina grupp heter) kickade rumpa. För de som eventuellt är nyfikna på vårt koncept - fråga mig. Även om presentationen ägt rum så är det fortfarande lite av en företagshemlighet. Vill ju inte att vem som helst ska sno vår lysande idé och utomordentliga koncept :P

Imorgon ska s:et och jag på vår första exjobbspresentation. Innan man gör sin egen ska man ha gått på två andra för att se hur man gör. Exjobb är för vår del aktuellt först i vår, men blev tipsade om den som kommer äga rum imorgon och den verkade intressant. Läskigt det där med exjobb förresten. Vad ska man göra, vad kan man göra och hur ska man komma på nåt bra? Känns som det kan spela roll för att söka jobb senare och man vill ju göra något bra. Tips mottages alltså!

Vår vän fröken a bor denna termin i Skottland för att testa på livet som utbytesstudent och läsa kurser med mer skapande inriktning. I ganska många år har jag drömt om att få åka till de norra delarna av det förenade kungariket och vad kan då vara bättre än att passa på när man har en kompis där?
Sagt och gjort tittade vi på Ryanairs utbud av biljetter till Glasgow (där hon bor med tre andra tjejer från klassen). Tyckte att biljetter för lite drygt 200 kr var ett helt okej pris. Därför fick vi en mindre chock när vi tittade på nytt idag och hittade biljetter för fem kronor. Ni läste rätt - fem spänn!!! Sen tillkom det visserligen avgift för incheckat bagage och för att betala med visa-kort (avgift för bagage kan jag förstå men för att få betala, det kändes verkligen onödigt med tanke på att det höjde det totala priset med ungefär en tredjedel). Hur som helst så landade priset på under 400 spänn tur och retur och det känns fortfarande som ett kap. Alltså - Skottland here we come.
En liten dröm som går i uppfyllelse för undertecknad och oj vad det ska bli skönt med lite semester efter att ha jobbat som en galning i skolan i över tre veckor i streck. Med som en galning menar jag mer än heltid på vardagar och sedan även helger. Galet men sant och helgen lär inte bli något undantag. Ikväll har jag dock unnat mig ett styck trappanpizza (sjukt goda, måste upplevas) tillsammans med s:et och därefter filmkväll med mig själv hemma i soffan. Sämre kan man ha det.

Jag har tidigare skrivit om hur mycket jag tycker om filmer som jag blir överraskad av på något sätt. Likadant med filmer som man inte har så höga eller inga förväntningar på från början och sen upptäcker är väldigt bra. Once stämmer in på båda ovanstående. Jag råkade läsa kort om den på imdb för några veckor sen, såg till att skaffa den och såg den igår. Inga förväntningar eftersom jag aldrig hört talas om den innan, den har inte visats på bio här omkring vad jag vet och har den på annat sätt omtalats så har jag totalt missat det.

I grunden är det en kärlekshistoria, men kryddad med alldeles alldeles underbar musik. Jag blev kär i soundtracket direkt och tankade hem i samma stund som den sista eftertexten hade rullat bort. Mer än så om själva filmen vill jag inte säga för jag tror den är allra bäst om man som jag har noll förväntningar innan man ser den. Så glöm det jag skrev ovan om att det är årets film. Se den bara helt enkelt.

För er som ändå vill ha ett litet smakprov av musiken, kolla in:

Kan huvudet sprängas av för mycket värk? I så fall är mitt nära. En dag framför dator plus stress gör sitt till. Spänningshuvudvärken - min ständiga följeslagare under högstadiet och gymnasiet - har gjort sitt återtåg i mitt liv den senaste veckan och jag välkomnar den inte. Att ha som ett järnband runt käken är inte kul. Visserligen är det roliga uppgifter vi har att göra, men det är tiden som inte räcker till och blir en stressfaktor. Därav huvudvärk. Frågan är om inte förkylningen också är en indirekt effekt av stress. Min enda fråga är väl om det kommer att vara såhär även ute i "verkligheten"? Det pallar jag inte.

På tal om någonting helt annat så hade min blogg besöksrekord igår. En väldigt blygsam summa men ändå rekord i antal läsare. Trevligt.

Jag har just fyllt på min lista med favoritfilmer. För ganska länge sedan blev jag tipsad om filmen Stranger than Fiction, men det dröjde tills idag innan jag fick tag på den. Jag skulle kunna ösa superlativ över den, men det skulle bara bli torrt och tråkigt och trigga förväntningar hos andra och har man höga förväntningar riskerar man också att bli mer besviken eller tycka att någonting är mindre bra än vad man hade tyckt om ens första förväntningar hade varit lägre. Så jag nöjer mig med att säga att filmen har underhållit mig i knappa två timmar och jag kan inte tänka mig något bättre sätt att ha spenderat dessa två timmar, än just på den här filmen.

Det finns få saker som irriterar mig mer än nonchalans. Det där kanske inte var riktigt sant för getingar som surrar kring en och aldrig ger upp, saker som vägrar fungera och ihållande ljud kan vara minst lika irriterande, särskilt med ett lågt blodsocker. Hur som helst, att bli nonchalerad är bland det värsta jag vet för det är så himla dålig stil. Bättre att säga "du, jag har inte tid/lust/ork just nu men vi kan höras senare". Att säga som det är skapar garanterat mindre irritation och även om man inte alltid gillar sanningen heller så är det bättre att veta.

Glädjande besked igår var att vår grupp i tidskriftsdesignen fixat studiebesök from heaven. I kursen har vi ett projekt då vi ska skapa en tidskrift. Vårt koncept passar som hand i handsken till det ställe vi ska få komma till så mer nöjda kunde vi inte vara. Stockholm here we come!

Glassar som legat lite för länge i frysen kan vara farliga. Fick ett sjukt glassbehov tidigare idag och passade på när de reade ut för halva priset i skolans cafeteria.

Det där som kan hända, att tungan fastnar om man slickar på lyktstolpar (nej, jag har inte provat), det kan också hända med för isiga glassar fick jag bittert erfara. Det var visserligen inte tungan som fastnade denna gång utan underläppen. Jag kände först ett litet stick när jag ganska oförsiktigt och tankspritt drog bort glassen från läpparna, för jag kände ju att de liksom klistrats fast lite grann. Det var först en liten stund senare när det börjat blöda och svida som jag upptäckte att lite skinn nog blivit kvar på glassen. Aj, aj i munnen. Inte en känsla jag vill uppleva igen.

Två morgnar i rad har jag nu vaknat med ett leende på läpparna. Så härligt.

Skolan har kickat igång. Har hittills hunnit med att starta upp två kurser. Den tredje och sista börjar idag. De två första, informationsdesign och tidskriftsdesign och -produktion, verkar riktigt kul. Precis sådant jag är intresserad av och även om det verkar vara mycket att göra i båda kurserna så ser jag fram emot det. Lite som varumärkeskursen i våras som var grymt stor och jobbig men samtidigt vansinnigt rolig (den kreativa halvan, teoridelen var nyttig men tyvärr gjorde omständigheterna runt omkring att den blev ganska rörig).

Förra hösten var det tungt att komma igång. Jag tror att mycket av det berodde på den stora förvirringen och dåliga upplägget som rådde. Har lagt det bakom mig nu och tror att den här hösten blir både bättre och roligare. Ett tiotal i klassen har eller kommer att försvinna utomlands. Har ännu inte fått grepp om vilka riktigt, men känns lite konstigt att inte se alla som man brukar. Särskilt fröken a kommer att vara saknad även om jag önskar henne stort lycka till i Skottland.

Tillbaka till morgonleendet. Det är inte skolan som är orsaken. Även om jag gillar studier har jag aldrig varit så mycket plugghäst. Ibland är det bara så att det händer bra grejer i ens privatliv och det gör det i mitt just nu. Åtminstone hoppas jag att de kommer visa sig vara bra, men innan jag vet säkert säger jag inte mer än så.

Things to do, places to be... To be continued.

Det är något med killar som sjunger på skånska. Som liten avskydde jag skånskan och tyckte att det var den absolut fulaste dialekten. Det har ändrats, mycket tack vare Måns i Anders och Måns samt Hej Domstol!-gänget som var på P3 för ett antal år sedan. De pratade härlig skånska och jag insåg att det fanns olika varianter, precis som det finns olika varianter av östgötskan. Norrköpingsöstgötska är absolut inte samma sak som Boxholmsöstgötska eller Mjölbyöstgötska.

Hur som helst, tillbaka till killar som sjunger på skånska. Jag vet inte vad det är, men det låter så härligt. På min lista finns Timbuktu, Familjen och senaste fyndet Emil Jensen. Förutom att de gör bra musik så diggar jag deras röster starkt och framför allt dialekten. Ska man sjunga med till deras låtar låter det konstigt om man inte själv tar till skånska. Det blir inte samma låt. För att ta ett ytterligt exempel, hur skulle Östgötacasanovan låta om man inte sjöng den på östgötska? Den skulle förlora sin mening totalt, så visst är dialekten viktig. Dessutom är det lite charmigt att höra vart någon kommer ifrån, ful eller fin dialekt till trots.

Det "lönar sig" att ha bra vänner. Fina fröken s som slavat hela sommaren på ett av matställena på Kolmårdens djurpark bjöd mig själv och fröken p på en heldag i parken. Egentligen började vi skolan på riktigt idag, men med bara en lektion 8-10 så sedan hade vi hela dagen till förfogande. Har inte varit i djurparken sedan jag var gissningsvis sex eller sju år och tänkt åka dit ungefär sedan jag flyttade till Norrköping, eftersom den ligger så nära. Dagens besök gjorde mig inte besviken. Parken är verkligen en upplevelse och om det stämmer som fröken s hade hört att den är Sveriges finaste kan jag bara hålla med. Det gör jag förresten även om det inte skulle stämma. Så mycket att se och så mysig att gå runt i.


Kameran gick varm, liksom min nacke som fick sig en rejäl dust av solen som sken från en molnfri himmel. Bättre väder hade vi inte kunnat önska oss. Efter cirka två veckor med växelvisa regnskurar hade vädergudarna bestämt sig för att bjuda på strålande sol och lagom värme, varken för varmt eller för kallt. Delfinshowen var såklart en höjdpunkt. Extra kul att se herr w skymta förbi i videosnuttarna som visades, trots att han inte jobbar som delfinskötare längre, mer än som inhoppare. Han har mycket för sig den mannen.


Tigrarna var fina och visade verkligen upp sig. Fick en hel del fina bilder på dem trots att det var en repig glasruta emellan. Tyckte dock den repiga glasrutan kändes ganska betryggande. Vill inte komma för nära de där kissarna. Gorillorna var speciella. Som fröken p sa så kändes de lite som människor som satt på sig gorillakostymer. Någonting i blicken som kändes bekant och närbesläktat när de såg rakt på oss. Sen verkade de dessutom vara ungefär lika förtjusta i att bli fotograferade som jag själv är :P

Barn leker för att förstå sig på omvärlden och öva sig på att bli människor. För mig är det också det bästa sättet för att öva mig i Adobe-programmen och lära mig nya funktioner (något som är nödvändigt i mitt kommande yrkesliv). Till min hjälp tar jag ofta olika tutorials, Bittbox är en favorit. Tydliga och mycket användbara tutorials om allt möjligt i Photoshop och Illustrator. Tack vare Bittbox är jag faktiskt kompis med Illustrator numer, från att inte alls ha kommit överens. Det var lek tillsammans med handfast guidning som gjorde det. Lite som barnuppfostran.

Ovan är ett smakprov från kvällens övningar.

Turnéavslutning i gamla hemstaden, det kan bara bli succé. Tillsammans med cirka 11 000 andra människor lät jag mig förföras och uppslukas av Lasses musik igår. Från första ackorden hade han mig fast och känslan av att ha upplevt något stort har ännu inte lämnat mig. Konserten i Sporthallen i december i fjol var den bästa Winnerbäckkonserten jag varit på och ligger fortfarande på en förstaplats, men gårdagens föreställning ligger tätt därefter. Hade det inte varit för att Du gamla fria nord spelades i december men inte igår hade det blivit dött lopp.
Till en början var jag lite tveksam till den långa uppladdning innan huvudakten. Området öppnade redan fem och Lasse gick inte på förrän fyra timmar senare. Det första jag gjorde var att ta mig till fållan närmast scen och fick ett band runt handleden så att jag senare skulle få komma så nära scenen som möjligt. Området var avspärrat för 800 personer och hade man band kunde man sedan komma och gå som man ville, för att slippa hänga timtal framme vid kravallstaketet och inte kunna njuta av de andra akterna. För det var till dem jag skulle komma. Cissi, Nour och Maud Lindström inledde med musik blandat med en modern form av sexualupplysning. Därpå följde Emil Jensen. Jag har tidigare inte lyssnat på honom, trots att jag har vänner som är förtjusta i honom, men igår blev jag nästan lite kär i honom. Han var så härlig, rolig och rättfram. Kanske ska försöka skaffa hans musik i alla fall. Sofia Karlsson sedan med folkmusik och vi passade på att besöka bajamajorna och inhandla skivor i skivbutiken.
En halvtimme senare underbara härliga Miss Li med energi för fem och ytterligare 45 minuter senare var det så dags för Linköpingssonen. Femte gången gillt och jag tycker bara att han blir bättre och bättre. I duetten med Miss Li Om du lämnade mig nu började Miss Li gråta på scenen av rörelse och jag tycker att det säger ganska mycket om hur resten av konserten var. Underbart är det enda jag kan säga.

Första filmkvällen på väldigt länge. Valet av film föll på Ben X. Handlar om en kille med Asbergers syndrom. Annorlunda film och väldigt, väldigt sevärd. Jag gillar filmer som man blir överraskad av, där man inte från början kan räkna ut hur det går. Den här filmen är sådan. Pendlande mellan hopp och förtvivlan, ljus och mörker men mer än så säger jag inte för att inte riskera att förstöra nöjet för någon annan som inte redan sett filmen. Gör det!