fröken u

Varför vill man helst ha sådant som man inte kan få? Varför kan det bli så att när man väl fått det man ville ha, så vill man inte ha det längre? Var det så att man egentligen inte ville ha det man trodde att man ville ha, eller har det bara förlorat sin dragningskraft när man väl fått det och "behovet" är uppfyllt? Huvudet fylls med rader ur ännu en Winnerbäcklåt. Det finns en Winnerbäcklåt för varje sinnesstämning och Lovesång är den som passar på min just ikväll.

Jag stängde aldrig nånsin några dörrar
jag bara gick ut
Du frågade och jag svarade: det är klart att jag saknar
en dag som förut

För det kanske känns svårt när ljusen har släckts
och vi är mitt i vår mörkaste tid
det kanske känns hårt, men när minnena väcks
kan jag fortfarande höra ditt liv

Man saknar sånt som man inte har
och man saknar allt som man inte kvar
vi har fortfarande långa vägar kvar
man saknar inte sånt som man har

Vi märkte nog aldrig riktigt vad som hände
förrän allt var slut
igår kom vintertid och jag tror att jag kände
en dag som förut

För när snön hade kommit och marken hade täckts
var vi mitt i vår ljusaste tid
nu har löven fallit och minnena väcks
jag kan fortfarande höra ditt liv

Man saknar sånt som man inte har
men vi har fortfarande långa vägar kvar
jag har lärt mig att längta är bättre än att ha
för man saknar inte sånt som man har