fröken u

Är nu snart en vecka sedan som skoluppgifterna tog slut. Känns som en evighet sen man hade vanliga föreläsningar och träffade de i klassen. Vilket det i och för sig också är, för på slutet var det mest projektarbete och individuella inlämningsuppgifter. Ändå skönt att få något slags avslut och chans att pusta ut, hämta nya krafter. Ladda inför hösten med allt vad det innebär av nya kurser, nolle-p och att vara fadder. Längtar visserligen till det, men som sagt, först bara ta det lugnt och strunta i allt vad ansvar heter.

Packade väskorna nu på morgonen. Att man kan ha så mycket kläder och ändå är garderoben inte tom! Undrar om jag får med mig allt jag kommer behöva eller vilja ha, eller om jag tar med mig för mycket. Men sommaren är ju lång så. Nu hoppas jag bara på lite bättre väder. Den senaste veckans gråväder och regntunga skyar gör ingen glad. Ville ju njuta av sommarnorrköping mina sista dagar här, men så blev det inte. Tur att man kan njuta ändå.

Gör en sista ansträngning att tömma kylskåpet på ätbara saker som inte håller sig så länge. Går ganska bra när det rör sig om After Eigth :P (Mental notering: inte äta sötsaker så tidigt på dagen och helst inte på vardagar, tänkte ju försöka hålla mig till det där med lördagsgodis...)

Igår hade jag besök av fina flickorna. Lagade mat tillsammans och satt sedan och snackade om det mesta. Kommer sakna er i sommar!

Frågan är vad man gör nu i en och en halv timme tills det är dags att tåga mot stationen, fullastad med tung packning. Känns som det är massa saker jag glömt att ta hand om, men antagligen är det bara inbillning som vanligt.

Det märks när man inte tränat på drygt en vecka. Det märks också när salen är i princip full med cirka 100 personer istället som kanske 35 stycken, som det varit på sista tiden. Syrebrist var bara förnamnet. Har inte varit så trött efter ett gympapass sen när vi av misstag råkade hamna på medel styrka, istället för vanlig medel tidigare i våras. Ryggen knakar härligt  just nu, men jag vet att det kommer kännas bättre imorgon.

Imorgon blir det också avskedsmiddag med flickorna. My place, eftersom jag är den med eget kök och ugn. Kanske borde röja upp lite innan.... meeen det är ju en dag imorgon också.

Har städat upp bland gamla papper och bland mitt liv. Känns skönt. Att konfrontera olika personer var inte så svårt eller hemskt som jag trott och nu mår jag mycket bättre. Kan släppa det och gå vidare. Övning ger färdighet antar jag =)

Vaknade halv fem imorse och trodde klockan var mycket mer. Kunde inte somna om så låg och läste i kanske en timme, men vid sextiden slog sömnen till och jag fick två härliga timmar till i John Blunds land. Hade världens sjukaste dröm, så det vågar jag inte skriva om här. Känner att jag kommer sova gott i natt i alla fall med den där träningen i kroppen.


En liten aptitretare för vad sommaren kan bjuda på. Vi testade det italienska glasstället häromdan. Till vänster tror jag det är äpple/kanel plus marängswiss och till höger persikosorbet och Glasstornets special... eller om det var tvärtom. Gott var det i alla fall!

Äntligen kan man ta tag i saker som man tänkt göra länge men inte orkat tidigare. Redan vid nio slängde jag ihop en focaccia-deg och fortsatte sen av bara farten med pizzadeg. Har haft tomatsås stående i frysen sen jag vet inte hur länge, flera månader. Var inte igår jag gjorde egen pizza, men att ha kvar sås från den gången sparade mycket tid, besvär och disk idag.
Både brödet och pizzan blev mumsiga. En sak mindre att lämna i frysen över sommaren dessutom (och då syftar jag på tomatsåsen).

Bestämt nu att jag far hem på torsdag. Ska vakta huset åt mamma och pappa medan de åker till Milano. (Nej, jag är inte ett dugg avundsjuk, de har varit i Italien tre gånger nu, syrran var där förra veckan och jag inte alls. Den enda i familjen som inte har.) Vilket påminner mig om Australien. En sak där jag inte fått ändan ur. Måste bli bättring!

Om vädret kunde lova att det inte ska börja regna inom snar framtid kunde jag ta en promenad nu, men ser osäkert ut. Kanske ska våga mig på en chansning. Regn kan vara ganska mysigt, men säkrar nog med paraply ändå.

"Oh boy, you make me feel like oh boy, you make me feel like no boy, can make me feel like you, I really really want you. Oh boy, you make me feel so old boy, you really turn me on boy, and I don't know what to do, I really really want you..."

Miss Li kan verkligen det där med att formulera hur man känner sig. Önskar att jag kommit på det själv. Är skrivsugen. Är taketsugen. Synd att de två inte går att kombinera för just nu orkar jag inte skriva för hand utan skulle vilja ha en bärbar, men den dröjer ju. Får försöka få utlopp för kreativiteten på något annat sätt. Sen hade det ju varit trevligt med lite skönare utemöbler där uppe också, men det är en annan sak.

Det är något speciellt med att sitta med en lagom varm och lagom stor tekopp mellan händerna och sakta smutta på innehållet. En rogivande känsla som är svår att uppnå annars infinner sig. Varm i halsen och varm i kroppen och te som har blivit precis rätt temperatur. Inte för varmt så man bränner tungan och inte för kallt så att det inte är gott längre. Man vill ha mer och önskar att man haft sällskap så man kunnat brygga en hel kanna och dela på.

Rayanne: I think part of him is partly interested in you. Definitely. I mean, he's got other things on his mind.

Angela: But that's the part that's so unfair. I have nothing else on my mind. How come I have to be the one sitting around analyzing him in like microscopic detail, and he gets to be the one with other things on his mind.
_____

Fascinerande att fast man beställer ungefär samma drink så kan man få tre som smakar helt olika. Hängde med folk från klassen en stund ikväll på Trappan för att fira att sommarlovet börjat idag. Vi upptäckte den nya Absolut Pears (?) och var tvugna att prova, men satte bartendrarna på prov och gav dem "fria" händer. Sandras blev godast och Annas smakade piggelin. Min hamnade nånstans mitt emellan.

Blev en promenad runt Strömmen på vägen hem. Vattnet var alldeles stilla och fåglarna kvittrade som de bara kvittrar på kvällen. Man känner doften av sommarnätter och vad som väntar runt hörnet. Underbart.

Redovisningen idag gick bättre än väntat. Sandra och jag blev plötsligt först fast vi egentligen stod som tvåa på listan eftersom första gruppen inte var fulltalig än. Lika oförberedda båda två, hade ju hoppats kunna tjuvkika på de innan och få idéer för hur man skulle lägga upp det, men det blev bra i slutändan.

En ny dag imorgon. Fylld med härlig tid att inte göra någonting på. Tänker njuta varenda sekund.

Tillhör den sorten som helst sticker huvudet i sanden och inte vill veta av konfrontationer eller problem. Nu har jag dock kommit till en punkt då det känns som om jag måste ta konfrontationerna, annars kommer jag bara älta det och själv må dåligt. Frågan är hur? Och jag är rädd för att det kommer paja en del som  jag inte vill ska pajas :-/

Efter att gått och funderat och velat sedan vi började i höstas har jag nu bestämt mig och faktiskt också beställt en macbook. En fin liten vit sak med extra minne (men de hade tagit bort folieringsalternativet ;-)). Bara att gå och vänta nu i nästan två veckor på att få den levererad också. Vill ju ha den nu! *tjurar barnsligt*

Hade massa bra funderingar igår om ämnen för bloggen men de tycks ha flytt min hjärna just nu. Blev klar med den sista labbuppgiften igårkväll, tidigare än väntat. Känns så otroligt skönt. Går nästan inte att beskriva. Det enda som är kvar nu är redovisningsseminarie 15-17 i eftermiddag, pula ihop en loggbok på en av inlämningsuppgifterna och kolla över samma inlämningsuppgift för att finlira. Men det ska inte vara klart förrän onsdag. Vad ska jag göra med all tid helt plötsligt? Otrolig lyx att inte behöva stiga upp samma stund som jag vaknade imorse. Bara en sån sak.

Dagens mscl-citat:
"What's amazing is when you can feel your life going somewhere. Like your life just figured out how to get good. Like that second."

Kreativ ångest är verkligen inget att leka med. Tur att man glömmer snabbt när man kommit förbi den och lyckats få ur sig något, för annars skulle man väl aldrig orka? Är kanske som det där med att föda barn.

Man ger sig ju inte heller utan fortsätter utsätta sig för situationer då den uppstår. Kanske för att det är en sån kick när det väl börjar gå bra och man kan se med stolthet på det man producerat. Eller så handlar det bara om att man egentligen älskar det man gör och inte skulle vilja vara utan det.

Förstod igår varför det kallas rött te. Ginseng, men jag hade svårt att bestämma vad det smakade. Är väl bara att inse att jag inte har världens skarpaste smaklökar, men vem behöver det så länge det smakar gott?



Bilden på lövverket var mest ett test av min lövverksfunktion på kameran och den fungerade över förväntan. Utan den inställd hade bilden blivit ganska skum.

Fyrklövern hittade Annika när vi låg och slöade vid Stångån i lördags i väntan på att SOF-kvällen skulle ta fart. Det fjärde bladet är nästan borta, men likväl en fyrklöver.

En solnedgång är väl alltid vacker? Vackrare blir den från taket med vidunderlig utsikt över hela Norrköping. Känslan går tyvärr inte att fånga på bild, men man kan ju alltid försöka.

Glädjeskutt när jag kom hem. Min Mitt så kallade liv-box hade anlänt! Finns det en bättre tonårstv-serie så visa mig för jag har då inte hittat någon. Visserligen var det nu några år sen jag såg den första gången (jag missade den faktiskt första gången i mitten av nittiotalet, men såg repriserna runt millenieskiftet). Spelade in på video men hej hopp där kan man inte snacka om kvalitet. När de nu gav ut en nyrelease på dvd så skulle jag bara ha den... och nu är den min! My precioussss.... :D Dessutom fick jag mig en trevlig överraskning på väg hem från skolan, men det är en annan historia.

"Sometimes someone says something really small and it just fits into this empty place in your heart."

Att vara uppmärksam kan tydligen ha fördelar som jag inte ens reflekterade över, inte förrän de ringde från polisen och sade att Folkbladet var intresserad av att köpa bilder av mig och frågade om det var okej att förmedla den kontakten. Ringde själv upp NT för att höra om även de var intresserade. De hade en notis på hemsidan långt tidigare än Folkbladet. Har nu sålt två bilder och tjänat välbehövliga pengar samtidigt. Inte helt fel som fattig student även om jag nog helst varit utan gårdagens händelser.

Angående era söta kommentarer om superhjältinna så undrar jag om det är såhär stålmannen känner sig när han räddat någon? Eller nej, han måste ju ha nerver av stål förstås! =)

Blev vid ett-tiden idag vittne till hur två killar i övre tonåren gjorde inbrott i IFK:s klubbstuga. Har utsikt över den från mitt matbordsfönster och det var just när jag satt och åt lunch som jag hörde glas som krossades. Reagerade först inte, trodde att det bara var nån klant som hade sönder en flaska, samtidigt som jag tyckte det lät väl högt för att bara vara en flaska. Åt upp och när jag var klar tittade jag ut igen för att se om jag såg någonting. Reagerade på att två killar uppehöll sig på baksidan av klubblokalen. De plockade med något vid ett av fönstren men det tog ytterligare en stund för mig att förstå att det verkligen var något brottsligt på gång.

Hade kameran nära till hands och började ta kort redan innan jag förstod vad som pågick, bara utifall att. Det visade sig senare att det var ett smart drag. Det hela var över på några minuter och omedelbart efteråt ringde jag polisen.

När jag lagt på gick det högst fem minuter och så hörde jag en glasruta till krossas. Hann bara få en skymt av dem denna gång, men det var uppenbarligen samma killar. Kastade mig på telefonen och använde mig för första gången i mitt liv av 112. Fick prata med nån på polisen här i Norrköping och hörde hur hon gav uppgifter till polisen samtidigt som hon pratade med mig.

Dröjde en stund innan polisen var på plats. Vad jag tror var folk från NT var faktiskt här före och tog kort på baksidan. Såg inte till inbrottstjuvarna nåt mer men fick höra av polisen senare att de gripits. Fick följa med till polishuset för att lämna vittnesmål och ge dem bilderna. De tackade flera gånger för hjälpen. Känns bra att ha kunnat bidra med något och att "rättvisan segrade" så snabbt.

Blev hemskjutsad och kände mig ganska darrig när jag väl var hemma och så att säga hade gjort min bit. Går fortfarande runt med en känsla av overklighet men behöver bara titta ut genom fönstret för att påminnas om att det faktiskt hände. De krossade rutorna är ju fortfarande kvar, även om glasmästaren var här när jag kom hem.

En karriär inom polismyndigheten är i alla fall inte aktuell för min del. Skulle aldrig palla psykiskt med tanke på hur skakis jag blev bara av detta.

Varför blir det såhär? De tre senaste utegångerna har slutat i antingen tristess eller besvikelse på grund av omständigheter. Vad är fel? Varför är det inte roligt längre? Är det stressen i skolan som gör att man inte orkar eller har vi tappat stinget?

Bara en vecka kvar nu. Fylld med stress. Om en vecka sträcker sommaren ut sig framför oss. Läskigt. Vad ska jag göra av min tid när jag inte har något sommarjobb och än så länge inte realiserat resplanerna?

Vaknade med orangea och röda streck på vänsterarmen. Mina SOF-band har börjat färga av sig ordentligt efter fem dagar. Är nåt konstigt plastmaterial och nu har även trycket på dem börjat kladda. Ska bli skönt att kunna ta av dem efter ikväll. Inte var det lätt att få bort färgen heller så nu går jag runt med en rödaktig skugga på insidan av överarmen.

Igår for jag och tränade för första gången på en vecka. Det sträcker och spänner i kroppen nu, men det var precis vad jag behövde efter två heldagar framför datorn.

Framåt ett är det meningen att vi ska befinna oss i Linköping för att se SOF-kårtegen. Antagligen kommer vi inte få nån plats på Stora torget, när jag såg kårtegen för fyra år sedan var där knökat med folk och då var ändå jag och mamma där tidigare än en kvart innan det skulle börja. Undrar vad vi ska fördriva eftermiddagen med. Hoppas på bra väder men enligt SMHI igår skulle det bli ganska kallt och regn. Håller tummarna för inte. Allt blir så mycket jobbigare i regn. Och syrran har ju dragit till Italien så henne kan man inte räkna med att våldgästa i några timmar.

Tur att det finns ett plagg som overall som man inte behöver vara rädd om i alla fall. Tack vare alla fickor behöver man inte dra på väska heller och man får rum med varma kläder under, men ser fortfarande inte påpälsad ut. Hur skulle man klara studentlivet utan den?

Antagligen världshistoriens fulaste ihopklippning men orka bry sig. Det är meningen att de båda delarna ska sitta ihop, men min kamera kunde inte få med så mycket om man skulle se vad det stod och scanner äger jag ingen. Tyckte bara strippen var ganska talande.

Varför är det så himla lätt att göra annat än det man borde när man är under tidspress? Hela tiden är det annat som tar uppmärksamheten från det som jag måste få gjort. Fenomenet tycks vara typiskt i tentatider. Vi har inga tentor den här perioden, men istället ett gäng inlämningsuppgifter och det blir likartat. Kan inte koncentrera mig.

Kan nu bocka av en av alla grejer som fyllt almanackan de senaste veckorna. Hade projektredovisning i morse. Trots att jag glömde typ en tredjedel av det jag skulle säga gick det bra. Hade tre personer till att luta mig mot, vilket var skönt.
Vi fick i princip bara beröm och båda våra uppdragsgivare var nöjda och tyckte vi gjort ett bra jobb. Känns skönt när man ansträngt sig hårt under lång tid för att få ihop det. Är själv nöjd med resultatet och känner att det är något jag kan stå för (det är ju tyvärr inte alltid fallet) och visa upp även senare. Ska bli kul att se det när det väl kommer i tryck.

Nu väntar lite pill med compositinguppgiften ("jag var där") innan det blir dusch, tillpiffning och så SOF:s första kväll med invigning på Trappan. Norrköpings största fest har jag hört och det ska bli grymt.

Jo, det blev en bra födelsedag, trots strul men utskrifter i skolan till redovisningen imorgon och trots att jag inte jobbat med inlämningsuppgifterna som jag borde ha gjort. Hade en trevlig stund med flickorna nu på kvällen. Nyfått te (tack Anna) och tårta (ja, den blev smaskig... undra bara hur jag ska kunna äta upp resten för det var mäktig).

Borde marschera bums till sängen istället för att sitta och skriva detta. Upp tidigt för redovisning klockan åtta och jag har just nu förberett vad jag ska säga och tränat på det. Hoppas (för en gångs skull) att solen väcker mig tidigt imorgon så jag hinner på morgonen också.

Fick fina presenter från flickorna, ni vet vad ni ska ge en fröken för att göra henne glad. Jag säger bara choklad =) Blev också rörd av det fina ordkollaget Eliza knåpat ihop. Jag lovar att det kommer få en fin placering på någon av mina väggar så fort jag får ändan ur och skaffar lite krokar och annat att sätta upp saker med. Draperiet som jag fick på inflyttningsfesten ligger ju fortfarande i sin kartong på golvet och tar upp plats på fel ställe. Ordkollaget får en hedersplats här i väntan på att sättas upp på riktigt.

Än så länge en lovande födelsedag. Började inte så bra med att jag vaknade innan halv fem. Antar att det är mitt vanliga problem med att sova natten innan jag fyller år som spökar. Det tycks inte gå helt enkelt, men som tur var somnade jag om och sov till sju i alla fall. Molnen som täckt himlen i flera dagar nu var borta och morgonen har så här långt bjudit på strålande sol.

Var just nere och hämtade posten. Lådan var full till brädden för en gångs skull. Hade inte fått bara ett utan två (!) gröna postpaket och ett fint kort. Kortet var från lundaboende kusin med söta blommor och en trevlig hälsning (lovar att jag ska följa uppmaningen). Ett paket från mor och far och så ett från luleå (du vet hur du ska få mig att skratta kupopo). =)

Har pysslat klart med tårtan som jag bakade igår nu på morgonen. Tyvärr blev nog glasyren lite väl rinnig och massa rann av, men förhoppningsvis är den god ändå. Provsmakning ikväll.

Ända sen jag var väldigt liten fick jag och min syster hjälpa mamma i köket när hon skulle baka. Det var vi som såg till att mjölet och sockret hälldes i på rätt sätt. Det var också vi som såg till att visparna slickades av på rätt sätt och att smeten som blev kvar i skålen när mamma hällt över i formen som kakan bakades i, smaskades upp. På många sätt ändras man från det att man är tre tills man är (nästan) tjugotre, men en sak ändras inte - hur gott det är att slicka skålen efter att man har bakat.

Önskelista på sånt jag skulle uppskatta men nog inte kommer få imorgon:

1. Frukost på sängen, gärna kombinerat med att väckas av sång.
2. Resesällskap till Australien. Skrämmande att åka själv, om det ens blir av.
3. Minst en kram som inte bara är vänskaplig.
4. Ett år till att vara 22 på. Har slutat tycka om att bli äldre.
5. Oväntat besök (men jag bjuder inte på Gevalia, däremot kan te med tilltugg komma på fråga).

6. En sång skriven för mig, men inte nödvändigtvis om mig.
7. Körsbärsblom (går det ens att ta in?) eller primula i en bukett.
8. Ett personligt tygmärke att sätta på overallen.
9. En ordentlig överraskning, av det trevligare slaget.
10. Vackert väder.

...Som det så fint heter. Nåja, jag och Saz visade i alla fall prov på kreativitet idag när vi skulle fota mig till inlämningsuppgiften "jag var där". Meningen är att man ska placera in sig själv i ett historiskt foto, mixtra med ljus och sådant för att få det att se äkta ut. Ljuset fick vi till kanonbra, vilket spar mycket tid i Photoshop och det var här vi visade prov på kreativitet. Förvånansvärt vad man kan åstadkomma med en toalettdörr, ett duntäcke och lite gummisnodd.

Min första idé med att placera in mig bredvid Bob Dylan sket sig eftersom bilden var alldeles för dålig och hade stora pixelfält på vissa ställen. Kanske har man blivit lite snobbig och "yrkesskadad" men hu vad den bilden såg ut! Istället kommer det nu visa sig vem som var den "riktiga" femte beatlen. Ja, om jag får till det alltså. Jobbar under tidspress för på onsdag ska det in och vi ska sitta med projektkursen hela dagen imorgon och sen är det redovisningar 8-5 både tisdag och onsdag. Får väl skippa några och uttnyttja tiden plus kvällarna.

Ska bli skönt när detta är över och man kan ha en ledig dag. Som Saz sa idag när vi var i stan för att kurera oss med godis, tänk att få ha en ledig dag då man kan sunka länge innan man duschar, ta en runda på stan och se på film hela eftermiddagen. En dag att slappa bort helt enkelt. Har varit konstant skolarbete nu i snart två veckor och då snackar vi inga åttatimmarsdagar utan snarare från man vaknar tills man somnar.

För lite sömn i flera dagar förra veckan fick mig att inse att jag måste lägga mig tidigare och efter två nätter med minst åtta timmars sussande kändes allt faktiskt mycket bättre. Ska försöka vara duktig och lägga mig tidigt även ikväll. Måste ladda för de tre kommande dagarna. Det är bara att ta ett djupt andetag, dyka och hoppas på att luften räcker till andra sidan.

Terminens tråkigaste kväll på Trappan igår. Kul idé med sand för att fira springbreak men inte lika kul att dansa på med vanliga skor och ännu tristare att övervåningen var stängd. Bottenplanet är för litet och inte ens lite discoljus kunde de bjuda på. Blev för övrigt också terminens kortaste vistelse på Trappan. Var där mindre än en timme. Tur att det var desto mer livat på för-/husfesten på Dalkarlen.

Idag väntar skolarbete. Mer pillande med uppgiften "mig själv som 90-åring". Hittills har jag fått mig att se ut som en (och jag citerar) "sliten sjubarnsmamma som rökt lite för mycket". Jaja, man kan inte vänta sig stordåd när man aldrig jobbat med retusch förut och det hoppas jag läraren har förståelse för. Det är trots allt bara en labb. En labb som fått mig på dåligt humör flera dagar i rad nu och det är det inte värt.

Har även ett rendez-vous med Saz inbokat under dagen. You and me and some candy :-) Får se till att utbyta gisslan också, just nu har jag två vita ballerinaskor stående i hallen, men de är inte likadana. Matchande paren finns på Fenix. Kan bli så ibland.

Allt känns mycket bättre efter ett lagom hårt gympapass. Man blir av med aggression som fanns i kroppen och kan tänka på absolut ingenting i en timme förutom att hänga med i passet. Kroppen blir så härligt tung och trött och man känner sig duktig. Kan äta den där godispåsen utan dåligt samvete :-)

Äppelpaj smakar inte lika gott när man är arg som när man är glad. Brutal musik som man normalt inte orkar lyssna på låter plötsligt riktigt bra.

Sönderstressad och magsår nästa? För lite sömn sen jag vet inte när och ständig oro över uppgifter jag inte vet hur jag ska lösa. Det sliter på både kropp och själ. Ljuset i tunneln stavas 26 maj men jag ser inte hur jag ska komma dit och överleva på vägen.

Man har inte roligare än vad man gör sig och även fast det var kallt hade vi kul. Skulle fota oss själva för att ha en bild att klippa in i ett historiskt fotografi (en av inlämningsuppgifterna vi fått). Att göra detta uppe på Vattentornstaket i mulet gråväder och blåst kanske inte var den smartaste av idéer som någon av oss fått, men när man väl har bestämt sig så skam den som ger sig.

Trodde jag skulle huttra ihjäl och fingrarna frysa fast när jag satt i kortärmat i en solstol och skulle se ut som jag njöt av värmen. Behöver antagligen fota en gång till, men nu har man i alla fall en bild att utgå ifrån och som man kan använda för att testa om vinkel och såvidare blir bra. Hoppas på bättre väder imorgon.

Tanken är att klippa in mig själv i en bild från en av månlandningarna (vet inte vilken bilden kommer ifrån). Man ser en astronaut till höger i bild och till vänster massa sand och USA:s flagga. Finns ett utrymme framför flaggan där jag och min solstol skulle kunna platsa. Har aldrig gjort något liknande förut så vi får se hur mycket hårslitande och tandgnissel det kommer resultera i innan jag får till något, men det känns som en rolig uppgift ändå.

få mig inte att hoppas
titta inte på mig sådär
titta på mig på alla sätt utom det där
få inte mitt hjärta att banka
svetten att bryta fram och knäna att darra
väck inte fjärilarna i min mage
och få mig inte att känna mig så lycklig
för jag vet ju att det inte varar
att du inte menar det du säger
och att du aldrig kommer ge mig några löften
låt mig vara och försvinn ur mitt liv
om du inte verkligen vill mig något
om du inte verkligen vill få mitt hjärta att slå

Pinky utmanade mig att skriva sex underliga/konstiga saker om mig själv. Antar den delen av utmaningen men struntar i det där med att själv utmana sex andra personer eftersom jag egentligen är allergisk mot allt som påminner om kedjebrev. Here we go.

1. Jag attraheras av händer och har låtit bli att höra av mig igen till en kille som hade fula händer och bet på naglarna.

2. Jag gillar ljudet av tennisboll mot tennisracket. Det blir ett så härligt "plopp".

3. Jag älskar att bli omstoppad för det får mig att känna mig omhändertagen och lite som ett barn igen. (Undrar vad Freud har att säga om det?)

4. Det spelar ingen roll vilken frisyr jag har, när jag vaknar står håret åt alla håll och dusch är det enda som hjälper, även när jag hade långt hår.

5. Jag öppnar bananer i "fel" ände. Mycket mer praktiskt att hålla i skaftet och så slipper man det bruna kletiga i slutet.

6. Jag tycker det är så spännande att öppna presenter att jag måste öppna paketen långsamt för att dra ut på det. Knyta upp snörena och pilla loss tejpen på alla ställen så att pappret går att veckla upp. Sax och att riva är helgerån.

Det är helt klart så att de bästa idéerna får man när man sover, eller precis ska somna. Vaknade inatt och insåg med ens hur jag ska vinkla inlämningsuppgiften vi fått om att göra infografik för en halv sida i NT. Hade gästföreläsning i fredags med en informations- och nyhetsgrafiker från tidningen och han sa att om någon gör en tillräckligt bra grafik kommer den publiceras i tidningen och man får betalt. Inte fy skam. Inte för att jag kommer satsa på att göra den snyggaste grafiken, men lite kul är det ändå. Verklighetsanknytning är alltid bra.

Önskar att det fanns ett sätt att fotografera dofter på. För mig (och vetenskapligt) är dofter mycket bättre på att återkalla minnen och starkare än en bild. Synintryck kan frysas i tid och rum men inte lukter. Tänk vad härligt att kunna plocka fram nytvättade lakan, syréndoft eller så som det luktade i sommarstugan när man var liten ur ett album och återuppleva minnena. Ett luktfoto av den man älskar istället för en bild att ha när man är åtskilda för att för en stund föreställa sig hans närvaro...

Tänk så mycket enklare allt vore om man kunde läsa andras tankar. Få tjuvkika i deras hjärnkorridorer och få veta vad det tyckte och tänkte utan att behöva fråga, anta eller gissa sig fram.

Två olika strofer ur två olika låtar har snurrat i mitt huvud idag:
"It's sad when you know it's your heart you can't trust..."
"What the head makes cloudy, the heart makes very clear..."

Känns som de säger emot varandra och ändå stämmer de båda in på hur jag känner just nu. Antagligen för att jag själv säger emot mig just nu. Trodde jag kunde lyssna på mitt hjärta men huvudet snurrar till allt och inte blir det klarare av att lyssna på hjärtat för just nu säger det flera saker. Förvirrad och inte säker på någonting.

Det här inlägget riskerar att låta som en stor klyscha, men det är inte så jag menar. Ni vet själva (hoppas jag innerligt) vilka ni är. Även om det kanske är lite tidigt skriver jag det här innan terminen är slut för mitt minne är inte bäst.

Utan er skulle det gångna året inte varit hälften så roligt som det varit, antagligen inte alls. Tack vare er har jag lärt mig mycket om mig själv för jag tror att det är när man får spegla sig i andra som man ser sig själv.

Vänner kan inte göra en hel eller bygga upp ens självkänsla men det är guld värt att känna att man är omgiven av personer som tycker om en för den man är. Jag har på intet sätt saknat detta innan, men vill ändå att ni ska veta och samtidigt ta chansen att säga till er hur mycket ni betyder för mig.

Sssärlek!

Jag älskar känslan av att vakna med solen mot min kind. Tyvärr infinner sig den känslan allt tidigare eftersom det bara blir ljusare och ljusare. Att vakna fem när man somnat tolv och inte behöver gå upp förrän sju är inte superkul. Måste verkligen ta mig till IKEA och skaffa nån gardinhistoria. Mina svängda väggar förstör ju alla tankar på ett vanligt gardinarrangemang men med någon slags wirebeslag borde det funka hyfsat.

Idag bär det av mot Linköping för gästföreläsning i visuell retorik-kursen. Segt med en timme på bussen åt vardera håll när man har så mycket annat att syssla med. Tycker jag har gjort mitt med pendlande efter tio år som taxibarn i grundskolan och tre år med buss på gymnasiet. För en gångs skull är jag dock förutseende och laddar ipoden så att man har nåt att fördriva tiden med om man inte känner för att vara social.
Som vanligt glömde jag igår att fixa matlåda. Detta kommer ruinera mig förr eller senare, eller i alla fall hindra mig från att lägga pengar på saker som känns skojigare.

Undrar lite vart sommarvärmen tog vägen. Vädret insåg väl att det var för tidigt ute och blev sämre igen. Vet att allt är supertidigt ändå men när man fått en smakbit av sommar vill man bara ha mer. Körsbärsträdet utanför mitt fönster hemma är tydligen nästan överblommat och det brukar annars vara samtida med min födelsedag, alltså om två veckor. Är det växthuseffekten man ska skylla på blir jag nästan lite rädd så det vill jag inte tänka på.

Kanske dags för lite frukost. Lär hinna med två stycken eftersom jag inte ska vara i skolan förrän åtta och frukost är gott.

Galen tokdans kan leda till sträckningar i höften. Don't try this at home med andra ord... och det gjorde jag ju inte heller, jag var ju i linköping :-P

Upplevde igår och natten till idag min första Linköpingskravall. Precis som Pinky påpekade är det inte samma sak med en Norrköpingskravall som en Linköpingskravall. Det enda som var sämre med Linköpingskravallen var att det kostade tio kronor i garderobsavgift, i Norrköping är det ju gratis.

På Kårallen var det packat som sillar med folk. Kvällen spenderades till stor del med galen tokdans. Innan var det förfest i Ryd hos en barnsdomskompis klasskompisar. Hade de fina flickorna med mig vilket passade utmärkt eftersom det annars var majoritet manligt kön.

Sitter nu och kurerar mig med godis och lite Miss Li. Härlig, sprättig musik som man blir glad av och fastän jag är toktrött vill jag bara dansa när jag hör den och sjunga med för full hals.

baby, since that very day you haven't crossed my mind like a thousand times per day, only like a ninehundred and nintynine...