fröken u

Skulle koppla i-poden till datorn och stack på måfå ner handen i skrivbordslådan där jag förvarar sladdar, mobilladdare, kamera och liknande tingestar. Resultatet blev en härva av två sladdar som inte har något med i-poden att göra, eftersom sladdar inte tycks kunna ligga ihoprullade och fina som man lämnade dem utan alltid lyckas trassla ihop sig. Grävde lite till och hittade sladden som man kan koppla i-poden till datorn med. För naturligtvis finns det inte bara en utan två sladdar till i-poden. En till datorn och en om man bara vill ladda via vanligt vägguttag. Naturligtvis är de förvillande lika, förutom att den till vägguttaget också ansluts till en adapter.
Likadant med kameran; en sladd för att ansluta till dator och en sladd till laddaren. Som tur är är de inte alls lika, men likväl två olika sladdar. En sladd till mobilladdaren. En sladd för att ansluta MacBooken till eluttag. En nätverkssladd. You get the picture. Kan man inte bara ha en eller möjligtvis två sorters sladdar?! Att hålla reda på dem och dessutom hitta rätt skulle kunna vara ett halvtidsjobb.

När jag nu fått klaga lite över detta kan jag fortsätta med trevligare saker. Hösten är tiden då naturen går i vila och mycket dör. Likväl gillar jag den. Ljuset och färgerna blir så vackra på hösten. Promenad runt Strömmen igårkväll i rosaorange solnedgång. Vattnet alldeles lugnt, i princip ensam och fantastiskt ljusspel. Så vackert att det gjorde ont i bröstet. Inte bara som man säger, det gjorde ont på riktigt. Det är sådana stunder jag inser och påminns om hur mycket jag verkligen tycker om världen och livet.