fröken u

Ovanstående är en låttitel av Bad Religion, men jag ansåg det passande som rubrik till det jag tänkt ägna dagens inlägg åt.

Det är egentligen otroligt hur stor skillnad något väldigt litet kan göra. Det kan vara några ord, en gest, en hand på en axel, ett leende i rätt ögonblick, en trevlig lapp eller en oväntad gåva. Det kan vara i stort sett vad som helst och störst betydelse kanske ändå det har som är minst, men som finns där och kommer naturligt. Den lilla uppskattningen som vi tyvärr ofta missar men som kan förhöja en hel dag. Angela säger det bättre än någon annan, i My So-Called Life såklart:

Sometimes someone says something really small, and it just fits into this empty place in your heart.

Det är de små grejerna som visar oss att vi inte är ensamma i världen, att vi är omtyckta och uppskattade och att någon bryr sig om. Min mormor kunde konsten att sprida glädje och kärlek runt omkring sig, ofta med små medel. Det är väl därför hon lämnar ett sådant tomrum efter sig när hon inte längre finns. Hon hade kommit på hur man älskade och blev älskad tillbaka. Hon var glad för det lilla i världen, det hon fortfarande kunde göra och klarade av. Det är en avundsvärd gåva, som jag önskar att jag också får när jag blir gammal.