fröken u

Att ha en osynlig sjukdom eller åkomma kan ha både för- och nackdelar (och då menar jag med avseende på att den är osynlig - ingen vill vara sjuk). Med en synlig sjukdom är risken stor att man blir identifierad med sin åkomma och det har jag svårt att tänka mig att någon längtar efter. Man kan inte välja vilka man berättar för och inte, vilket är "fördelen" med att ha en dold sjukdom. Samtidigt är ett dolt handikapp jobbigt just för att det inte syns. Det är lättare att ta hänsyn till någon som hoppar på kryckor än någon med allergi. Jag menar inte att klaga på alla andra för vi gör alla samma misstag, bara att belysa frågan eftersom jag själv just nu är drabbad.

Att inse att man inte bör arbeta när man snörvlar konstant och håller på att hosta upp lungorna var femte minut på grund av förkylning utan ligga till sängs är inte så svårt. När man däremot som jag dras med långvarig svag yrsel och stundtals illamående eller huvudvärk är det svårare att veta när man ska säga stopp och framför allt svårare att få andra att förstå hur dåligt man faktiskt mår. Det syns ju inte utanpå.

Det faktum att det varierar från dag till dag och ibland från timme till timme samt aktivitet gör det inte lättare. Vem vill höra någon som konstant talar om hur de mår och vem orkar uppdatera sin omgivning hela tiden på hur det känns? "Nej, oj, nu när jag försöker läsa den här texten snurrar det alldeles förskräckligt i mitt huvud och jag kan inte tänka, men en promenad ner till stan går fint för då behöver jag inte koncentrera mig lika intensivt."

Det är begränsande att inte orka med lika mycket som man normalt gör. Att inte kunna göra enkla saker som att läsa en sida text eller titta på något som rör sig för snabbt för att det omedelbart börjar gå runt i huvudet. Inte orka sitta på en stol för länge utan huvudstöd eller våga gå en längre promenad för du är rädd att eventuellt kollapsa någonstans på vägen.

Om en vecka har jag fått tid hos en specialist. Jag hoppas att han hittar vad som är fel på mig, för ovissheten är ytterligare en faktor. När man inte vet vad symptomen beror på, vet man inte vad man kan göra för att må bättre.