fröken u

Soltorkade tomater, fetaost, ruccolasallad, pinjenötter, parmesan och parmaskinka i all ära, men vart finns tipsen på billig mat? Billig, enkel och god mat som man kan ta till och klara sig på utan att man känner sig som på vatten och bröd när kassan är skral?

Har länge, länge funderat på att bli rödhårig igen. Var några år sen sist och vore skojigt att ändra lite. Framförallt för att rött hår piggar upp lite mer än mitt vanliga svenska mellanbruna. Jag kan komma på några för och emot, vilket också är varför jag tvekar och inte bara gör det.

Fördelar
+ ser (förhoppningsvis) snyggt ut
+ förändring = kul

Nackdelar
- risk för att det blir misslyckat (har aldrig färgat själv och har inte råd med frisör för tillfället)
- dyrt
- blir utväxt som man antingen får leva med eller färga över igen = jobbigt

Sen är det själva tidpunkten för den eventuella hårfärgningen som klämmer också. Nu på sommaren blir håret lite blekare än annars och känns trist att då färga över det. Samtidigt tycker jag det är jobbigt när man gjort en stor förändring av sitt utseende och alla ser när det hände och antingen måste kommentera eller ignorerar det och man själv går runt och är medveten om det. På så vis vore det bättre att färga innan skolan börjar så folk inte riktigt vet när man gjorde det och det kan gå obemärkt förbi, men å andra sidan försvinner ju det sommarblekta snabbare då. Mycket analyserande för en liten detalj. Välkommen till mitt liv.

Som whippet gillar man att slöa och sova och ligga med kroppen i konstiga vinklar. Ovan är en ovanligt normal position för liten hund. Vårt första dygn ihop har gått bra, förutom att odjuret väckte mig vid femtiden i morse. Varför vet jag inte, men hon tyckte det var en bra tid för att nosa lite på mig och fnysa mig i örat. Sen återgick hon till sin kudde och somnade som en liten stock medan jag själv låg vaken en bra stund, störd i en trevlig dröm.

En stor del av gårdagen ägnade jag mig till Photoshop-tutorials. Jag är pinsamt dålig på Photoshop (för att gå den utbildning jag gör) vilket hänger ihop med att jag aldrig tagit mig tid att försöka lära mig det. Programmet är så stort och har så många funktioner och olika vägar för att göra samma saker att man lätt förvillar sig om man inte har hjälp och stöd av något. I mitt fall alltså tutorials, vilket jag tycker fungerar utmärkt. Det hjälpte mig att bli bättre vän med Illustrator och har nu hjälpt mig att få bättre kläm på lagermasker och justeringslager i nämnda Ps. Igår lärde jag mig att skita ner bilder och använda strukturer. Löjligt skojigt. Bilden tog fröken v på hemresan från Berlin i våras.

Vart ska jag börja? Äntligen har det kommit lite riktig sommarvärme och man svettas utan att anstränga sig. Både härligt och lite jobbigt eftersom lägenheten blir kokhet, men mest härligt. Det händer trots allt inte så värst många veckor på ett år att det är soligt och över 25 grader.

En sommar utan bad är inte så mycket till sommar så i onsdags styrde fina flickorna p, v och jag själv mot Lindö, ett villasamhälle ungefär sex kilometer utanför stan, sju från mitt crib. Helt okej bad med gräsmatta, sandstrand, lekplats, dusch, toaletter, kiosk och brygga. Långgrunt och med en mycket behaglig vattentemperatur. Det är inte ofta det är så varmt att jag kan vara i länge utan att frysa, men vattnet var snarare så varmt att man inte ville gå upp. En del solande och två bad hanns med innan det var dags att sätta sig på cykeln tillbaka till Norpan igen.

Lite varm men oförskämt pigg ändå efter att ha cyklat så pass långt, vanligtvis blir det bara några kilometer fram och tillbaka inom staden, ofta inom promenaderna. Ingen träningsvärk men lite öm rumpa. Inte nog med att vi cyklat 14 kilometer. Fröken v hade bestämt sig för att köpa en billig 120-säng, som fröken p och jag fick hjälpa till att bära hem. Det såg nog ganska roligt ut och det blev många stopp på den 600 meter långa sträckan men efter mycket slit och släp kom vi äntligen hem. Det egentliga problemet visade sig vara att få in den befintliga 90-sängen i fröken v:s förråd. Dörren var för låg för att få in sängen stående och gången utanför förrådet för smal för att man skulle kunna vinkla in den liggande från sidan. Tillslut tömde vi större delen av förrådet och på nåt magiskt sätt gick det då att tråckla in den. Lättnaden var total. Tröttheten likaså.

Efter uppfräschning och matintag mötte vi återigen upp. Den här gången för utebio i Färgargården. Anton Corbijns Control visades, en film om bandet Joy Division och dess sångare Ian Curtis. Riktigt snygg film som kan rekommenderas.


Igår blev dag för återhämtning. Lite stel i axlar och rygg efter bärande. På kvällen en fototur runt Strömmen med fröken v. Har fotat den många gånger vid olika tidpunkter på året, men tröttnar liksom inte. Alltid kan man upptäcka något nytt, som rosen ovan.

Idag väntar jag på att bli hundvakt åt lilltroll Nicki-hund. Syrran med sambo åker till Italien i dryga två veckor och jag har lovat att ställa upp. Ska bli mysigt och hoppas att det kommer gå bra. Har aldrig haft hand om hundarna helt själv innan, men de brukar vara smidiga och nu är det bara en. Något ska jag ju ägna mina sista lediga veckor åt.

Tutorials är utmärkta för att lära sig nya saker. En liten stund av denna kväll har ägnats åt en tutorial för panoramaverktyget i Photoshop. Som sagt, en liten stund så resultatet är inte på något vis perfekt. Skarvarna syns ganska bra men jag har mest testat för effektens skull, för att se hur det blir och om jag själv får döma så blir det ganska bra. Bilden ovan är förresten från Wilson's Prom på Australiens sydspets. Den nedan är från Oxelbergen här i Norpan. Den tredje är en sanddyn på den fantastiska stranden Pichinas på Sardinien. Kanske inte lika uppenbart panoramabilder och skarvarna syns inte alls lika tydligt, men likväl panoramabilder. Believe it!

Är stolthet en dödssynd? I så fall tänkte jag hänge mig åt den en stund. Har erkänt dålig koll på dödssynderna, men i jantesverige känns det högst troligt att stolthet skulle vara en av dem. Hur som helst. Igår var det premiärdags för Arbis sommarmusikal, Me and My Girl. Tog med mig J och tillsammans med ungefär 200 personer till njöt vi av den uppskattningsvis tre timmar (med paus) långa föreställningen. Jag säger njöt för det var verkligen en njutning att se de duktiga amatörskådespelarna på scen och föreställningen bjöd på många skratt och dråpligheter. Inser att jag låter som en reklamtext från 60-talet men what the hell... Det var verkligen sååå bra. Det säger jag och försöker att inte vara partisk bara för att jag själv jobbar åt dem.

Förutom föreställningen i sig var det extremt roligt att se att programmen som jag slitit med i början av veckan trots allt hunnit tryckas. Såg dem i var och varannan hand och tror inte det är någon dålig gissning att säga att alla par/familjer/sällskap som var där hade köpt varsitt. Att se folk titta i nåt som jag har gjort, det var en häftigare känsla än jag trott. Som om inte det vore nog sitter det storaffischer lite här och var i stan. Kungsgatan (som är en kraftigt trafikerad genomfartsled här i stan för er som inte känner till Norpan) är i skrivandets stund tapetserad med affischer i både skyltfönster och reklampelare. Affischer som (återigen) jag har gjort. Stolt var ordet.

Såg jag en livs levande sån här när vi snorklade vid stora barriärrevet. Helt klart en av de häftigaste upplevelserna (hittills) i mitt liv. Känns konstigt att det var så länge sen. Mycket hinner ändra sig på bara ett år och mycket hinner hända under tiden. Till exempel har jag läst immaterialrätt så för att slippa problem med sånt kan jag tala om att bilden kommer från www.destination360.com (inte för att jag tror någon bryr sig). Trots att mycket hänt det senaste året så kan jag knappt tänka mig känslan jag kommer ha om ett år. Då är jag klar med universitetet, som det ser ut nu i alla fall. Ingen mer skola och ut i världen för att söka jobb. Ångest över att inte hitta något, ångest över att inte kunna tillräckligt, inte räcka till. Hu, sparar det tills dess. Just nu har jag ett sista sommarlov att klämma ut det bästa ur.

Vad är det som gör att folk, när de går på bio, har så bråttom att lämna salongen när filmen är slut? Ibland hinner knappt den första lilla raden eftertext försvinna i överkant av bioduken förrän de första är ute ur salen. Varför så bråttom? Själv behöver jag ofta en stund på mig efter att filmen slutat innan jag är redo för att ta in nya intryck, måste smälta dem som filmen gett. Att då behöva kasta sig upp ur den sköna fåtöljen man tillbringat kanske två timmar i, krafsa ihop alla sina tillhörigheter och störta mot dörren fem sekunder efter slutscenen bara för att de som sitter innanför en på raden vill ut är hemskt. På så vis är det bättre att se film hemma. Då får man den tid man vill och behöver för att ta in filmen och titta på eftertexterna, lyssna på musiken. Dessutom kan man pausa för toapaus. Det är lite svårare på bio...

Lite för många tankar för att få plats på 24 kvadrat (konstig omedelbar association till 24 karat här, men det programmet har inget med mina tankar att göra, bara ett sidospår). Lösningen brukar heta promenad men jag har redan varit ute en sväng idag och har ingen riktig lust att ta en till. Samtidigt som rummet stänger in tankarna finns det en trygghet i att bara vara för sig själv och slippa världen runtom för en stund. Jag vet, jag funderar för mycket, men vad ska man göra när tankarna och känslorna drar åt olika håll och man hittar sig själv nånstans där i mitten utan en aning om vart man vill eller borde gå?

Det åskade idag. Blixtar och muller rakt utanför mitt fönster. Blygrå himmel och sedan ösregn. Finns de som är rädda för åskan, men jag gillar den. Det är så mycket kraft i knallarna när de är riktigt nära. Det får mig att rysa inombords, fast på ett härligt sätt. Såklart skulle jag inte gilla åskan lika mycket om jag till exempel befann mig på ett öppet fält eller om jag just fått upp en drake med metalltråd i luften istället för att sitta i ett stenhus med ordentliga åskledare på taket, men det säger sig själv. Åskan är bara härlig om den upplevs på säkert avstånd utan fara för liv och lem. När ovädret dragit förbi lämnar det en ren känsla i luften, som om världen gått genom tvättmaskinen och luften är lättare att andas.

Det känns inte riktigt som en riktig sommar om man inte minst en gång får åka till sommarstugan för att bada. Så många barndomsminnen trängs i denna lilla stuga utan rinnande vatten och med sjöutsikt, fem minuter från dörr till brygga och östgötskt insjövatten. Det finns de som inte gillar att bada i insjöar, som säger att vattnet inte känns fräscht. Dessa människor är ofta uppvuxna vid havet och till viss del kan jag förstå dem, det är inte samma sak att bada i salt havsvatten som i en insjö, men sjön har enligt mig många fördelar. Vattnet blir varmt snabbare, det är mjukare och man slipper salt i håret och i munnen om man får kallsupar. Havet är fint men en solnedgång sittandes på bryggan efter en dags badande tittandes ut över en spegelblank sjö är svårt att slå. Hur som helst så veks gårdagen till ett besök i sommarstugan, nu när vädret för en kort stund slagit om från regn och kallt till soligt och varmt, så nu är även denna sommar en riktig sommar.

Är det detta som är den svenska sommaren? Förra sommaren var ingen hit och jag passade då på att fly landet. Smart drag av mig. Juli brukar vara den somrigaste månaden av alla, men så fort det slog om från den sista juni till den första juli har det i princip bara regnat och regnat. Jag kräver upprättelse hos vädergudarna, eller Pohlman som det hette när man var liten. Ge mig lite sol! Eller åtminstone uppehåll och några grader varmare. Det braiga med regnet är att man får tid till inomhusaktiviteter och inte behöver ha dåligt samvete över att man inte är ute och njuter av det fina vädret. Att krypa upp i soffhörnet med en bra bok är inte helt fel, eller baka smarriga kakor, eller ta sig tid att städa ur garderoberna och rensa bland allt man samlat på sig under åren.

Mycket resande har det hittills blivit denna sommar. Först en vecka Sardinien, sedan några dagar i Rättvik, därefter en vecka i Göteborg och nu en dryg vecka hemma hos föräldrarna. Något måste man göra med sin lediga tid och klagar gör jag absolut inte. Bättre att sysselsätta sig än sitta hemma och uggla utan att få något vettigt gjort.

Som en liten extra bonus har vi i helgen varit hundvakter åt systers små odjur. Söta och härliga för det mesta. Inte lika söta och härliga när man vaknar av lilltroll nummer tvås skällande vid sextiden på morgonen, men två bedjande hundögon förlåter snabbt det mesta. De motiverar dessutom automatiskt till promenader, vilket konditionen tackar för. Friskiskortet gick ut igår och plånboken lär inte se något nytt förrän i höst när frökens kassa inte är lika ansträngd. Tills dess är det promenader och kanske en och annan cykeltur som gäller.

Förutom hundar har träningssajten FunBeat.se motiverat till motion på sista tiden. Efter att ha registrerat ett konto får man sin egen personliga träningsdagbok där man kan registrera sin träning, sätta upp träningsmål och mycket annat. Diagram och tabeller över ens träning poppar upp som svampar ur marken och är kanske inte alltid så intressanta, men det är kul att se hur mycket man faktiskt rör sig och det blir en extra morot att ta den där promenaden istället för att dega kvar i soffan en halvtimme när man efteråt får mata in motionen och se sitt mål uppfyllas.

Ute på promenad en sväng längs Strömmen. Ett fint och populärt promenadstråk, särskilt i vackert väder som idag men trots det mötte jag inte så värst många andra. Hur som helst, i slutet av rundan passerade jag en mamma med sina två barn. Den ena satt i sulky och den andra var så pass stor att hon lärt sig cykla, men mamman drog cykeln och det äldsta barnet puttade sulkyn. Det som förvånade mig var att mamman inte tycktes ägna särskilt mycket uppmärksamhet år sina båda barn utan istället gick och pratade i mobiltelefon med, som det verkade, en kompis. Jag hann höra lite grann när jag passerade och för mina öron lät det som vanligt tjejsnack, exempelvis en diskussion om vad som hände på jobbet eller liknande.

Medveten om att detta är min egen högst subjektiva uppfattning men... ska man inte prata med och ägna uppmärksamhet åt sina barn när man har tagit ut dem på promenad? Kan inte ett telefonsamtal till en vän vänta tills man är hemma och barnen leker eller gör något annat och man kanske har en stund över? Det lät ju knappast som något livsavgörande som avhandlades där i lurarna.

Dagens föräldrar är ofta stressade och klagar över för lite tid till sina barn, men de får ju faktiskt anstränga sig lite och ta sig tid. Min tillfälliga upprördhet grundar sig på en enda incident. Lite lite för att dra några slutsatser, men det skulle förvåna mig om den här mamman är ensam i sitt beteende och det inte finns fler som gör likadant. Jag skulle vilja säga att det är oförskämt mot barnen. Är man ute och går med sin mamma ska man väl också ha rätt att få hennes sällskap, inte tvingas lyssna på hur hon pratar med någon som inte är där. Inte anses som så obetydlig att man inte är värd att ägnas uppmärksamhet utan att mamma hellre ringer en vän.

Jag gillar verkligen den staden och jag gillade verkligen att vara tillbaka efter två år. Kusinen och jag besteg ett berg och fick bland annat följande utsikt som belöning.

West Coast Riot var grymt. Det enda molnet på himlen var just moln. Regnmoln som valt att parkera sig över festivalområdet lagom till att vi kommit fram efter att ha promenerat hela vägen. Regnjacka hade jag ingen och ponchos såldes till äckliga överpriser. Vid det laget jag lyckats lokalisera en ponchoföräljare var jag redan genomblöt och vägrade betala. Bra val av mig för bara några minuter senare slutade det regna och höll upp resten av eftermiddagen och kvällen. Istället tittade solen fram och värmde rätt bra. Glada blev vi då, fröken s och jag.

Musiken inleddes med mina gamla favoriter DLK. Kul att äntligen få se hur de ser ut. Det gällde förresten generellt för alla banden som spelade. Som ny punkrockfantast har jag dålig koll på det mesta förutom hur musiken låter, vilket i och för sig är det viktigaste. Hur som helst så uppfylldes alla mina förväntningar med festivalen. Fick två hål i spelschemat då det var band som inte intresserade oss som spelade, men då passade vi istället på att äta och chilla lite, så inte var vi ledsna för det inte. Bäst enligt mig var Flogging Molly och The Used som avslutade på lilla scenen. Detta innebar att vi skippade NoFX. Jag är medveten om att många säkert besökte festivalen bara för deras skull, men jag har inte fastnat för dem medan jag tycker The Used är apbra så valet var inte svårt.

Förutom festival hanns det bland annat med seriöst slappande, en dags shopping (förtjänst: billigt realinne i butik som inte finns i norpan), kakbak, förfest, filmen om lasermannen, språngmarsch till Älvsnabben, promenader, smaskig mat, tjejsnack och överkonsumtion av Vänner. Helt enkelt en väldigt bra liten semester.