fröken u

Som när det snöar, snöar, snöar ute utan att vilja sluta och det för en vecka sen var vår i luften. Som när du just fått ett tack-men-nej-tack-vi-vill-inte-ha-dig-som-sommarjobbare-mejl och stressen och magontet växer och du vet instinktivt att du inte kommer få något jobb alls och hur ska du då klara sommarmånaderna när du inte vill bo hemma hos föräldrarna och leva på dem igen utan vill klara dig själv. Som när det snöar lite till ute och du blir alltmer tveksam till att fara och träna ikväll, trots att du har dygnskort så du kan åka spårvagn och inte behöver gå men får vänta minst en halvtimme på Friskis istället eftersom spårvagnen går så sällan. Som när du vet att du har massor att ta tag i, sådant som du litegrann försummat över helgen och om en vecka kommer att önska att du börjat med tidigare eftersom du kommer få sitta uppe sent alla kvällar för att hinna till deadline. Som när du inser att din lägenhet borde ha städats för en vecka sedan, men du bara inte orkar ta tag i det för det tynger ner dig och mer nertyngd behöver du inte bli, även om det kommer kännas bra efteråt. Som när du sett ett gulligt par på tåget hem och blivit glad för att de verkar vara så uppenbart kära i varandra och önskar att du också ska hitta någon som du kan känna så för, men sen blivit bitter och börjat tänka att det aldrig kommer att hända för vissa människor hittar helt enkelt aldrig någon. Som när det snöar ännu mer och det fortfarande är plusgrader så det bara blir en geggig sörja på marken, vilket i och för sig stämmer ganska bra med din ledsna insida men som inte får dig på bättre humör precis. Som när du bara vill gömma dig under täcket, gå i ide och inte komma fram förrän allt känns bättre och det har slutat snöa och det faktiskt är vår. På riktigt.