fröken u

Yrseln håller i sig och hindrar mig från mer fartfyllda nöjen än att stanna hemma, krypa upp i sängen och kolla på någon typ av film eller tv-serie. Lördagskvällen ägnades åt en nostalgiserie från slutet av 80-talet, nämligen BBC:s Narnia. Den gick på jullovsmorgon eller liknande när jag var liten och åh vad jag tyckte om den. Aslan var så fin och sagovärlden så spännande.

När man ser om samma serie idag så inser man att tecknade griper och människor i bäverkostym inte är så sagolikt. Filmeffekterna har minst sagt utvecklats och man är mer kräsen idag. Samtidigt tycker jag att det är lite charmigt att Aslan rör sig som en marionettdocka (är det förresten någon som vet hur han är konstruerad och hur de får honom att gå?) och att faunen Mr Tomnus håller sin egen svans över armen för att den inte ska hänga och släpa efter honom.

En sak som dock inte är charmig och heller inte var det när jag var 5-6 år är Lucy. I mitt huvud är Lucy en liten späd flicka med näpet utseende, ungefär som den Lucy som är med i de nya filmerna om Narnia. En sak är i alla fall säker, Lucy är inte en överväxt flicka (dvs minst två år äldre än rollen hon ska spela) med överbett och fånig uppsyn som man inte kan undvika att störa sig på eftersom hon som spelar rollen spelar den så otroligt dåligt. Ni som har sett serien vet vad jag pratar om. Jag stör mig också lite på att hela syskonskaran verkar vara så lika i ålder. Peter och Edmund känns i princip jämngamla och Susan ser ut att vara den äldsta. Kanske dålig casting? Allt var mycket enklare när man var liten och inte tänkte på sådana saker... förutom Lucy då :P