fröken u

Insåg just att det var länge sedan det blev något bildinlägg här. Ett tag stod de som spön i backen, men sanningen är väl den att jag inte har haft tid att fota så mycket på grund av praktik dagtid och skolarbete kvällstid. Ser nu fram emot att ha lite mindre att göra, så förhoppningsvis blir det mer knäppande med kameran. Förra veckan var jag och fröken v ute på promenad, båda med kamerorna i högsta hugg. Bilden nedan är ett resultat därifrån.



Avslutar med några rader ut Joshua Radins sång "The Fear You Won't Fall".

I know it's easy to say
But it's harder to feel
This way

I miss you more than I should
Than I thought I could
Can't get my mind off you

Vissa band glömmer man liksom bort att man tycker om. Doktor Kosmos är ett sådant. Och ja, jag vet att det finns folk som anser att de bara är löjliga och spelar jobbig synthpop, men jag bryr mig faktiskt inte. Jag gillar dem. Med texter som:

70-talspundaren med för kort jeansjacka sa:
"Flummigt" på släpig inbrottstjuvsstockholmska

eller

USA är fetmans Mecka
alla smala är inlåsta i små trånga utrymmen

I Finland säger alla finnar:
- Oj, vad sprit jag drack, jag trodde det var lite vatten

I Japan är alla effektiva
väldigt få har en personlighet

I England är alla brudar fula
och ugly är ett superfint ord, som alla klottrar på förnäma väggar

kan jag inte annat. Båda låtarna är från Evas Story. Förutom skojiga texter har skivan ett kul omslag. Texthäftet är en enda stor plansch. På framsidan (se bild ovan) finns en skojig bakgrundshistoria till hela skivan, som i övrigt är en fortsättning på rockoperan Stjärn-Jerry, tillsammans med texter till alla låtarna. Baksidan ser ut som nedan.



Med bakgrunden att vi just nu läser om hur man skapar och vårdar varumärken kan jag inte låta bli att reflektera över att Doktor Kosmos lyckats skapa och vårda sitt varumärke ganska bra. De har hela tiden gjort lite udda och nyskapande grejer, både gällande musik och grafiskt uttryck. Finns fler exempel, är någon intresserad, Googla dem.

En replikation av ett autenstiskt meddelande. Minns inte vart mamma fick tag på det, men lite roligt är det. Särskilt i ett gammalt hus som vårt.

En liten sväng hemhemåt för hårklippning. Systern är i Nynäshamn över helgen och passade därför på att dumpa sina små odjur hos mor och far. Gulliga och charmiga och oemotståndliga... förutom när en av dem bestämt sig för att använda hallen som toalett. Det har både sina för- och nackdelar med husdjur. Själv skulle jag aldrig skaffa några, men de är bra söta att titta på och inte helt fel att "låna" någon gång ibland. Dessutom var de ovanligt vänligt inställda till kameran, det vill säga de hoppade inte runt och for omkring så man kunde faktiskt få skarpa kort på dem.

Sötishund 1


Sötishund 2

För exakt ett år sedan låg det ett decimetertjockt snötäcke över Himpan. Jag minns detta eftersom jag gick runt och sparkade i det. Inget snötäcke idag men underbar sol som värmde på vindskyddade ställen och krispig luft. Visserligen var avsikten att jag skulle sitta hemma och plugga, men en dag som idag kan man inte låta passera utan att göra någonting av och då syftar jag inte på det dumma påfundet med alla hjärtans dag utan på det fina vädret. Alltså en dryg timmes paus i pluggandet och mer användande av kameran.



Som synes inte minsta spår av snö. Däremot fanns det en och annan ispöl.

En något suddig men symbolisk bild för hur jag känner för Kevin Kellers bok Strategic Brand Management just nu. Läs den inte om du har nåt bättre för dig. Om du, säg, har ett liv.

Äntligen, efter en gråmulen helg, har solen tittat fram. Jag var helt enkelt tvungen att ta en sväng upp på taket för att testa teleobjektivet, något jag velat göra hela helgen men alltså inte kunnat på grund av det trista vädret. Det är kul att se hur pass mycket det faktiskt går att zooma in på någonting. Ger ett smakprov av ytterlägena på samma motiv.

Utzoomat


Inzoomat

Hur mycket snor ryms det i en mänsklig näsa? Ingen vill nog veta svaret på den frågan. Typiskt nog, när jag för en gångs skull unnade mig en lugn kväll igår (utan plugg, med film) för att stressa ner, så kryper förkylningsviruset fram. Halskli när jag vaknade och frekvent nysande hela dagen. Har inte tid att vara sjuk. Har knappt tid att leva ju.

Snårigt var det när jag (trots begynnande förkylning) tog en sväng med kameran. Var tvungen att lufta den i verkliga världen och inte bara lalla runt i lägenheten med vad man kan hitta att ta kort på där. Hur som helst. Det är roligt att leka med skärpa.

Idag kom den. Min splitternya jättefina systemkamera - en Nikon D40x. Smakprov nedan. Håll till godo för det är inte ofta fröken u själv hamnar på bild och ännu mer sällan som hon lägger upp några sådana på sin blogg. Ingen av bilderna är något fotografiskt mästerverk, men självklart kan man inte låta bli att testa den nya klenoden när man precis fått den.



När det blivit mörkt ute får man nöja sig med motiven man kan finna i lägenheten. Nu vet ni vad jag rengör munnen med.



Ett styck lampa.



Pluggandet som jag skulle/borde ha ägnat mig åt under kvällen har av någon anledning blivit lidande. Någon som är förvånad?

Clementiner är en av mina favoritfrukter. Perfekta som uppiggare, efterrätt, litet mellanmål eller istället för godis. Dessutom lätta att ha med sig och roliga att skala. Man måste ju se om man lyckas få bort hela skalet utan att ha sönder det. Det ska vara de små, de med tunt skal. De är oftast saftigast och sötast och helt enkelt godast. Även namnet gillar jag. Clementin. Det ligger bra i munnen.

En annan av mina favoritfrukter är banan. De är inte lika lätta att ha med sig i väskan. De blir lätt bruna och mosiga, men om man bortser från det så toppar den nog min lista över braiga frukter. Inte nog med att den är supergod naturell (om lagom mogen såklart) men man kan ha den till så mycket annat. Både i varmrätter och efterrätter, varm eller kall, grillad eller stekt eller ugnsbakad. Det enda man nog inte kan göra med den är att koka den. Men å andra sidan, kokar man någonsin frukter?

Ananas och vindruvor ligger också högt på favoritfruktslistan. Problemet med ananas är att man knappast kan köpa en hel till sig själv. Det blir helt enkelt för mycket och dessutom får man ont i både mun och mage. Vindruvor är bra istället för godis, för man får liksom småplocka, men de funkar inte lika bra att ta med sig och dessutom är de ofta ganska dyra tyvärr.

Två dagar kvar till CSN och fröken gör vad hon kan för att överleva. Man får vara tacksam för det lilla. Den här femtioöringen ser ut att ha varit med om en hel del sen någon tappade den och tills jag hittade den på en alldeles vanlig trottoar en alldeles vanlig dag i en alldeles vanlig stad.

Den vanliga promenaden runt Strömmen och en spegling i vattnet.

Följande var inristat på ett trappsteg i en trappa i Sydney. I alla fall vill jag tro att det var inristat och inte bara ditskrivet för om det var inristat betyder det att någon har ansträngt sig och det är en mycket trevligare tanke.

Fnys! Upptäckte just att det inte går att publicera bilder stående i denna blogg. I alla fall vet inte jag hur man roterar dem. Med andra ord, det går inte. Synd för jag hade en bild från samma tillfälle som var bättre (men stående), men kan man inte få det bästa får man hålla till godo med det näst bästa. Vill också poängtera att jag inte är nån särskild fan av IFK, men deras klubbstuga råkar ju ligga precis nedanför det kära Vattentornet och de råkade ha snygga träd precis framför sin lilla byggnad.

Egentligen passar inte bloggens format riktigt för att visa vanliga foton. Det blir liksom väldigt fyrkantigt, men tyvärr går det inte att beskära bilden nedan heller för då försvinner antingen solstrålarna eller det härliga trädet nere i högerkant. Ville ju ha med båda två, det var därför jag tog bilden i morse. Inte lika svårt att gå upp när man möts av en sådan här vy det första man gör när man öppnat ögonen.


Hösten är helt enkelt en härlig tid, så länge vädret är som denna morgon. När löven bytt färg och ännu sitter kvar på träden bjuder naturen på riktig färgprakt. Som ett stort avskedsfyrverkeri innan vintern gör sitt intåg.

Samordnade så att vi som är podkoordinatorer för projektgrupperna fick till vårt redaktionsmöte idag. Ingen roll jag brukar ta, men eftersom ingen annan tog tag i det gjorde jag en insats i söndags och fick efter många massmejl fram och tillbaka samt en del sms:ande ihop gruppen idag. Det som var svårast var att enas om en tid då alla kunde, men som tur löste det sig och vi fick mötet avklarat. Lite stolt såhär i efterhand. En ny erfarenhet.

Klart idag att det blir traditionsenligt julfirande med kusiner hemhemma. Brukar fira tillsammans vartannat år och i år är "kusinår". Föräldrarna tycks dock inte fattat att "vi ungdomar" fortfarande förutsätter att traditionen följs, utan måste varje gång fråga om vi verkligen ska fira ihop det året med. Tror att föräldrar tänker lite för långt ibland.

Experimenterade med kameran och försökte ta bilder i icke-dagsljus. Gick sådär. Hann inte ta bilden jag egentligen ville ta (annan vinkel) eftersom jag samtidigt fixade mat. Vissa saker går att göra samtidigt. Att koka te och att fota är inte två av dem. Lite trist att färgerna här på bloggen inte blir lika bra som i Photoshop dock, men orka trixa med.

Har återupptäckt hur kul jag tycker det är att köra bil, att jag kunnat glömma det. En kvalificerad gissning är väl att det beror på att jag de senaste fyra åren inte kört särskilt mycket, helt enkelt för att jag inte haft tillgång till någon bil. Nu är jag inte en sån som skulle sätta mig och sträckköra tvärs genom Sverige eller ta en bilsemester till spanska solkusten, men lagom långa sträckor är trevligt.

Dagen har bjudit på en försmak av riktig sommarvärme. Gick dock och frös på ICA för de verkar ha polarklimat i hela butiken och det klär man sig ju inte för när termometern når uppåt tjugofemgraderssträcket.

I väntan på CS3 (att jag först ska beställa och sedan få levererat) och min tanke om att göra ett collage med bilder på trädgården...

Äntligen fick jag Internet att samarbeta med macen, så nu behöver jag inte sitta med två datorer igång för att ha både musik och Internet samtidigt. Att jag gjort i princip allting rätt men missat en liten gatewayadress kan man ju tycka var frustrerande, men med lite improviserad telefonsupport löste det sig.

Blev en sväng till Linköping idag. Börjar snart känna mig som yrkeschaufför. Syrran med sambo passade på att köpa garderober eftersom de snart ska byta lägenhet och garderoberna de ville ha var nedsatta i pris. Garderober som är 2,37 meter höga går inte jättebra in i en bil och där kom jag och föräldrarnas släpkärra in i bilden.

Kan inflika att jag kört med släpkärra typ två gånger i mitt liv innan. Nu blev jag plötsligt tvungen att inte bara köra utan även leta reda på, baxa ut och koppla fast den till bilen. Tur att man har en viss begåvning för tekniska saker och viss muskelmassa (okej då inte så mycket, men med vilja kommer man långt) att ta till :-D

Blev inte bara tvungen att köra framåt utan fick också backa vid två tillfällen. Ena gången på ikeas parkering, vilket inte var så svårt. Andra gången nere vid ån och strandpromenaden för att kunna vända. Det var desto klurigare, men även det gick bra. Återigen - with a little help from my friends. =)


Såhär fint är det i en av mammas rabatter. Hade velat ha en annan bild, men har ännu inte kommit på hur man roterar bilder så de visas på rätt sätt när man vill ladda upp dem någon annanstans än i datorn. Nästa problem att finna en lösning på kanske.

Förstod igår varför det kallas rött te. Ginseng, men jag hade svårt att bestämma vad det smakade. Är väl bara att inse att jag inte har världens skarpaste smaklökar, men vem behöver det så länge det smakar gott?



Bilden på lövverket var mest ett test av min lövverksfunktion på kameran och den fungerade över förväntan. Utan den inställd hade bilden blivit ganska skum.

Fyrklövern hittade Annika när vi låg och slöade vid Stångån i lördags i väntan på att SOF-kvällen skulle ta fart. Det fjärde bladet är nästan borta, men likväl en fyrklöver.

En solnedgång är väl alltid vacker? Vackrare blir den från taket med vidunderlig utsikt över hela Norrköping. Känslan går tyvärr inte att fånga på bild, men man kan ju alltid försöka.