Should I Stay or Should I Go Now?

Problemet med att tänka för mycket är att man skapar problem av sådant som man egentligen inte borde bry sig om, eller ens tänka på, men man kan inte låta bli, just för att man tänker så mycket. Kanske skulle jag må bra av mindre tänk och mer göra, men jag har märkt att när jag har så mycket att göra att jag inte hinner tänka, mår jag dåligt just för att jag inte hinner tänka. Komplicerat alltså och inget jag tänker tänka vidare på för det blir bara trassligt i huvudet.

Funderar liksom Pinky lite över det här när det är dags att ge upp en relation. Med relation menar jag mellan två människor, inte bara en kärleksrelation. Ska man sluta anstränga sig med en ny där det känns som man tar myrsteg framåt, men som man ändå tror skulle kunna utveckla sig till något bra och ska man ge upp en gammal som man inte är säker på att man i längden mår bra av, även om man tycker om personen i fråga?

*Knak*

Kände mig som 70 år när jag klockan ringde obarmhärtigt tidigt (fem i sex) i morse. Första träningen sedan innan sommaren igår och därmed träningsvärk som heter duga idag. Det sträcker och drar lite överallt. Toppa det med att hinna till campusbussen som gick sju och inte tjugo över som jag räknat med och det blir inte världens bästa start på dagen. Började väl så smått vakna till vid elvatiden. Sjukt hungrig men på campus valla är det mil mellan matställena (i alla fall om man jämför med här i Norrköping där det tar två minuter till ICA) och dessutom hutlöst dyrt. Blev en ciabatta som knappt var värd namnet och fortfarande samma hungriga klump i magen.

Gnäll, gnäll, gnäll. Ska sluta med det nu, men ibland vill man tycka synd om sig själv. Särskilt när man just gjort av med 550 spänn på kurslitteratur och vet att man måste köpa fler böcker. Livet som student är härligt på många sätt, men ekonomiskt är det det inte. Har i alla fall fått sålt gammal kurslitteratur så lite rik blir man väl en dag eller så.

Måste bli bättre på självdisciplin. Har schemafritt i två dagar nu och en kurs som bara körs via nätet. Ett plus ett kan man tycka, jag borde ägna tid åt den, börja med uppgifter och så vidare men som sagt är inte självdisciplinen på topp. Det finns ju så mycket annat man hellre lägger tiden på. Planering är ett ord jag måste lära mig. Och att sedan följa planeringen. Men det är ju så... tråkigt.

Grubblerier

Ett vänligt ord gör skillnad. Särskilt när det kommer från oväntat håll. Det får mig att tro på att människor i grund och botten faktiskt är vänliga. Att vi vill varandra gott, trots att vi gör varandra så mycket ont. Nu menar jag inte att någon gjort mig något ont speciellt just nu men ser man på världen är den ju full av krig och mord och annat hemskt som människor gör mot varandra.

Min värsta fiende just nu är jag själv. Tankarna snurrar i huvudet och gör mig nedstämd. Den negativa sidan av att tänka mycket. För mycket. Ingen uttrycker det bättre än Winnerbäck i "Vinter över ån".

Han kunde frågat hur hon kände och förklarat vad som hände. Han kunde sagt nånting om alla sina goda teorier. Dom kunde ju alltid tagit en fika. Dom skulle sett att dom var lika. Så går hon med huvudvärk och svär i grubblerier.
Finns inte plats för några tårar, nu när hans och hennes mark har blivit till en öken. Ingen lek att vara fröken. Hennes kram har blivit en spark mot alla stela tysta dårar. Hennes varma mjuka rum är nu en benvit korridor där hon om natten går och svär och bits och slår. Tiden går och hösten fryser till och det är långt till nästa vår.
Det har glömts ett hjärta kvar i frosten.

Man mår som man förtjänar

Kan bara säga tack till mina fina, fina vänner som ställer upp i vått och torrt. Jag uppskattar det verkligen och önskar jag kunde återgälda tjänsten med mer än ett litet tack.

Nolle-p tog slut igår. Känns lite vemodigt för det har verkligen varit überskoj, men samtidigt måste ju vardagen komma tillbaka till en någon gång. Ser med aningen skräckblandad förtjusning fram emot hösten. Förtjusning för jag vill gärna lära mig det kurserna tar upp och lite skräck för vi ska jobba i grupp hela hösten och strular det med gruppmedlemmarna kan det bli jobbigt, men jag håller tummarna för att det ska gå bra. Imorgon får jag veta mer.

Nu tillbaka till sängen.

Otroligt

...att jag fortfarande har någon röst. Efter att först ha hejat på både mt och gdk med pompomnollan under nollympiaden och sedan skrikit som en galning i "norrköpingstältet" på efterföljande München Hoben och dessutom vara krasslig borde den inte vara mer än en viskning. Norrköping lyckades inte lika bra på nollympiaden i år som förra året men var desto bättre på att överrösta Linköping i öltältet och utbringade säkert tio gånger fler skålar under kvällen.

För de som inte vet är München Hoben en stor ölfest för alla nya studenter vid Linköpings universitet. Allt som allt rör det sig om cirka 5000 personer, både nya nollan, faddrar och "civilt" folk. Grejen är att man köper ett enlitersstop med antingen öl eller cider och sen dricker man upp det och köper mer. Vet inte vad alkoholhalten är i cidern respektive ölen men det krävs en hel del om man ska lyckas bli full. Antagligen dör man av för mycket vätska i kroppen innan man nått dit.

Bara tre dagar kvar av nolle-p nu. Det har gått ruskigt fort och det kommer nog kännas lite tomt på söndag. Innan dess är det dock macmys, sektionskamp och nollesittning att pricka av. Vi får inte gå på själva sittningen men det bli likväl en gemensam förfest för att gdk-faddrar, vilket nog blir grymt. Mot skolan nu för senarelagt morgonmöte. Ingen var så piss på att ta sig upp till tjugo i tio när vi kom hem typ tre i natt.

Why does it always rain on me

Alltid när man ska ägna sig åt någon större utomhusaktivitet, som idag München Hoben, där det är viktigt att vädret är bra ja då börjar det regna. SMHI skulle kunna göra sina regnprognoser bara genom att kolla upp vilka ställen som ska ha något stort utomhusevent och så kan de sätta dit det största och mörkaste regnmolnet de hittar. Ja, jag är faktiskt lite bitter över det gråa vädret. Det blir så mycket kletigare och kallare och jobbigare att umgås med flera tusen människor när regnet strilar ner.

Över till något trevligare. Gårdagens visdomsord från General BeoW "om det börjar brinna i din grannes skägg, häll då vatten på ditt eget" fick Svårre Kvastjon alias megalur att skratta innan han hunnit läsa klart. Och för dem som inte vet så är det absolut förbjudet för Legionen att ens le så att nollan ser det. De skrattar inte, de vänder sig bara bort och inspekterar sömmarna på sina mantlar, som det så fint heter.

Spridda tankar

Det är något med mig. Jag tycks aldrig kunna koka ris utan att antingen a) koka över riset så hela spisen blir alldeles kladdig eller b) bränna fast riset i botten av kastrullen. Oftast brukar jag lyckas med både a och b samtidigt. Kan vara en bidragande faktor till att jag ganska sällan äter ris. Det och att man måste ha någon sås eller något kletigt till för att det inte ska bli torrt och ge obehagliga vibbar till skolmatsalsmat.

Idag inleds vecka två på nolle-p. Vårt fina festeri Tryckbar ordnar fest på Otten för alla nya nollan. Tyckte Ottenfesten förra året var lite lam (men då var det ju inte Tryckbar som stod bakom eftersom de inte ens fanns då). Hoppas på en roligare kväll ikväll även om jag tagit på mig ansvaret som nykter fadder. Dags att bevisa för nollan att man kan ha kul utan alkohol (och med förkylning). Hm, ja... vi får se hur det blir.

Var tydligen faddrar som spårade ur på sina håll i lördags. För fulla. För närgångna med nollan. Vet inte vilka faddrar det gällde, men antagligen inte några i vår faddergrupp i alla fall. Förstår inte att somliga inte kan hålla sig den veckan som är kvar. De har ju ett helt läsår på sig sedan, varför inte vänta lite?

Förnekelse straffar sig

Jag var inte sjuk. För några timmar. Mådde väldigt bra på både förfest och väl på Trappan men att ignorera sin förkylning straffar sig dagen därpå. Ont, ont, ont i kroppen. Allt känns stelt och jag har börjat hosta som en liten extra bonus. Det var det emellertid värt för gårdagskvällen var riktigt rolig. Första riktiga lördagen för hösten. Lovar gott inför resten.

Idag är det fotobingo med gdk-nollan. Funderar på hur jag ska göra med det. Trist att missa saker, men mår man inte bra så gör man inte. Har ännu några timmar på mig innan jag måste bestämma mig.

Inte sjuk

Jag är inte sjuk. Jag är inte sjuk. Jag är inte sjuk. Jag är inte sjuk. Om jag intalar mig det tillräckligt många gånger, blir det sant då? Vill ju inte missa Hawaiifesten ikväll.

Nolle-p dag 4

Sjukt roligt att vara fadder. Trodde det skulle vara kul och hade höga förväntningar men det är först nu jag fattar hur grymt skoj det verkligen är! Beror nog mycket på att vi är en bra faddergrupp som fått en härlig klass. Uppslutningen har hittills varit bra. Naturligtvis kommer inte alla på allt men det kommer tillräckligt många på varja grej för att man ska känna att det är värt det. Ens ansträngningar är inte förgäves.

Har tyvärr åkt på nåt förkylningsvirus. Inte helsmart att gå runt i bara kortärmat när det är kallt ute, men det råkade bli så på pubrundan igår. Gör nu mitt bästa för att bli så bra som möjligt tills imorrnkväll, för fest-n festen vill jag inte missa.

Sjuka människor

Läste precis i dagens tidning om sexköp och sexköpare i Östergötland. Det pågår tydligen helt öppet över internet. Kvinnorna lägger ut annonser. Finns sajter där män betygsätter kvinnor och ber varandra om tips. Helt sinnessjukt!

Vissa sexköpare som tidningen fått ställa frågor till motiverar sitt handlande med att det är som att betala för massage, eller att de respekterar svensk lag men inte sexköpslagen. En jämför det med att det är olagligt att köra för fort också (men att folk gör det ändå antar jag).

Hur kan man vilja betala för något som är en kärlekshandling? Något så intimt. Jag förstår det inte. Säkert ger det dem, sexköparna, en känsla av makt och överlägsenhet men har de inte missat en viktig del i ekvationen då? Vart finns känslorna och närheten som är minst lika viktiga pusselbitar som de faktiskt fysiska handlingarna?

Och jag tror inte på det där med "en självständig kvinna bla bla bla blaha...". Vissa saker har helt enkelt inte en prislapp. Att sätta en på sex gör det i mina ögon till något smutsigt och sjaskigt. Det ska det inte få vara.


Nolle-p dag 1

Insomningsproblem igår kväll ledde till att jag endast fick nånstans kring fem timmars skönhetssömn natten till idag. Inte helhärligt att inleda så, men å andra sidan kunde det bara bli bättre från det. Träffa styrelsen på skolan vid sjusnåret för att duka fram gemensam frukost för GDK- och MT-nollan. Många nervösa och halvängsliga ansikten - det var väldigt lätt att se vilka som var blivande nollan.

Dagen har i mycket bestått av att lotsa från a till b till c till k och tillbaka till b. Stolt över att ha lyckats nästla mig in både i Hörsalen med presentationen av fadderier och festerier (där det var sagt att inga faddrar fick plats) och på fuskföreläsningen efteråt. Svårt att hålla sig för skratt till och från men klarade med viss anträngning att hålla masken.

Kvällen avslutades med lekar i Folkparken. Trevligt. I GDK0b (som jag är fadder för) var uppslutningen väldigt god och de visade sig dessutom vara riktigt duktiga på att hitta på gyckel. Bådar gott inför framtiden.

En trött men nöjd fadder ska nu njuta av hennes resterande kopp te och sedan mysa till det i sängen. Inget går upp mot mjuka lakan och ett gosigt täcke.

Snart så

Igår mjukstartade den här nolle-p-historien med del två av fadderutbildningen, lite lekar (undkom regnet tack och lov!) och fadderfest på kvällen. Roligt att se fadderierna och man fick små flashbacks till sin egen nolle-period för ett år sedan.

Idag blir det planeringsmöte med styrelsen tills vi stupar. Så mycket som måste gås igenom. Bara en sådan sak att vi inte setts på två månader. Prinsessan och jag har ansvaret för frukosten imorgon. Intressant att stiga upp i ottan för att bre smörgåsar, eller vad det kan tänkas bli.

Ska bli spännande att se vilka de nya nollan är. Ska också bli spännande att se hur många de blir, har varit lite olika uppgifter angående det. Först var det 100, sedan 80 och nu minns jag inte ens vad det senaste budet låg på.

Höstinvigde overallen igår. Har blivit några fler märken nu sedan australientrippen och redan två stycken nya härifrån. 39 räknade jag till imorse och fler lär det bli efter detta två veckors långa spektakel.

Fick avbryta bloggskrivandet där för att jaga en spyfluga. Den är fortfarande kvar i lägenheten så än så länge 1-0 till flugan antar jag. Är bara glad så länge det inte är bålgetingar, fick jaga ut två stycken förra veckan, kanske samma bara att den hälsade på två gånger. Jag uppskattade inte besöket men när det är över 25 grader i lägenheten måste man öppna fönstren, annars kreverar man.

Boys from the Bush

Fri översättning av Lee Kernaghans låt Boys from the Bush. Lägg till detta en countrymelodi av bästa snitt och ni får en bild av varför vi bytte radiostation efter att ha hört denna låt i bilen. Man blir lite undrande över australiensarnas musiksmak i allmänhet och countrymusikslyssnarna i synnerhet när man sedan ser på Wikipedia att Lee Kernaghan är en av de stora inom australiensisk country. Håll till godo.


Har klippt får, vi har inspekterat lager
Vi har gallrat ut kängurur, vi har sprutat grödorna
Vi har fört boskap uppför en gammal boskapsväg
Nu är det lördag kväll, vi samlas i pickuperna

Vi är pojkarna från vischan och vi är tillbaka i staden
Nåja hundarna är där bak och foten trycks ner
Vi är livstidsmedlemmar i obygdsklubben
Vi är pojkarna från vischan som kommer in från busksnåren

Varit ute i hettan, vi har lastat lastbilarna
Har fixat staket, vi har satt damm i halsen
Vi förbannar reeeeeegnet vi förbannar torkan
Nu är det lördagskväll och vi är alla med i rundan

Vi är pojkarna från vischan och vi är tillbaka i staden
Nåja hundarna är där bak och foten trycks ner
Vi är livstidsmedlemmar i obygdsklubben
Vi är pojkarna från vischan som kommer in från busksnåren

Vi bearbetar jooooorden genom eld och översvämning
Det finns i våra hjärtan, det rinner i blodet

Vi är pojkarna från vischan och vi är tillbaka i staden
Nåja hundarna är där bak och foten trycks ner
Vi är livstidsmedlemmar i obygdsklubben
Vi är pojkarna från vischan som kommer in från busksnåren


Även om det här inlägget har vissa likheter med det föregående så vill jag bara säga, Lee Kernaghan är inte en artist jag upptäckt och uppskattat den här sommaren. Bara råkat trilla över av misstag.

Låttexter

Jag lyssnar mycket på musik. Särskilt den här sommaren har det blivit många nya band att upptäcka och upptäcka att jag tycker om. Lyssnar först och främst på melodi och sångröst. Texten blir ofta sekundär, jag reflekterar liksom inte över vad som sjungs, mer att det sjungs. Därför är såna där lyrics-sidor guldgruvor för mig. Big Machine med Goo Goo Dolls är en sån där låt som jag upptäckt nu i sommar och jag hade ingen aning om att den handlade om det den handlade om förrän jag googlade den. Bara ett utdrag för att sätta ord på lite av det som rör sig inom mig.

I'm in love but you don't care
Turn your anger into lust
I'm still here but you don't trust at all
And I'll be waiting
Love and sex and loneliness
Take what's yours and leave the rest
So I'll survive
God it's good to be alive

I'm torn in pieces
I'm blind and waiting for
My heart is reeling
I'm blind and waiting for you

Still in love with all your sins
It's where you stop and I'll begin and I'll
I'll be waiting
Livin' like a house on fire
What you fear is your desire
It's hard to deal

Flimmer

Utebio med rosa prinsessan igår. Mysigt att halvligga på en filt i halvmörkret och se stjärnorna titta fram en efter en på en klar himmel. Nu tittade jag såklart mer på filmen än på stjärnorna, så dålig var inte filmen, men jag har alltid haft en fascination för stjärnhimlen. Den är så oändlig. Ju mer man tittar, desto fler stjärnor ser man. Och det tar aldrig slut. Inte för att jag kommit på det själv, det är ju ett välkänt faktum, men det är liksom så häftigt och jag kan aldrig sluta fascineras av det.

Tillbaka till filmen. 16 Blocks. En polisrulle med Bruce Willis. Bara en sån sak gjorde väl att jag inte var eld och lågor över den och det blev jag inte efter att ha sett den heller. Lite för mycket skjutande och lite för lite handling för min smak, men utebio är utebio och dessutom gratis så det var okej ändå.

Ett irriterande moment i början av filmen var dock fjortisarna som satt snett ovanför oss. De rökte konstant och jag fick säga till tjejen bredvid mig att jag inte uppskattade att få hennes rök på mig. Man tycker ju att hon kunnat inse en sådan sak själv när hon i princip höll cigaretten under min näsa, men det finns tydligen ingen respekt längre. Blev nämligen trampad på håret senare i pausen (av en annan fjortis) och fast jag skrek högt vände hon sig inte ens om och sa förlåt eller ursäkta. Låter kanske som en surkärring nu, men lite respekt kan man faktiskt visa sina medmänniskor.

Aboriginkonst

Vykort inköpta på Melbourne Museum. För övrigt ett museum som förtjänar ett besök om man befinner sig i staden. Tyvärr hade vi lite ont om tid just den dagen men de hade mycket som verkade spännande. Vi hann i alla fall med ett besök i shopen (som synes) där även ett armband inköptes.
image18
Överst från vänster: Journey of the Costal Koori av Ron Potter, Reaching for Above av J. Leon, Tribes Travel av Terry Johnstone. Nederst från vänster: Emus av Mandy Davis, Male and Female Goanna av R. Saunders.

Augustis...

favoritplagg  -  sovmask
favoritföda  -  glass i stora lass
favoritplats  -  skuggan under ett träd
favoritpryl  -  bok, helst en bra sådan
favoritlåt  -  typ det mesta som ger sprattkänsla i benen

Dålig humor

Har nu i en veckas tid tänkt skriva en förkortad resebeskrivning här på bloggen men det är nog dags att inse att jag inte kommer orka knåpa ihop något sådant. I en väldigt förkortad version kan jag säga att: vi hade det jättebra. Så. Då var det gjort.

När vi bilade, först längs Great Ocean Road och sedan mellan Melbourne och Sydney, kunde man inte undgå alla vägskyltar med roliga namn på. Det blev tillslut alldeles för enkelt att skämta om dem men jag tänkte ändå bjuda på några favoriter. Vad sägs om:

Wollongong
Korumburra
Birregurra
Lilli Pilli Gully
Wooloomooloo
Ulladulla
Croajingolong National Park

En inte fullt så rolig bubblare är Sale. Den är mest skoj när man tänker på att det är ett engelskspråkigt land, men står sig ganska slät i konkurrensen med bidragen ovan.

Förutom roliga namn på platser har aboriginerna fina konstföremål. Blev förtjust i mönstren och målningarna. Visserligen kunde man se dem i varenda turistshop, men det gjorde dem inte mindre fina. Köpte på mig ett gäng vykort för den "riktiga" konsten var ju givetvis svindyr. Hade passat bra att lägga upp ett exempel känner jag, men kameran och jag är för tillfället på skilda orter så det får bli senare.

RSS 2.0