fröken u

Gycklandet i lördags gick bra, trots att allt inte blev riktigt som vi tänkt. Nåja, sången var uppskattad och har äntligen lyckats lossna från mitt huvud. Det är ganska jobbigt att ha en låt på hjärnan och inte få sjunga på den för att då avslöja sitt kommande framträdande. För protokollet sjöng vi en något anpassad version av Östgötacasanovan, en låt av sånggruppen Men! som har sitt ursprung vid universitetet, fast i Linköping. Östgötskan klingade ljuv (?) i salen och drog en stor applåd.

Tempot har äntligen lugnat ner sig något. Lördagen var visserligen sjukt stressig med lite skolrelaterat arbete, en sväng på stan bland tusentals människor, bärande av bord på Trappan och efterföljande dukning samt tillfixning hos fröken Skellefteå innan det var dags för sittningen. Söndagen blev ganska hemsk efter fyra timmars sömn (och tre nätter i rad innan med kring sex timmar) och sju timmar i skolan med det där skolrelaterade arbetet. Lite sömn gör dock mycket för humöret och utsikten av en lite lugnare vecka.

Imorgon väntas föreläsning av Bo Bergström. Det är egentligen ettorna han föreläser för, men vi har planer på att smita in. Det var väldigt intressant förra året. Kanske säger han samma saker den här gången, men det skadar absolut inte att höra dem igen. Kul också att han ställer upp på vår inspirationskväll om en vecka och kommer och pratar för oss och företagsgästerna vi bjudit in. Han är lite av en guru i sammanhanget så det känns extra kul att han har tid för och intresse av oss.

Började av en tillfällighet lyssna så smått på Familjen härom veckan. Följande strof har fastnat i hjärnan, tillsammans med några andra:

Jag gjorde upp en eld för dig och nu brinner hela skogen

Om man bortser från tiden man sover samt frukost och läggningsdags har jag varit hemma ungefär fyrtio minuter på två dagar. Man skulle kunna säga att mitt liv är aningen uppbokat för tillfället. Imorgon nalkas världens första GDK-sittning. Ser fram emot det otroligt mycket förutom att jag kommer vara sjukt nervös imorgon eftersom vi i styrelsen ska framföra vårt första gyckel. Vad det är, är än så länge väldigt hemligt. Glamour, grönt, guld och svart som tema på sittningen och Studio 54 på eftersläppet. Blir nåt slags mellanting skulle jag tro. Lite disco och ganska mycket svart (vad annars?). Sjukt trött och ont i huvudet så nu är det sängen som väntar på att stupas i. Godnatt.

Två dagar kvar till CSN och fröken gör vad hon kan för att överleva. Man får vara tacksam för det lilla. Den här femtioöringen ser ut att ha varit med om en hel del sen någon tappade den och tills jag hittade den på en alldeles vanlig trottoar en alldeles vanlig dag i en alldeles vanlig stad.

Den vanliga promenaden runt Strömmen och en spegling i vattnet.

Beskedet som jag väntat på kom idag. Fick visserligen kravla mig upp i ottan (länge sen man vaknade när det fortfarande var mörkt) för att infinna mig på sjukhuset vid åttatiden, men det var det värt. Jag är nämligen friskförklarad! Båda hörselgångarna ser bra ut. Inga fler sjukhusbesök. Inga fler droppar i öronen som kletar ner både mig och kudden. Inga fler gigantiska utgifter på både läkarbesök och medicin som pajar den redan knapra csn-budgeten. En stor lättnad.
Att morgonen och cykelturen dessutom bjöd på strålande solsken, frost på marken och dimma över en åker gjorde bara saken ännu bättre. Det var det värt att frysa om rumpan för (långkalsonger på för första gången i höst). Fick en släng av hemlängtan. Där är det ofta morgondimma över fälten såhär års. Något man saknar när man bor mitt i smeten.

Från ditt öga och till mitt
och tillbaka gick en blixt
och jag blev översköljd av vågor
då vill jag krama om dig

[DLK]

Råkade trilla in på birthday.se. Trillade sedan vidare till deras horoskopavdelning. Jag är inte den som lever mitt liv efter stjärnorna eller tror på horoskopen som står i tidningarna, men ser det mest som en kul grej. Blev nästan lite mörkrädd dock när jag läste på oxen och nästan allting stämde (förutom färg). Så sån här är jag:

Jordens natur är att vara praktisk, stabil och negativ

Nyckelord: Konst, ägodelar, pengar, egendom, mark, skönhet, musik, sång, tillgivenhet, sinnlighet
Färg: Blå eller rosa
Metall: Koppar
Stenar: Mossagat och smaragd

Den verkliga oxen har ett djupt intresse för åtminsone någon konstform där sinnligheten kan komma fram. Praktisk, tålmodig och beslutsam, vilket ibland kan övergå till envishet och motvilja till förändringar. Stort trygghetsbehov. Dominant och ärelysten. Inte rädd för att ta på sig stort ansvar. Blir sällan arg, men blir han retad kan han vara farlig. Inte så lättlärd, men lär sig i gengäld saker och ting grundligt. Älskar lyx och egendomar. Till sinnet godhjärtad, tillgiven och sensuell. Stort ägandebehov, vilket ofta tar sig uttryck i svartsjuka.

Lämpliga yrkesval: Allt som har med naturen eller konstnärlighet att göra, ex musiker, arkitekt, blomsterhandlare, eller något ansvarsfullt som börsmäklare eller ekonom.
Fysiska kännetecken: Kraftig, sensuell mun och melodisk röst.
Känsligaste kroppsdel: Halsen

Tredje natten i rad med bra sömn. Med tanke på senaste veckans halvtaskiga 6-7 timmar per natt är det välbehövligt. Vad är det som gör kudde och täcke så mysiga?
Promenad runt Strömmen igår. Ett tag sen nu och mer löv har fallit sen sist. Vackra färger på de som är kvar. Som ett sista flåsande andetag innan vintern kommer och alla grenar är kala. Hann fundera en hel del. Fick några strofer i skallen men hann glömma bort dem innan jag kom hem och kunde skriva ner dem. Många tankar som sagt, men de är porslin och tål inte offentlighetens ljus ännu.

Sjuttioelfte läkarbesöket den senaste månaden idag. Äntligen lite goda nyheter. Öronen har blivit klart bättre sen i fredags med den nya medicinen. Svullnaden är borta så förhoppningsvis blir nästa läkarbesök på fredag det sista. Vågar inte ropa hej än, men det ser lovande ut. När receptionisten till och med vet vad man heter och man inte behöver säga något mer än hej när man kommer, då känns det som man varit lite för mycket på den mottagningen senaste tiden.

Rubriken ovan sammanfattar kvällen ganska bra. Mycket hopp och massa skak på dansgolvet. Tack och lov en bra DJ den här veckan och inte bottennappet från förra veckan. Tjockt på dansgolvet mest hela kvällen. De fina flickorna var där allihop. Äntligen. Inte bara de som gjorde kvällen minnesvärd, men där slutar det publika och det privata börjar.

En vecka kan gå både fort och långsamt. Fort på så sätt att dagarna man skulle haft till skolarbete bara försvinner, de går för fort och allting tar längre tid än man trott. Långsamt på så sätt att man längtar efter något som tycks väldigt långt borta. Bara en vecka sedan ärtor och punsch-kravallen och ikväll stundar mitterminskravallen. Två kravaller inom åtta dagar, man kunde tycka att det vore nog men nej, jag är så sjukt sugen på att studsa runt i overallen så det finns inte. Förhoppningsvis kommer de fina flickorna vara fulltaliga ikväll. Tidigare har sjukdom och hemhembesök kommit ivägen, men inget ska väl få stoppa oss ikväll?

The Ark sjunger One of us is gonna die young och enligt dem själva handlar den om att ta tillvara på de tillfällen som ges i livet, för man vet aldrig när det är försent. Bara en tanke som fastnade i mitt huvud.

What's up with my heart when it skips a beat,
can't feel no pavement right under my feet.

De inledande raderna i The Corals låt Dreaming of You får inleda dagens inlägg (mycket in- där) och så mycket mer har jag inte att säga för dagen. Förutom att det är en väldigt bra låt som gör mig glad och får mig att vilja dansa när jag hör den.

Följande var inristat på ett trappsteg i en trappa i Sydney. I alla fall vill jag tro att det var inristat och inte bara ditskrivet för om det var inristat betyder det att någon har ansträngt sig och det är en mycket trevligare tanke.

Känner mig som Nalle Puh. Så mycket ludd i skallen. Härligt ludd.

Fnys! Upptäckte just att det inte går att publicera bilder stående i denna blogg. I alla fall vet inte jag hur man roterar dem. Med andra ord, det går inte. Synd för jag hade en bild från samma tillfälle som var bättre (men stående), men kan man inte få det bästa får man hålla till godo med det näst bästa. Vill också poängtera att jag inte är nån särskild fan av IFK, men deras klubbstuga råkar ju ligga precis nedanför det kära Vattentornet och de råkade ha snygga träd precis framför sin lilla byggnad.

Precis som kroppsliga sår tror jag att man kan få själsliga sår. Rättare sagt är övertygad om. Precis som kroppsliga sår kan de vara av olika grad. Blåmärken, skärsår, benbrott eller brännskador. De är av olika djup och tar olika lång tid att läka. Vissa läker aldrig. Botemedlet heter tid. Ibland kärlek. När någon dör lämnar de ärr som aldrig går bort. Likaså när man får sitt hjärta krossat. Fast ibland har man tur och träffar någon som fungerar som plastikkirurgi på det krossade-hjärta-ärret.

Lyckades med att få till en helt perfekt carbonara igår. Inte ofta det händer. Ägget blev varken för rinnigt eller för omelettlikt utan så där härligt krämigt och baconet alldeles perfekt salt. Sen kan min återvändande aptit ha något med saken att göra också. Har knappt varit hungrig på hela veckan, men känner mig bättre nu och då kommer även aptiten tillbaka.

Inte lika aptitretande med ärtsoppa på fadderiernas tacksittning Ärtor & Punsch igår. Har aldrig förstått meningen men att äta nåt som både luktar och ser ut som spya och som inte ens är gott. (En ursäkt här till de som tycker om det, men jag kan verkligen inte med det.) Å andra sidan var det väl inte maten man var där för. Förutom tacksittning var det även årets första kravall. Kul att se att många i ettan fått sina fina gröna sparkbyxor och att de redan hunnit sy på både namn, revärer och en drös märken.
Trist bara att musiken där uppe var så dålig och den där nere bra för det är där uppe man vill dansa, men till musiken som spelades där nere. Ändå nöjd när de spelade Winnerbäck (där nere såklart). Can't go wrong.

Idag måste göras en rusch för att ta igen försummat skolarbete. Jag har åtminstone inte dåligt samvete över att inte ha gjort något eftersom jag har en fullt giltig förklaring till varför. Dusch nu så att dagen kommer igång.

Inte mycket sömn inatt på grund av himla ömmande vänsteröra. Upp tidigt för expedition Vrinnevisjukhuset. Ovanligt kallt på morgonen, bara fem grader, så det fick bli full mundering med halsduk, vantar och mössa. Inte riskera öronen när de redan är dåliga. Varm av cykelturen men ingen befarad svettpöl. Kollade en eller två gånger på kartan men lyckades hitta utan större problem. Närmare också än vad jag hade trott.
Väl på öron, näsa, hals-mottagningen fick jag vänta nästan en timme eftersom jag var tidig och de var sena. Höll nästan på att somna i väntrummet. Nattens sömnbrist kom ikapp. Besöket gick bra och känner mig piggare än på länge. Litet hopp om att jag faktiskt kommer bli frisk någon gång.

En fotorunda kring Strömmen efter lunch. Så fint, så fint, så fint. Jag älskar verkligen hösten. De fina, klara dagarna med sprakande färger. Tyvärr inte världens bästa ljus. Somnade efter hemkomst och vaknade nyligen till mycket finare ljus, men kan man verkligen ta två likadana promenader på samma dag? Tror jag har en hel hög med rörelseabstinens efter en vecka instängd i lägenheten.

Imorgon ska jag lyckas hitta till Vrinnevisjukhuset. Klockan 8:30 på morgonen. Jag har aldrig varit där. Tur att det finns cykelkartor och att jag äntligen fick tummen ur och hämtade upp min cykel som stått i den rosas cykelförråd i nästan tre veckor. För jag litar inte på bussar. De kan komma för sent. Eller så kommer de inte alls. Eller så går man av på fel hållplats. Dessutom kostar de pengar. Men jag säkrade med att införskaffa ett nytt värdekort när jag ändå var i krokarna i stan. För man kan ju inte betala på bussen längre. Det kostar 50 kronor extra bara för de vill ha bort kontanthanteringen och jag har inget försäljningsställe nära där jag bor. Både livrem och hänglsen alltså, men jag hoppas på cykeln. Är det lika fint väder imorgon som det har varit idag kan det kanske till och med bli njutbart. Jag försöker se det positivt och inte som att jag kommer komma fram som en liten ofräsch svettpöl eller virra bort mig på vägen. Hoppas att de kan få ordning på mina öron där, de ska ju vara specialister på öron. Och näsor. Och halsar. Bara jag blir frisk snart!

Äntligen lite "riktig" blogg. Har suttit i flera dagar med bloggen vi har i en av kurserna i skolan - Onlineproduktion. Uppgiften den här gången var att ändra bloggens utseende. Grotta i html och css med andra ord. Något jag inte sysslat med innan (som jag skrivit tidigare) men blev ganska nöjd med resultatet. Inte i jämförelse med många andra sidor men för att vara det första jag någonsin gör med en webbsidas utseende så. Det underbara resultatet kan beskådas här.

Kliar i fingrarna att hitta ett nytt projekt att pilla med. Har verkligen tyckt det varit skojigt och bara lääängtar efter att få lära mig mer, men frågan är vilket offret blir. Kanske denna blogg en vacker dag. Hehe.

Förutom design av webbsidor har jag ägnat mig åt att fortsätta ha ett infekterat öra, hemsk, hemsk, hemsk huvudvärk och spänd käke. Kände mig lite bättre imorse, huvudvärken och febern avtagit så jag tog mig till skolan (plus att idag var det enda schemalagda vi har på hela veckan). Fick sota för det när jag kom hem vid lunch med att infektionen mest troligt även bosatt sig i andra örat och huvudvärken tilltagit i styrka igen. Har med andra ord så gott som ingen hörsel. Förstår hur jobbigt det måste vara att bli gammal och inte kunna få tillbaka den igen.

Lyckades på nytt med konsten att gå in i en lägenhet som inte är min. Detta med att tvätta och sen inte riktigt ha huvudet med sig är farligt. Måste bli bättre på att verkligen kolla så jag är på rätt våningsplan. Och låser inte folk sina dörrar förresten? Jag gör det då alltid.

Det här med att vara sjuk är verkligen inte kul (som om någon hade trott det). Huvudet känns fem gånger tyngre och vid varje häftig rörelse, det vill säga rörelse som inte utförs i slow motion, kommer en enorm våg av smärta, som en brainfreeze fast flera gånger värre. Har aldrig varit med om maken. Stel i nacken och ont i örat och värktabletter hjälper inte, i alla fall inte så pass att smärtan försvinner. Det enda positiva är att febern gått ner och inte ligger nära 39 längre. Hoppas på att även svullnaden i örat avtagit när jag ska på återbesök idag, för det är ju örat som är orsaken till allt det andra.