fröken u

I förrgår låg rimfrosten fint över gräs och buskar och jag gav mig ut en sväng med kameran för att leka lite. Med en av bilderna som togs då tänkte jag önska gott nytt år till alla. 2008 har bjudit på både sorg och glädje och jag hoppas på ett bra 2009, även om det ser lite osäkert ut i dagsläget. Utbildningen tar slut och uppbrott från den under 2,5 år invanda vardagen stundar. Samtidigt som det är lite läskigt är det både spännande och roligt. Den som lever får se, som det så fint heter :P

Hur ska man hinna allt man måste göra? Varför går tiden så fort? Jag har visserligen kommit igång bra med både inbjudningskort och hemsida till bröllopet, men det är ju bara en liten del av det jag borde/måste hinna med under det här jullovet. Egen portfoliosida och exjobb är nog de två största grejerna. Visserligen har jag ungefär tre veckor till på mig, men jag har en känsla av att det bara kommer säga schlurp och så är den tiden försvunnen och jag står där lika villrådig som i dagsläget. Undsättning... någon?

Har känt mig bättre några dagar, faktiskt sedan jag var hos specialisten och blev undersökt (inget ovanligt hittades, inget åtgärdades, mer än att jag fick kortison till ena örat). Det gick till exempel bra att skriva tenta, vilket hade kunnat bli väldigt jobbigt om huvudet envisats med att inte riktigt hänga med. På grund av de senaste dagarnas förbättring trodde jag att det var riskfritt att träna igen. Träningen är något som har fått stå tillbaka de senaste veckorna på grund av tidsbrist, yrsel och eventuell förkylning. Den senaste tidens plugg har satt sig som stelhet i kroppen och jag tänkte att ett träningspass innan jag far hem till föräldrarna över jul, skulle hjälpa till att mjuka upp den. Kroppen kändes visserligen bättre och passet var roligt, men nu efteråt är yrseln tillbaka starkare än den varit på flera dagar och det känns plötsligt inte lika värt det :(

Är det såhär det ska vara nu? Kommer jag inte kunna utnyttja mitt halvårskort något mer för att jag börjar må sämre igen efter varje träningspass? Är det bara promenader som kommer gälla för mig i fortsättningen? Eller är det bara ett olyckligt sammanträffande och yrseln hade kommit tillbaka i alla fall, även om jag inte farit och tränat? Den bästa julklappen jag kunde få just nu vore att bli yrselfri, men det är nog bara wishful thinking det.

Tredje inlägget på en och samma dag. Så produktiv vet jag inte när jag var sist i bloggsamanhang. Insåg bara att jag måste göra lite smygreklam för Melissa Horn och då särskilt hennes duett med Winnerbäck. Så himla fin låt! Kolla in den här (inbäddning fungerade inte för denna video).

Häromkvällen lekte jag lite i Illustrator. Ikväll fortsatte leken på samma tema, men i Photoshop. Bilderna är inga kopior av varandra. Jag minns inte riktigt vilka blandningslägen jag satte på olika objekt, placeringen av objekten skiljer sig åt och så vidare. Det är mer menat som ett test för att se vilka olika effekter man kan få fram i programmen (och naturligtvis för att få leka runt och testa lite). Ovan är vektorbilden och nedan pixelvarianten.

Det är visserligen inte slut än, men med bara femton dagar kvar vågar jag mig ändå på en summering. Listan är samma som förra året, men svaren definitivt inte likadana.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Massa saker. I urval: åt dönerkebab (två gånger), drack chai latte på Starbucks (i två olika länder), dejtade personer jag träffat på nätet (också två) och besökte två (!) tidskriftsredaktioner.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag ger inte nyårslöften.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej, vi är inte riktigt i den fasen av livet.

4. Dog någon som stod dig nära?
Ja.

5.Vilka länder besökte du?
Tyskland (Berlin), Italien (Sardinien) och Skottland (Glasgow).

6. Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?
Man vill väl alltid utvecklas och uppleva nya saker? Vet inte om det är svar på frågan...

7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
13 mars. Oundvikligen.

8. Vad var din största framgång 2008?
Att under praktikperioden i våras få bekräftat för mig själv att jag lärt mig en hel massa och kan mer än jag kanske trodde. Att se sina egna affischer på reklampelare på stan får nog också räknas hit.

9. Största misstaget?
Att bråka med en viss person som jag sedan inte har hört av.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Ja. Slajsade upp två fingrar med kökskniven och har drabbats av oförklarlig, långvarig yrsel.

11. Bästa köpet?
Typ allt som shoppades i Glasgow.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Shoppingen i Glasgow :P

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att fröken s fick lägenheten ovanför min. Att få besöka redaktionerna för Café och King. De härliga tjejerna i Pink Passion. Winnerbäckkonserten på Stångebro i augusti.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?
Jason Mraz med I'm Yours och Takidas Curly Sue.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Både gladare och ledsnare... så på det stora hela blir det väl varken eller.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat. Det har varit si och så med disciplinen och att få tid till det.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Tvivlat och stressat.

18. Hur tillbringade du julen?
Den kommer att tillbringas hemma med familjen och blivande släkten.

19. Blev du kär i år?
Det beror på hur man definierar kärlek, men på sätt och vis.

20. Hur många one night stands?
Zero

21. Favoritprogram på TV?
Jag tillhör fortfarande de 4 % av Sveriges befolkning som inte äger någon TV. (Att Radiotjänst inte verkar vilja ta detta till sig är en helt annan sak.)

22. Bästa boken du läste i år?
Läste om Johanna Nilssons Konsten att vara Ela. Den går rakt in i hjärtat.

23. Största musikaliska upptäckten?
Takida, The Used och Joshua Radin.

24. Något du önskade dig och fick?
En gammal önskan från 2007 var att få mitt egna personliga tygmärke till overallen. En önskning som uppfylldes på födelsedagen detta år.

25. Något du önskade dig men inte fick?
Ett USB-minne. Tog dock saken i egna händer för någon vecka sen och köpte ett själv.

26. Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Hade födelsedagskalas/förfest och var sedan på kravallen som inledde tredagarsfesten Triaden på kårhuset Trappan. Åt morotskaka och fick en väldigt skojig present från mina flickor :)

27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Att inte vara så överöst med skolrelaterade projekt i vissa perioder att man inte hinner mer än äta, sova och plugga.

28. Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
Kjol och klänning är mina vänner. Jag sörjer mina trasiga converse.

29. Vad fick dig att må bra?
Utlandsresorna och att få tid att träffa vännerna utanför skolan.

30. Vilken kändis var du mest sugen på?
En löjlig fråga. Jag riktar hellre mitt intresse mot personer i min närhet.

31. Vem saknade du?
Mormor

32. De bästa nya människorna du träffade?
J

Nej, det blev ingen trapptömning för mig i år. Halvförkyld och halvyr är det bättre att vara hemma och partyhumöret fortsätter att vara lika bortblåst som... [placera in valfri lämplig liknelse här, jag kom själv inte på något bra]. Jag sörjer dock inte över detta. En hemmakväll med lite film, en filt, en säng och ett par raggsockor är inte fel det heller.

Igår gjordes det julgodis en trappa upp hos fröken esbjörn. Nöt- och russinbräck samt pepparkakskola stod på tillverkningslistan och sedan uppätningslistan. Några kolor för mycket blev det nog. Socker är farligt i för stora doser, kan jag bara konstatera.

Blev en sväng på stan tidigare idag för att komma ut lite. Alla ursäkter för att inte tentaplugga är bra och de brukar inte vara svåra att komma på. Turen på stan slutade hur som med att undertecknad kom hem massa kronor fattigare men ett par finfina vinterstövlar rikare... och de var faktiskt på rea. Erfarenheten säger mig dock att det är värt att investera i vinterskor. Priset följer ofta kvaliteten och vill man att de ska hålla mer än en säsong bör man vara beredd att lägga ut lite mer än bara några hundra. Dessutom åker jag hem snart över jul och kan snylta på föräldrarna. Man sparar otroligt mycket pengar på att inte behöva köpa mat själv, så mig ska det nog inte gå någon nöd på :P

Fyra dagar kvar, sen är det jullov på riktigt!

Äntligen har jag orkat med lite lekande i Photoshop igen! Har inte blivit så mycket med det de senaste veckorna, men har känt mig något bättre de senaste dagarna och kunnat koncentrera mig på skärmarbete. Lekte lite med att få ett foto att se gammalt ut och vad är bättre att öva på än en bild av sig själv? Så håll till godo, en lite egotripp :) Färgerna blir naturligtvis inte vad de borde på webben dock...

Blev förresten avbruten mitt i pillandet av brandlarmet. Den enda gången jag hört det tidigare har varit vid planerade testningar, men halv tio en onsdagskväll är det knappast något sådant test så det var bara slänga på sig jackan och hanka sig ut i mysbyxorna. Tyckte riktigt synd om en tjej som uppenbarligen stått i duschen och bara hade morgonrock på sig. Hon frös vill jag lova. Som tur var, var det bara ett falsklarm. Jag vet inte vad orsaken var för nog tyckte jag att det kom rökdoft innifrån, men brandmännen sa att det inte var någon fara. Hur som helst, lite drama i vardagen. En typ som jag gärna slipper i fortsättningen, det finns så mycket andra typer av drama som är desto trevligare om det nu ska envisas med att finnas i ens liv.

Vi hade förresten den sista redovisningen innan jul idag. Höstens långa projekt som hade deadline. Mest skönt att bli av med och det gick enligt eget tycke bra. Bara inlämning av tillhörande rapport imorgon samt en tenta kvar om en vecka, sen är det jullov på riktigt i härliga dryga tre veckor. Längtar!

Att ha en osynlig sjukdom eller åkomma kan ha både för- och nackdelar (och då menar jag med avseende på att den är osynlig - ingen vill vara sjuk). Med en synlig sjukdom är risken stor att man blir identifierad med sin åkomma och det har jag svårt att tänka mig att någon längtar efter. Man kan inte välja vilka man berättar för och inte, vilket är "fördelen" med att ha en dold sjukdom. Samtidigt är ett dolt handikapp jobbigt just för att det inte syns. Det är lättare att ta hänsyn till någon som hoppar på kryckor än någon med allergi. Jag menar inte att klaga på alla andra för vi gör alla samma misstag, bara att belysa frågan eftersom jag själv just nu är drabbad.

Att inse att man inte bör arbeta när man snörvlar konstant och håller på att hosta upp lungorna var femte minut på grund av förkylning utan ligga till sängs är inte så svårt. När man däremot som jag dras med långvarig svag yrsel och stundtals illamående eller huvudvärk är det svårare att veta när man ska säga stopp och framför allt svårare att få andra att förstå hur dåligt man faktiskt mår. Det syns ju inte utanpå.

Det faktum att det varierar från dag till dag och ibland från timme till timme samt aktivitet gör det inte lättare. Vem vill höra någon som konstant talar om hur de mår och vem orkar uppdatera sin omgivning hela tiden på hur det känns? "Nej, oj, nu när jag försöker läsa den här texten snurrar det alldeles förskräckligt i mitt huvud och jag kan inte tänka, men en promenad ner till stan går fint för då behöver jag inte koncentrera mig lika intensivt."

Det är begränsande att inte orka med lika mycket som man normalt gör. Att inte kunna göra enkla saker som att läsa en sida text eller titta på något som rör sig för snabbt för att det omedelbart börjar gå runt i huvudet. Inte orka sitta på en stol för länge utan huvudstöd eller våga gå en längre promenad för du är rädd att eventuellt kollapsa någonstans på vägen.

Om en vecka har jag fått tid hos en specialist. Jag hoppas att han hittar vad som är fel på mig, för ovissheten är ytterligare en faktor. När man inte vet vad symptomen beror på, vet man inte vad man kan göra för att må bättre.

Hur tänker man om man börjar spela hög musik kvart i åtta en söndagsmorgon? Så hög att någon (dvs jag) som bor två våningar nedanför blir väckt! Det är inte normalt någonstans. Borde inte killen inse att det finns någonting som heter hänsyn?

Julkalendrar är kanske i första hand till för en något yngre målgrupp än den jag själv tillhör, men ärligt talat... vem bryr sig? :) Jag äääälskaaar årets! Kanske inte så förvånande med tanke på att Anders och Måns länge tillhört mina favoriter, först på radio och sedan tv.

Följande scenario genererade mest skratt i dagens avsnitt: Klas och Lage har levererat en robot som Renée har konstruerat. Klas mottog betalningen från kunden och ska ge pengarna till Renée, men hon tycker att det verkar lite väl lite.

Renée: Var det allt?
Lage: Näe.
Klas (tar motvilligt fram resten av pengarna): Jag trodde inte du gillade tusenlappar...

Kolla själva på svt-play för hela storyn.

Det slår aldrig fel. Behöver jag uppmuntran räcker en kort stund på wulffmorgenthaler och så är jag glad igen. Att det bland annat finns ett flerårigt arkiv på sidan är inte heller en nackdel precis. Hade jag lite mer ork att skaffa paypal skulle jag köpa en kalender för nästa år. Tänk en ny serie varje dag! Som på nätet fast bättre eftersom det är riktigt och inte bara virtuellt.

Jag missade totalt att köpa hem lussekatter och pepparkakor tills igår då det var första advent. Annars hör dylikt till på den första nedräkningssöndagen innan jul. Egentligen ska det vara hembakat men med cirka två kvadratmeter kök samt en ugn stor som en mikro skulle det antagligen ta både dagar och nätter att ro i land eget lussebulls- och pepparkaksbak, hur gärna jag än skulle vilja. Därför fick det bli fikainköp idag istället. Adventsljusstake har jag ingen heller av den enkla anledningen att jag inte har kunnat få tag på några fina ljus. Visst kan man köpa 10 Euroshoppersljus för en spottstyver men hur fina är de att titta på egentligen? Plastiga och tjocka och fula. Nej, äkta stearin, långa och smala ska det vara, men Kronljus lyser med sin frånvaro i Norrköpings matbutiker. Vart någon annastans kan man hitta fina (och inte alltför dyra) ljus?

På väg mot Hemköp för att handla fika fick jag syn på något som störde mig. Mycket. Visst att folk pryder sina fönster med elektriska adventsljusstakar, har ljusslingor på balkonger och liknande, men på en inglasad balkong stod en julgran! En julgran den första december! Helgerån! Julgranen ska man ju inte plocka in förrän dagarna innan julafton, även om det som i det här fallet är en plastgran. Varför ska man förstöra allt som har med julen att göra genom att ta ut det i förskott? Det är ungefär lika störande som att IKEA plockar fram julpyntet i oktober. Ska vi börja fira midsommar i april också? Påsk i februari? Vad är det med just julen som gör folk så galna? Varför skuldsätter sig till exempel vissa för att ha råd med dyra kapitalvaror som de egentligen inte behöver? Det övergår mitt förstånd.