fröken u

Jobbigare dygn var länge sen jag hade. Gick från Arbis tidigare igår för att ta tag i grupparbetet som var deadline på idag, men eftersom två av oss i gruppen påbörjat praktiken och det skulle in klockan fem var vi tvugna att få ihop det redan igår. Jag kom hem tio över två och somnade någonstans vid halv tre. Då var vi inte ens helt klara och finishen är absolut inte perfekt. Lagom kul att sen vakna första gången vid sju, sedan vid åtta och tillslut vid nio när jag plötsligt var tvungen att skynda mig för att hinna infinna mig på Arbis till tio.

Skippade lunchen eftersom jag redan lagt mycket pengar på köpmat denna vecka och inte hunnit fixa någon matlåda igår. Tyckte det var bättre att gå hem lite tidigare och hinna träna istället. Helt skakig i kroppen efteråt och långa köer i både mataffären och på systemet. Väl hemma och utfordrad kommer tröttheten krypande och ikväll lär det inte presteras några stordåd från min sida. Att hålla ögonen öppna för att ta till sig en film är nog på sin höjd vad jag orkar med.

Första dagen på Arbis, alltså fysiskt. Fortfarande får stället mig att le när jag går hemåt. Människorna där är så härliga och olika. Sitter i samma rum som min senaste bekantskap, den tekniskt ansvariga på stället, en kille i min egen ålder vilket är trevligt eftersom merparten är äldre. Inte blir det bara jobb heller. Lyckades till exempel knäcka en räknegåta (om man kan kalla dem så) före honom och det var kul att retas med sedan eftersom han klurat på den en bra stund längre än jag. Jag minns inte den exakta formuleringen, vilket är viktigt för problemet, men kanske återkommer jag om jag får tag på den. Det handlade om överdrivet många katter på en buss i vilket fall.

Verkar som mina arbetsdagar kommer vara 10-17. Känns lite slappt med bara sex timmars arbetsdag, om man räknar in en timmes lunch, men samtidigt skönt. Skönt att inte behöva stiga upp i ottan utan ha en stund på morgonen då man kan fixa sådant som disk och städning. Skönt för att dagarna på jobbet inte blir så långa och man inte behöver ha koncentrationen på topp i åtta timmar, något som kan vara ganska påfrestande. Antagligen kommer jag lägga ner mer tid ju längre fram jag kommit med projektet, uppstartsfasen brukar alltid vara lite seg men det måste den samtidigt få vara innan man kommit in i saker och ting ordentligt. Är i alla fall skönt att man kan gå till sin praktikplats med glädje istället för ångest och motvilja som det kan vara med vissa andra jobb.

Gjorde en slags förebildsanalys på eftermiddagen samt sammanställde en brief för mitt eget uppdrag. Råkade då snava över en otroligt ful webbsida som handlade om kostnadskalkyler. Jag säger bara "hej wordart". Det framkallar nästan spykänslor och ger rysningar längs med armarna. Döm själva. Tyvärr minns jag inte url:en men tog i alla fall en skärmdump.

Första dagen utanför den skyddade skolvärlden och i den inte lika omhuldade praktikvärlden. Efter mycket osäkerhet angående vart jag skulle kunna vara, lyckades jag i förra veckan få en plats på Arbis här i stan (mycket praktiskt att det dessutom ligger precis bredvid skolan). Än så länge har erfarenheterna därifrån enbart varit positiva. Faktum är att jag cyklade därifrån med ett leende på läpparna idag. Jag vet inte vad det är med stället, men det gör mig glad och människorna där är så positiva. Kanske är det också huset som talar till mig. Byggt 1865 och med den där lite hemliga, löftesfulla teaterkänslan i väggarna. Röda väggar och trägolv och gulddetaljer och gångar och trappor som leder man vet inte riktigt vart. Huset har en själ och fylls av alla de olika sortersmänniskor och aktiviteter som pågår där.
Idag hade jag bara ett kort möte med den konstnärlige ledaren för stället. Imorgon ska jag få en egen arbetsplats. Min kursansvarige tyckte nämligen det var viktigt att jag faktiskt var på stället för att känna in verksamheten och vad de sysslar med, istället för att bara stämma av och rapportera vid några få tillfällen. Lite nervöst men mest spännande och förväntansfullt. Lite läskigt också eftersom jag förväntas kunna en massa saker, men kul att få pröva om vingarna faktiskt håller. Jag tror det kommer att bli ett par roliga fem veckor framöver med många nya erfarenheter och förhoppningsvis en bra slutprodukt när det är över.

Den här helgen kommer att bli känd som flytthelgen. Både Pinky och fröken v drar sina flyttlass till nya bostäder. Igår var det Pinkys tur och de fina flickorna hjälpte självklart till. Mycket kånkande och bärande blev det men vi behövde bara köra en runda med släpet. Lite kusligt att allt man har kan rymmas i ett släp... och det var inte ens fullt. Vädret var strålande och det blev första dagen på året jag gick i kortärmat. Inte för att det var sommarvarmt, utan för att man blev så varm av kånkandet att man behövde svalkan.

Efter välförättat bärande blev det några timmars paus då vi gick till den närliggande pizzerian och blev serverade de största pizzorna jag någonsin sett. Det brukar alltid vara ett problem att tallriken aldrig är tillräckligt stor för själva pizzan och kanterna hänger utanför. Här var det inte bara kanterna som hängde utanför, halva pizzan vällde ut över bordet.



Eftersom vi hade tillgång till bil och eftersom IKEA hade öppet till åtta igår, blev det även en tur till Linköping på kvällen. IKEA är farligt för plånboken, man hittar alltid mer saker att köpa än man tänkt sig. För min del blev det ett par tekoppar, utöver de nyttiga grejerna som jag faktiskt tänkt köpa.

I shoppingroadtrippens tecken blev det även en tur till ICA Maxi för att handla mat. Jag vet inte vad det är, men jag blir alltid så glad när jag ser valmöjligheterna som ett sådant utbud ger. Det finns mer än tre sorters schampomärken och mer än äpple, bananer och apelsiner i fruktdisken. Inte för att jag faktiskt shoppar loss med drakfrukt, jordärtskocka och vad det nu kan vara, men det är kul att se. Samtidigt är jag inte riktigt förtjust i stormarknader. Det är så opersonligt och industriellt på något sätt, så jag är kluven.

Idag flyttar fröken v. Ännu har jag inte hört något rummel ovanför, men det är också lite tidigt fortfarande. Tyvärr har vädret svängt. Borta är solen och vårkänslan för igår och istället är det grått och blåsigt. Hoppas på att det går bra ändå.

Så otroligt sött är detta klipp från YouTube. En katt som försöker få sin husse att vakna. Lite cred till Pinky som först visade mig det (när vi egentligen skulle grupparbete men hey det var fredag).

Klippet

Mat är för det mesta gott, men det finns maträtter som inte är etikettsmässigt vänliga. Det finns helt enkelt vissa rätter som man helt bör undvika när man vill imponera på någon, exempelvis vid första dejten eller jobbmiddagen. Tänkte här försöka ge en överblick, fyll gärna på med fler förslag.

1. Spaghetti och köttfärssås - Gulligt med Lady och Lufsen men inte fullt lika gulligt i verkligheten när spaghettin halkar av gaffeln och köttfärssåsen stänker på allt som är vitt.

2. Tacos - Rinnigt, aningen kladdigt och okontrollerbart. Fyllningen trillar alltid ur! Tacoskal är den värsta varianten, men även med tortillas får man kämpa för att behålla bordsskicket.

3. Apelsin - Omöjligt att skala utan kniv, rinner över allt och framförallt kommer apelsinsaften alltid i ögonen (hur går det till egentligen?!).

4. Egentligen allt med någon slags tomatsås - Liksom köttfärssås skvätter det överallt, särskilt på det som är vitt.

5. Allt med vitlök - Går helt bort, om det inte råkar vara så att även din dejt mumsar i sig aiolin eller vad det nu kan vara som serveras. Fortfarande tveksamt dock, kan vara påfrestande trots att båda ätit det.

6. Spenat - Ytterligare en klassiker. Behöver det ens förklaras?

7. Revbensspjäll - Inte så sexigt att gnaga på benknotor med flottiga fingrar och samtidigt försöka möta sötnosens blick tvärsöver stearinljusen.

8. Allt med kikärter, bönor eller linser, alternativt valfri kålbaserad maträtt - Ger gaser. Vidare kommentarer överflödiga.

9. Fisk med mycket ben - Kan bli jobbigt att äta och ser inte så kul ut på tallriken efteråt. Även risk för att sätta ben i halsen. Heimlich är inget du vill praktisera första gången du träffar din nya älskling. Varning alltså.

10. Skaldjur - Visst låter det romantisk med räkor och vitt vin, men hur mysigt är det att bryta av huvudet av de små liven och sen stinka hav resten av kvällen? På grund av lukten bör man skippa skaldjur helt.

11. Stark mat - Har den egenheten att näsa och ögon efter ett tag kan börja rinna. En imitation av Niagarafallen är kanske inte det man vill imponera med i första hand?

Kanske rekord i antal blogginlägg på en och samma dag, jag vet inte men det känns så i alla fall. Bildinlägg åtminstone. Kan inte låta bli med ett sista när jag hittade följande. Letade egentligen bilder som kan hjälpa mig att få en känsla för varumärket jag håller på att skapa. Det handlar om pedagogiska leksaker för barn, det är allt jag kan säga för tillfället och då Googlade jag såklart BRIO.



Detta är nostalgi på hög nivå för undertecknad. Hade (har väl fortfarande någonstans på föräldrarnas vind) en sådan här. Vet inte om jag någonsin sett dem i butik förrän jag för några veckor sen besökte Designtorget i Linköping. De hade inga hundar, men likväl samma leksakstyp fast med andra djur. För de som inte känner till leksakstypen kan man trycka på undersidan och få hunden att till exempel knäböja, vifta på svansen eller svänga på huvudet. Stort nöje :)

Minns inte om jag hittat följande recept i någon receptsamling eller kokbok eller på nätet eller om jag experimenterat själv. Hur som helst blir det himla gott.

Banan och apelsinsmoothie
1 banan
1 dl apelsinjuice
2 dl vaniljyoghurt, valfri fetthalt
florsocker efter behag

Mixa ihop. Häll upp. Volià!

Vissa band glömmer man liksom bort att man tycker om. Doktor Kosmos är ett sådant. Och ja, jag vet att det finns folk som anser att de bara är löjliga och spelar jobbig synthpop, men jag bryr mig faktiskt inte. Jag gillar dem. Med texter som:

70-talspundaren med för kort jeansjacka sa:
"Flummigt" på släpig inbrottstjuvsstockholmska

eller

USA är fetmans Mecka
alla smala är inlåsta i små trånga utrymmen

I Finland säger alla finnar:
- Oj, vad sprit jag drack, jag trodde det var lite vatten

I Japan är alla effektiva
väldigt få har en personlighet

I England är alla brudar fula
och ugly är ett superfint ord, som alla klottrar på förnäma väggar

kan jag inte annat. Båda låtarna är från Evas Story. Förutom skojiga texter har skivan ett kul omslag. Texthäftet är en enda stor plansch. På framsidan (se bild ovan) finns en skojig bakgrundshistoria till hela skivan, som i övrigt är en fortsättning på rockoperan Stjärn-Jerry, tillsammans med texter till alla låtarna. Baksidan ser ut som nedan.



Med bakgrunden att vi just nu läser om hur man skapar och vårdar varumärken kan jag inte låta bli att reflektera över att Doktor Kosmos lyckats skapa och vårda sitt varumärke ganska bra. De har hela tiden gjort lite udda och nyskapande grejer, både gällande musik och grafiskt uttryck. Finns fler exempel, är någon intresserad, Googla dem.

Pinsamt nog får jag erkänna att jag kollade på spektaklet igår. Till mitt försvar var jag inte ensam när jag gjorde så och det var ändå ganska roligt att dissa alla bidrag på olika sätt. Nej, schlager är verkligen inte min musikstil. Lade dock märket till att åtminstone två av bidragen var rena ripp-offerna på redan existerande låtar. För det första lät Idol-Olas bidrag precis som You're the Voice med Heart (men oj vad länge det tog innan vi kom på vad det var för låt). Till och med o-o-oooo:et var detsamma. För det andra lät tvillingarna Rongedals låt som en variant av Mikas Grace Kelly, falsettsång och likadant pianokomp i bakgrunden. Undrar om det är någon slags trend att ta en melodi och sen bara byta ut texten (och såklart sångaren) och sedan kalla det för en ny låt, för det var så det lät igår.

Sämst i hela startfältet var dock The Nicole (ursäkta... The?). Måste vara Bert som ligger bakom. Hur hon ens hamnat på en scen är för mig en gåta. En kort Jessica Simpson-wannabe med noll talang och falsk sångröst. Den lilla kosackinspirerade dansen och orden på ryska i refrängen hjälpte inte precis upp framträdandet.

Bäst var Morgan Pålsson, utrikeskorrespondenten i gestalt av Anders Jansson (Hipp Hipp!), som fått i uppdrag att rapportera från den staden som hela festivalen befinner sig i. Tyvärr verkar han ligga en vecka efter i tid så igår var han i Göteborg. Även stå-upparen Björn Gustavsson var kul. Det säger ganska mycket om ett arrangemang när den största behållningen kommer från pausunderhållningen. I rest my case.

En replikation av ett autenstiskt meddelande. Minns inte vart mamma fick tag på det, men lite roligt är det. Särskilt i ett gammalt hus som vårt.

En liten sväng hemhemåt för hårklippning. Systern är i Nynäshamn över helgen och passade därför på att dumpa sina små odjur hos mor och far. Gulliga och charmiga och oemotståndliga... förutom när en av dem bestämt sig för att använda hallen som toalett. Det har både sina för- och nackdelar med husdjur. Själv skulle jag aldrig skaffa några, men de är bra söta att titta på och inte helt fel att "låna" någon gång ibland. Dessutom var de ovanligt vänligt inställda till kameran, det vill säga de hoppade inte runt och for omkring så man kunde faktiskt få skarpa kort på dem.

Sötishund 1


Sötishund 2

För exakt ett år sedan låg det ett decimetertjockt snötäcke över Himpan. Jag minns detta eftersom jag gick runt och sparkade i det. Inget snötäcke idag men underbar sol som värmde på vindskyddade ställen och krispig luft. Visserligen var avsikten att jag skulle sitta hemma och plugga, men en dag som idag kan man inte låta passera utan att göra någonting av och då syftar jag inte på det dumma påfundet med alla hjärtans dag utan på det fina vädret. Alltså en dryg timmes paus i pluggandet och mer användande av kameran.



Som synes inte minsta spår av snö. Däremot fanns det en och annan ispöl.

En något suddig men symbolisk bild för hur jag känner för Kevin Kellers bok Strategic Brand Management just nu. Läs den inte om du har nåt bättre för dig. Om du, säg, har ett liv.

Hur ska man orka plugga något när man inte kan fokusera tankarna och ögonlocken bara vill falla igen? Hur ska man orka läsa när man inte fattar vad det står och huvudet känns packat med ludd?

Tungt ludd.

Om ludd kan vara tungt.

Hur ska man hinna när man skulle behöva tre gånger så mycket tid på varje dygn? Hur ska man orka motivera sig när man helst av allt skulle vilja begrava sig långt ner under täcket och inte komma fram förrän vitsipporna börjar göra detsamma?

Det finns vissa ord som ligger bättre i munnen än andra. Sovmorgon är ett av dem och precis vad jag unnade mig idag. Det var rena pinan att gå upp till åtta igår, förkyld och tung i huvudet som jag var. Tror egentligen att kroppen sov fram till nio någon gång. Sen somnade den till igen på kvällen efter en heldag i skolan, lagom till att jag skulle börja plugga inför duggan/tentan på fredag. När det däremot var dags att lägga sig på riktigt hade jag självklart svårt att somna. Konstigt det där. Hur som helst, idag börjar vi inte förrän tio och även om det kanske hade varit bra att utnyttja de två extra timmarna nu på morgonen till lite mer plugg så vek jag dem för sovmorgon och iordningfixande i lagom  halvseg takt. Man behöver sådant som sjukling.
Ytterligare en lång dag i dag för övrigt. Föreläsning, grupparbete och styrelsemöte innan ännu en pluggkväll. Fattar inte hur jag ska hinna/kunna lära mig alla varumärkestermer till på fredag, men det får väl gå på något sätt. Vore kul med mer än en trea i kursen även om huvudsaken är att bli godkänd.
Nu en stunds slappande i sängen innan dusch och mot skolan. Tack och lov solsken idag. Muntrar alltid upp.

Äntligen, efter en gråmulen helg, har solen tittat fram. Jag var helt enkelt tvungen att ta en sväng upp på taket för att testa teleobjektivet, något jag velat göra hela helgen men alltså inte kunnat på grund av det trista vädret. Det är kul att se hur pass mycket det faktiskt går att zooma in på någonting. Ger ett smakprov av ytterlägena på samma motiv.

Utzoomat


Inzoomat

När det är som varmast på sommaren kallas det för högsommar. Heter det då lågvinter när det är som kallast på vintern? Kom att tänka på detta eftersom den perioden borde vara nu, men termometern visar på fjantiga fyra plus istället för motsvarande minus och ett tunt snötäcke.

Ni behöver inte ringa jourhavande psykmottagning. Jag går runt i lägenheten och pratar för mig själv av en anledning. Jag försöker memorera vad jag ska säga i mitt tal imorrn (det är den där retorikkursen som gör sig påmind igen). Jag har märkt att det hjälper att gå omkring och det hjälper att vifta med händerna och det hjälper att upprepa samma stycken flera gånger i rad. Jag övar på att göra mig så fri från stödord som möjligt och då gäller det att jag ungefär vet hela talets upplägg i huvudet. Därav vankandet och handviftandet.

Till mina åhörare: Jag lovar att vara försiktig imorgon när det väl är dags att hålla talet, så jag inte bitchslapar eller petar ut någons öga av misstag. Viftandet är bara ett sätt att komma fram till vad det är jag vill säga. Plötsligt förstår jag varför fransmännen är så kända för att tala med händerna. Vem skulle inte behöva vifta frekvent och frenetiskt för att lura ut vad det är man egentligen försöker säga, när man talar ett så krångligt språk som franska?

Hur mycket snor ryms det i en mänsklig näsa? Ingen vill nog veta svaret på den frågan. Typiskt nog, när jag för en gångs skull unnade mig en lugn kväll igår (utan plugg, med film) för att stressa ner, så kryper förkylningsviruset fram. Halskli när jag vaknade och frekvent nysande hela dagen. Har inte tid att vara sjuk. Har knappt tid att leva ju.

Snårigt var det när jag (trots begynnande förkylning) tog en sväng med kameran. Var tvungen att lufta den i verkliga världen och inte bara lalla runt i lägenheten med vad man kan hitta att ta kort på där. Hur som helst. Det är roligt att leka med skärpa.

Idag såg jag mig själv i mataffären, fast en sådär 15-20 år äldre. Såklart var det inte jag, men kvinnan var läskigt lik i profil. Hon hade något spetsigare näsa och haka men något med ögonen och hennes glasögon gjorde att det var som att se sig själv gå runt där. Eller som jag antar att jag ser ut, för man kan ju aldrig se sig själv annat än i spegeln. Creepy i vilket fall.

Kvinnan på ICA var inte den första dubbelgångaren jag stött på, men den enda jag själv sett. När jag bodde i Göteborg och gick till tandläkaren var både han och sköterskan säkra på att vi träffats förut, trots att det var första gången jag var där. Det första han sa till mig var ungefär "ja, vi har ju setts förut".

En kort tid efter tandläkarbesöket var jag och kusinen på Nefertiti och där kom det fram en kille som undrade vilken mataffär det var jag jobbade i. Han var säker på att han sett mig på typ Hemköp. Till saken hör att den enda erfarenhet jag har av mataffärer är som kund, jag har hittills aldrig jobbat i en. Såhär i efterhand kan jag misstänka att det var en raggningsreplik, men i så fall var det en smart en för den ledde till att vi började snacka med varandra. Att han sedan var för full för att intressera mig var en annan femma.

Det är ju så det måste vara för enäggstvillingar, i alla fall de som väljer att se lika ut. De måste vara vana vid att "se sig själva" mest hela tiden och att andra tar fel på dem. Jag gjorde själv en sådan miss i höstas när jag flyttade in lite mer grejer i lägenheten samtidigt som en annan höll på att flytta in i tornet. Eller rättare sagt, två andra. För det visade sig att de var två, inte en som jag först trott. Tyckte att det var skumt att han jag hälsat på några minuter tidigare sade hej en gång till som om vi aldrig träffats förut, tills jag insåg att de faktiskt var två.

Idag kom den. Min splitternya jättefina systemkamera - en Nikon D40x. Smakprov nedan. Håll till godo för det är inte ofta fröken u själv hamnar på bild och ännu mer sällan som hon lägger upp några sådana på sin blogg. Ingen av bilderna är något fotografiskt mästerverk, men självklart kan man inte låta bli att testa den nya klenoden när man precis fått den.



När det blivit mörkt ute får man nöja sig med motiven man kan finna i lägenheten. Nu vet ni vad jag rengör munnen med.



Ett styck lampa.



Pluggandet som jag skulle/borde ha ägnat mig åt under kvällen har av någon anledning blivit lidande. Någon som är förvånad?

Att promenera brukar ofta främja tankarna. Så skedde även idag på väg hem från skolan. (Vem hade förresten kunnat tro att avsaknad av basröst och risgrynsgröt kunde vara så roligt?). Hur som helst, det var på sista biten av hemvägen som jag kom att tänka på relationer och att det ibland kan vara svårt att frigöra sig från personer som man träffat eller haft någon typ av relation med i sitt förflutna. Med förflutet menar jag nu lika gärna flera år som bara några månader tillbaka i tiden.
Varje människa som man haft någon typ av relation till, förhållande med eller som på annat sätt gjort någon typ av avtryck i ens liv blir liksom kvar där. Människan kanske försvinner, men avtrycket blir kvar. Det kan bli suddigt i kanterna med tiden, men någonstans finns det kvar en speciell känsla för den människan. Man kan aldrig vara likgiltig inför en människa som gjort avtryck. Det går aldrig att gå tillbaka till nolläget där man inte vet vem den andre är. Man kan aldrig bli främlingar igen.
Ibland är avtrycket så starkt att det inte räcker med tid för att det ska försvagas. Alla känslor som man kanske kände en gång finns kvar, även om de inte är aktiva. De kanske inte kan väckas igen på samma sätt som den där gången då man var nära varandra, men de finns där och påverkar hur man känner för personen i fråga, även om allt är överspelat och båda har gått vidare.
Alla människor som har berört en får en speciell plats inombords, vare sig man vill ha dem där eller inte. Kanske vill man tvätta bort avtrycket av någon som sårat eller på annat sätt gjort en illa, men det går inte det heller. Så länge det sårande inte blir större än det man tyckte om personen för kan man heller inte glömma varför man tyckte om personen, trots de sårade känslorna. Det är väl därför man kan förlåta.
Avtryck kan förvrida huvudet på en och även när man vänt det rätt igen kan avtrycket vara kvar, men förnuft säger åt en att hålla sig borta.
Människor påverkar varandra, om det inte vore så vore det en ganska trist värld att leva i. Även om det finns avtryck som man i efterhand önskar att man sluppit, så har de givit en erfarenheter som man annars hade varit utan och det är erfarenheterna som gör oss till dem vi är. På gott och ont. Själv skulle jag inte vilja vara utan de erfarenheter jag hittills fått.
Vissa avtryck betyder mer än andra, beroende på hur mycket personen som gjorde dem betydde (eller betyder) för en. De avtrycken vårdar man med ömhet.

Flera goda nyheter på en och samma dag. Allra roligast att både fröken v och fröken p fått lägenheterna de sökt. Grattis till er! Fröken v kommer bo precis ovanpå mig, vilket betyder att vi till exempel kan skicka flaskpost mellan fönstren som Madicken gjorde :-) Det betyder också att fröken v kan stampa i golvet eller spola på toan för att få min uppmärksamhet :P

God nyhet nummer två fick jag precis nyss. Min kamera har skickats från Dustinhomes lager! Antagligen har jag den i min hand på onsdag. Kan knappt vänta.

En annan trevlig sak, som inte riktigt kan ses som en nyhet men ändå som en kul grej, är feedbacken jag fick på dels talet jag höll och dels debattartikeln jag skrivit i retorikkursen. Synpunkterna jag fick på talet rörde rösten och att jag nästa gång ska testa att stå upp istället för att halvsitta. Jag var medveten om båda, men det kan ändå vara bra att få påpekanden utifrån. Positiv kritik angående val av ämne (flyghavre), att talet var mycket informativt (vilket var hela syftet) och att inledningen var överraskande men relaterade bra till ämnet och fungerade i sammanhanget.

Angående debattartikeln så hade jag några få språkliga missar men fick beröm för mitt ordval och uppbyggnad av hela artikeln. Kändes kul eftersom jag lade ner ganska mycket energi på den. Om en vecka väntar ett argumenterande tal. Blir nog kul. Är över lag positivt överraskad av retorikkursen. Trodde i början att det skulle kännas smått läskigt att hålla föredrag och så vidare, men det känns mest kul. Att vi gör det i smågrupper underlättar givetvis. Det blir inte lika stor press och sen orkar man lyssna aktivt på alla. Även kul att se den stora spridningen på ämnen som folk väljer. Bara positivt inställd till den kursen med andra ord.

Dagen har avslutats med träning och gräddning av bondkakor (gjorde degen igår). Inte helt fel. Kommer nog somna med ett leende på läpparna.

Ibland är det skönt med en promenad. Särskilt på en söndag efter en händelserik och lång vecka. Vädret är dock inte alltid med en och trots att det var gråmulet, blåsigt och töväder (det måste ha snöat massa i natt, det var vitt när jag vaknade) så gav jag mig ut. Kyligt men friskt och renande på något sätt. Byxorna mådde dock inte så bra efteråt. Lerstänk ända upp på baksidan av låren. Väta som gick in i skorna. Det blev en stund under varma filten när jag kommit hem för att värma upp fossingarna igen.


Bilden är inte tipptopp kvalitet men jag värjer mig mot blixt och då blir det lite suddigt vid dåliga ljusförhållanden. Badrummet har tyvärr aldrig varit särskilt välbelyst (vilket är konstigt med tanke på att det är där man fixar till sig, borde ha lägenhetens bästa belysning, men det vore väl en önskedröm att hyresvärden skulle tänka på sådant).
Som synes är inte heller mina byxor av tipptopp kvalitet (längre) men nuförtiden använder jag dem bara som sunkbrallor till exempelvis söndagspromenader i lerigt väglag.

Kan konstatera att det är farligt med reor. Särskilt när någon (inga namn nämnda, ehrm) säger till någon annan "Ska vi gå in på MQ?" när de båda passerar utanför, för att denna någon ser att det är 50-70% rea och i vanliga fall inte har råd att handla på MQ. Det ansvarslösa uttalandet ledde till hål i budgeten för båda personerna, men å andra sidan också till två sprillans nya och fina klänningar för båda töser. Och gröt är ju ganska gott. Vad som en stund senare skedde på Cubus tänker jag inte gå in på.