fröken u

Nej, det är inte mig själv jag syftar på, även om man skulle kunna tro det ibland. Superfreak med Rick James. Det är en låt, om någon skulle ha missat att förstå det. Den är härlig att dansa till. Annars ägnar jag (kanske) överdrivet mycket tid ikväll åt spansk pop à la La Oreja De Van Gogh. Påminner om sommar, något man behöver i gråa november.
Jag försöker se något fint och positivt i varje årstid, varje månad men november är faktiskt bara ful och trist och kletig och mulen och grå. Förutom idag (ett undantag) då det var strålande sol och klart, men i gengäld svinigt halt och jag var glad att tagit mig helskinnad till och från skolan.
Annat var det när jag bodde i norr. Där är november rimfrostig och vacker förutom att dagarna är alldeles för korta. Det är nog det enda jag saknar från den tiden, förutom norrskenet och att det faktiskt nästan aldrig slaskade. Nu har jag en tacopaj väntandes och en hungrig mage. Tänk så bra uträknat!

Jag spyr på den. Mentalt. Ändå var jag varken på stan särskilt länge eller har tvingats stå ut med ståhejet tidigare i år. Det blir bara värre och värre. Julsångerna nöts tills man helst av allt vill stoppa bomull i öronen för att slippa eländet och julklappspappret hotar att begrava en tillsammans med stressade människor med alltför många varor i alltför långa köer. Det är så synd för egentligen tycker jag om julen. Det har alltid varit "Högtiden". Viktigare än påsk, midsommar och till och med den egna födelsedagen. Det som förstör känslan är hetsen och köphysterin samtidigt som budskapet om att ta det lugnt, stressa ner och tillbringa tid med nära och kära pumpas ut tills man kräks. Där kom den tillbaka - illamåendekänslan. För jag blir illamående och börjar hata mina medmänniskor lite grann, de där anonyma som är ute i julklappsjakten. Jag vägrar ställa upp på det i år. Såklart ska jag skaffa julklappar åt de jag ska fira jul åt, men aldrig i livet att jag tänker svälja hela betet och tillbringa varenda helg fram till den stora tilldragelsen med att trängas med folk bara för att komma över det senaste trendiga pyntet eller den perfekta stassen för jul och nyår. Nej. Jag vägrar.

Lägg något svalt över min panna och lär mig gå på vatten.
-LW

Bloggen har blivit lidande på sista tiden. Det är för mycket runt omkring. Skolan, äta och sova är i princip det som hinns med just nu och då har jag inte ens nosat på de individuella uppgifter som vi fått och som är ganska omfattande. Det är projektet som tar all tid. Jag andas LiU Design.

Lusten är tillbaka. Jag vet inte exakt när det hände men jag tycker det är roligt med skolan igen och känner mig motiverad att lära. Var ett tag sen jag kände så. Större delen av hösten har känts förvirrad och som om man famlar i mörkret och har man tur hittar man rätt. Nu är bitarna mer på plats och det är kul. Äntligen chans att lära mig det jag trodde och hade förväntat att lära mig den här hösten och antagligen var det bara det som behövdes.

Mitt liv stavas S.K.O.L.A. just ju. Hemkommen halv åtta både tisdag och torsdag. Projekt på varenda liten snutt av tid som inte är föreläsningar eller labbar och utöver det kan jag knappt hålla mig från att pilla med html och flash (vilket var anledningen till den sena hemkomsten) även på min fritid. Imorgon blir det en heldag med projekt, intressant gästföreläsning från North Kingdom och mer projekt till vi stupar och allt som ska vara klart är klart. För hellre jobba sig alldeles slut i huvudet och bli klara imorgon än sitta i helgen. Då har jag annat skolarbete att ägna mig åt.
Har just insett att jag inte förberett någon lunch tills imorgon. Dags att ta tag i istället för att skriva blogginlägg. Fy på mig.

Min hyllning till clementinen för några dagar sen hade jag inte mycket för. Men för att ta det från början. Idag snöade det när jag skulle gå till skolan. Det var minusgrader. Smart som jag är klär jag mig i converse. Platt gummisula och isig asfalt är inte en bra kombination och detta insåg jag lagom tills jag kom till backen ner mot Strömmen. Klarade backen fint men när jag nådde trappen som är sista biten tog det stopp. Eller snarare var det det det inte gjorde. Trappen var isig och isen var liksom välvd så foten liksom bara slant och vips så satt jag på rumpan och jag tror att jag kanade några trappsteg. Höll mig som tur var i räcket så jag slog mig inte så mycket. Istället sträckte jag både axeln, ryggen och rumpan (om man ens kan sträcka den?) på höger sida av kroppen samt lyckades göra något skumt med knäet så att det har svullnat upp och börjat värka. Inte förrän jag befann mig i trygghet i skolan och öppnade väskan för att ta ut mitt block upptäckte jag att den ena av clementinerna jag tagit med mig inte klarat fallet lika bra som jag gjorde. Ett djupt hack genom halva clementinen och clementinsaft över precis allting som befann sig i väskan. Roligare upptäckter har man gjort.

Har jag något att berätta idag? Nej, egentligen inte. Bara det jag kom att tänka på medan jag städade och skulle dammsuga i hallen. Det jag tänkte på visar antagligen att jag tänker för mycket, men hur som helst. Nu har jag i alla fall varnat.
Som jag har förstått det så är damm egentligen döda hudceller och sådant. Alltså delar eller avfall eller vad man vill kalla det från en själv. Man kan vara dammallergiker. Betyder det att man är allergisk mot sig själv?
Hm... ja. Jag varnade....

Clementiner är en av mina favoritfrukter. Perfekta som uppiggare, efterrätt, litet mellanmål eller istället för godis. Dessutom lätta att ha med sig och roliga att skala. Man måste ju se om man lyckas få bort hela skalet utan att ha sönder det. Det ska vara de små, de med tunt skal. De är oftast saftigast och sötast och helt enkelt godast. Även namnet gillar jag. Clementin. Det ligger bra i munnen.

En annan av mina favoritfrukter är banan. De är inte lika lätta att ha med sig i väskan. De blir lätt bruna och mosiga, men om man bortser från det så toppar den nog min lista över braiga frukter. Inte nog med att den är supergod naturell (om lagom mogen såklart) men man kan ha den till så mycket annat. Både i varmrätter och efterrätter, varm eller kall, grillad eller stekt eller ugnsbakad. Det enda man nog inte kan göra med den är att koka den. Men å andra sidan, kokar man någonsin frukter?

Ananas och vindruvor ligger också högt på favoritfruktslistan. Problemet med ananas är att man knappast kan köpa en hel till sig själv. Det blir helt enkelt för mycket och dessutom får man ont i både mun och mage. Vindruvor är bra istället för godis, för man får liksom småplocka, men de funkar inte lika bra att ta med sig och dessutom är de ofta ganska dyra tyvärr.

Ständigt dessa möten. Inspirationskvällen i tisdags kanske inte kan ses som ett möte, men den bjöd på många möten. Styrelsemöte i onsdags. Visserligen kort och informellt men likväl ett möte. Sektionsens höstmöte ikväll. Imorgon möte med programansvariga för LiU:s designutbildningar, de utbildningar som vi har i uppdrag i vårt projekt att marknadsföra. Lite nervöst att presentera våra tankar och idéer för dem, men samtidigt ett gyllene tillfälle. Förhoppningsvis kan deras kommentarer och synpunkter hjälpa oss framåt i vårt arbete. Möte efter lunch med programplanegruppen. Det är vad det låter som, en grupp för att planera vårt program. Efter det blir det helg och förhoppningsvis inte lika många möten på ett tag.

det är svårt att bli nöjd när man väntar mirakel.

- LW

Första snön föll idag. Stora flingor som sakta singlade mot marken. Fint från inomhus men inte lika kul från utomhus när temperaturen larvade runt kring nollan. Genomblöt snögumma efter knappa femton minuters promenad till skolan.

Igår inspirationskväll. En kväll som var över på ett litet kick. Mycket lyckad tillställning. Både gästerna från näringslivet och gdk:arna tycktes ha en trevlig kväll. Jag hoppas att ettorna nappar på idén och ordnar någonting liknande nästa år. Tror det gynnar både dem, oss och utbildningens rykte.  Extra kul att Bo Bergström, som är lite av en guru inom branschen, sa att han gärna gör sig till en reklampelare för GDK. Att han tror på vår utbildning och att han tror att den är bra. Hans föreläsning för ettorna förra veckan, som vi smet in på, var verkligt inspirerande.
Inspirerande var också dagens föreläsning med Dorte Nielsen. Den handlade om kreativitet och hur man kan stimulera sig själv till att komma på nya idéer. Sällan har jag gått så nöjd och uppiggad från en föreläsning! Alla som inte läst hennes utmärkta bok "Idéer" bör omedelbart göra det. En bok som jag tror att man kan ha nytta av oavsett vad man man jobbar med. Dessutom är den otroligt billig.
Idag känner jag mig glad och priviligerad som får gå den här utbildningen och får tillfälle att lyssna på så inspirerande människor. Det är allt annat mot säg en föreläsning i hållfasthetslära, sådant som jag ägnade mig (mer eller mindre ofrivilligt) åt under min tid i Luleå. Oj, vad jag inte saknar det.

Nej. Jag får aldrig för mycket av Winnerbäck. Det började med att jag tänkte på inledningen till den här låten, men så kunde jag inte hejda mig och hela texten blev nedtecknad här. Den första strofen är i alla fall enligt mig en av de bästa bland hans låtar.
Elin Sigvardsson har gjort en cover på engelska men "Lay down beside me, this small bed is just big enough" håller inte riktigt samma klass som inledningsrad. Inte heller "For you, for me, but not for eternity" säger riktigt samma sak som "så för din, och för min, men inte för kärleks skull". Nog med analyserande. Texten får tala för sig själv.

Du får om du vill, det blir trångt, för min soffa är smal
men den rymmer en dans
"svart eller vitt" tycks ha somnat i fåror och skal
men det rör sig nånstans
på kärlekens vis blir det lätt en kliché
och fåfängan söker en segertrofé
med löften som stag, faller allting omkull
så för din, och för min, men inte för kärleks skull;
kom och utmana mig inatt.

Älvorna talar om tomhet och bjuder till dans
och flykten tar fart
mellan veta och vilja går vilsen och väntar på sans
och att se allting klart
men när stormen tar fart över frosten inatt
ropar sansen på värme i svavel och skratt
det är tid för de galna, och månen är full
så för din, och för min, men inte för kärleks skull;
kom och värm oss inatt.

Sparsamma svar håller hungern vid liv.
Kom liv, kom liv! Och slunga mig rätt in i smeten;
vem ser mina kliv?

Allting du sagt, eller gjort, eller vill hålla kvar
blir kvällsfotogen
och allt jag fördömt och förnekat är springande dar
på tappra små ben
det finns nu, det finns då, det finns sen, om du vill
men det finns inget annat att hålla sig till
och allt blev så mycket, och kvoten är full
så för din, och för min, men inte för kärleks skull;
kom och skölj mig inatt.

Någon har valt att bestämma hur kärlek går till
med regler och råd
så därför, inatt ska vi älska som fåglarna vill
och klippa en tråd
stormen tar fart över frosten igen
och vilsen väntar på värmande vän
och när som jag tröttnat på jag, min och mig
blir jag svag, blir jag rädd, att nånsin förlora dig;
håll om mig inatt.

Om du finns, om du kan, om du vill komma hit;
kom hit! Kom hit! Och slunga mig rätt in i smeten;
jag faller med flit.

Min första riktiga slapphelg på väldigt länge. Inga skolgrejer att tänka på som måste göras till kommande vecka. Bara tagit det lugnt och megaslöat. Man behöver sådana helger också. Veckan som kommer blir nog intensiv och då menar jag utöver skolan. Insiprationskväll på tisdag. Ett ypperligt tillfälle för att knyta kontakter men fasar för att behöva mingla med okända människor och framhäva mig själv. Särskilt som jag inte vet vad jag vill och inte har ett tydligt mål än. Om jag någonsin kommer att få det... Onsdag betyder styrelsemöte och torsdag är det höstmöte för sektionen.

Trots att det nu har hunnit bli november och nästan alla löv fallit från träden var svängen runt Strömmen lika vacker idag som alltid. Gick inte riktigt som jag brukar, men ombyte förnöjer ju och ger nya synvinklar. Blev faktiskt rätt trött av turen. Skyller det hela på den elaka förkylningen som slagit sina klor i mig. Tror dock att jag kommit över det värsta nu, men man ska ju aldrig ropa hej innan man kommit över bäcken, som det kända ordspråket lyder.

Har redan börjat fundera på julklappar. Vad önskar sig folk egentligen? Att det alltid ska vara så svårt. De gånger man lyckas hitta den där perfekta julklappen är sällsynta, men när det väl sker, då är det roligt att ge. Vägen fram till den perfekta julklappen är inte lika kul tyvärr. Massa spring i affärer och slitande (bildligt) av hår innan man är där. Fasar för det varje år.

1. En väldigt skön säng som man inte får ont av att ligga i efter fem timmar.
2. En lika skön soffa som man kan flytta sig till när sängen trots allt börjar kännas lite trist.
3. Ett gosigt täcke och en lika gosig kudde.
4. Massvis med te för att lindra det onda i halsen.
5. Drösvis med filmer och tv-serier för att fördriva tiden i soffan respektive sängen.
6. Ett berg med näsdukar, det säger sig själv varför.
7. Godis.
8. Msn för att inte tappa all kontakt med omvärlden, men msn kommer in först när man börjar känna sig så bra att man orkar sitta upp en längre stund.
9. En eller flera bra böcker när man tröttnat på film.
10. En varm dusch när sunkigheten börjar bli för sunkig och man trots allt vill fräscha upp sig något.

Efter att ha blivit utan tidning i fyra dagar damp den så ner i lådan igen efter ett litet mejl till kundservice. Ögnade igenom skivrecensionerna som alltid är på onsdagar. Brukar tycka att det är en ovanligt töntig bildtextsskrivare. Ofta hånar bildtexten artisten på bilden och det känns liksom lite oseriöst. Hur som helst så råkade ögonen fastna på en recension av Backstreet Boys senaste studioalbum. Jag har aldrig varit något fan av dem, men läste ändå igenom det som stod. Skrattade gott på slutet åt följande:

"För de redan frälsta kommer den säkerligen, med sin välproducerade, elektroniska ljudbild, vara en källa till glädje. För oss andra har pojkarna återigen gjort för popmusikens utveckling vad Dressman har gjort för klädmodets - ingenting."

Är det förresten ens någon som lyssnar på Backstreet Boys längre? Och är de förresten några boys längre? Vill minnas att när jag senast såg dem på bild, vilket säkert var minst tre år sen, hade de blivit lönnfeta och tappat allt vad pojkcharm heter, om de ens hade någon från början.