fröken u

Imorgon bär det av mot härliga Göteborg för att under torsdagen överdosera på punkmusik av olika sort. Förutom (förhoppningsvis) kanonfestivalen West Coast Riot kommer kusin med sambo att våldgästas i några dagar. Kommer bli lavliij! Har inte varit i Göteborg sedan jag flyttade därifrån för nästan två år sen. En alltför lång separation i mitt tycke. Håller alla tummar som kan hållas för att vädergudarna är på vår sida och festivalen inte regnar bort. Hade varit underbart med badväder i helgen, men det är nog att hoppas på för mycket. Nåja, man kan aldrig veta hur något ska bli i förväg. Bara vänta och se.

Min syster fyllde år igår. Hon fick en ring av sin sambo, så nu är de förlovade. Enormt grattis!

Mitt första besök i Dalarna och jag förstår varför många har en speciell förkärlek till landskapet. Mer sommar blir det knappast. Mer midsommar än att spendera den i Gärdebyn blir det heller knappast. Ni som känner till Gärdebylåten förstår vad jag menar. Ni andra - uppdatera er på den gånglåt ni bör känna till om ni vill vara allmänbildade.

Enligt sann midsommartradition var vädret skiftande med regnskurar och solskurar som varvade varandra flera gånger per timme. Vi hade dock tur och lyckades pricka in solen på våra promenadsvängar i området. På grund av regnet valde vi dock bort det stora firandet en bit bort på midsommarafton och besökte istället det lilla firandet på midsommardagen som låg på gångavstånd i Gärdebyn. Folkdräkter, knätofsar och fiolmusik så det stod det härliga till. Roligt att det inte bara var gamla tanter och farbröder som bar folkdräkt, som det brukar vara hemmavid när det är folkdräktsdags, utan även barn och unga.


Stången restes för 59:onde gången (tydligen) till sju polskor med hjälp av träsaxar och ett gäng karlar i folkdräkt. Väl uppe hissades en liten sverigeflagga i toppen och dansen började, men den skippade vi. Det visade sig vara ett klokt val eftersom det började regna innan vi hunnit hem. På kvällen höll det upp igen och vi grillade på altanen med utsikt över Siljan. Under min dalavistelse har jag även hunnit med att ångbasta, lära mig lösa rubiks kub, spela sällskapsspel, kasta pil, gunga i hängmatta, promenera hundar och möta mörksuggan. Kort sagt kan jag inte klaga och jag hoppas på att återse Dalarna någon gång igen.

Idag stundar färd upp mot den midsomrigaste delen av Sverige, nämligen Dalarna och Rättvik. Mer knätofs och fiolspel än så blir det knappast. Ska bli spännande och kul att uppleva ett sådant firande (även om vädret som vanligt på midsommar inte riktigt verkar vilja samarbeta), men mest ska det bli härligt att få träffa mannen igen. Det var långa två veckor sedan vi sågs och innan dess två veckor också, så på en månad har vi setts två gånger (om man räknar idag). Alldeles för lite!

Undrar varför promenader är som allra skönast på kvällen. Kan vara för att det är väldigt få andra ute och man får ha sin promenadväg för sig själv, njuta av den i sin egen takt och utan att bli störd av någon annan. Kan vara för att det blivit lite svalare och luften känns klarare. Kan vara för att det nu är så nära midsommar och sommarsolståndet att det praktiskt taget är ljust dygnet runt och man vill ta vara på möjligheten att vara ute sent eftersom det knappast är något man känner för på vinterhalvåret. Kan vara för att det är tystare på kvällen och därmed lättare att rensa tankarna, vilket lite hör ihop med att man får vara ostörd. Antagligen är det en kombination av alla fyra.

Vet att jag skrivit om det tidigare, men det finns låtar som bara går direkt in i hjärtat. Låtar som man gillar första gången man hör dem och som kan ge gåshud över hela armarna och rysningar längs med ryggen. Idag har jag haft det angenäma nöjet att råka på inte bara en utan två sådana låtar. Den första har jag visserligen hört melodin på innan, men inte med originaltexten.

Den första är Send in the Clowns, i mitt fall en version med Frank Sinatra. Vad man än tycker om Sinatra så går det inte att förneka att han hade en fantastisk röst. Det tillsammans med texten och melodin som passar så bra ihop ger mig rysningar över hela kroppen. Melodin var avslutningsnummer på musikalen om Zarah Leander - En stjärna, en saga, en sång - som gick på mitt kära Arbis fram till maj. Redan då träffade den mig i bröstet och jag har sedan dess undrat vad det var för melodi. En kik i programbladet var allt som behövdes och jag blev faktiskt förvånad att jag inte hört eller visste vad det var för melodi innan, för jag känner ju till namnet.

Låt nummer två är Curly Sue med Takida. Låttexten talar för sig själv (bara ett utdrag här nedan), men med melodi och en underbart hes mansröst som sjunger adderat är den bara fantastisk. Kanske gör det mig till en sucker för sappy lovesongs men det bryr jag mig inte om. Båda står på min lista över låtar att lyssna sönder den närmsta tiden.

När man hittar nåt som passar så fint ihop med övriga kuddar i soffan och soffan i sig så kaaaan man inte bara låta det ligga kvar i affären utan att köpa det. Särskilt inte när det är på rea med massor procent. Den gröna kudden var mitt första inköp för att muntra upp mig själv efter en riktigt crappy morgon. Inte gå in på det mer än så, låt oss bara säga att min kropp inte ville samarbeta utan tycktes hata mig.

Inköp nummer två var totalt impulsartat men samma sak där. När jag faktiskt hittar ett par både snygga och sköna sandaler på återigen massa rea, så kan jag inte lämna affären utan dem. Trots att jag inte har pengar egentligen. Bara att hoppas att det betalar sig i längden, det vill säga att jag får glädje av skorna (och helst inga skavsår).


Förresten så är det oerhört svårt att fota sina egna fötter utan att det ser knäppt ut så ha överseende ;)

Potatissallad utan kladd kan vi kalla det. Gott blev det i alla fall så jag tänkte dela med mig av receptet. Mängderna kan man bestämma själv efter hur många man är eller hur hungrig man känner sig. Jag lagade åt en person.



1 snutt rödlök
1 vitlöksklyfta
1 bit squash
olivolja efter behag
salt, gärna någon specialvariant som smakar lite mer, typ havssalt eller flingsalt
svartpeppar
örtkrydda (i mitt fall timjan)

Borsta potatisen och skär den mindre bitar. Koka den tills den är mjuk, ca 20 minuter. Skär under tiden squashen i mindre bitar och stek den i stekpanna tills den får färg och är lite mjuk. Hacka rödlök och vitlök i lagom stora bitar och blanda med squashen i en skål. Tillsätt mycket olja (potatisen suger upp mycket och den ska kännas lite smörig så några matskedar kan behövas), salt, peppar och eventuellt örtkrydda och blanda runt.

Häll av vattnet på potatisen när den känns mjuk och blanda ner den tillsammans med det andra. Tillsätt mer salt och olja om det behövs. Ät!

Vad man äter potatissalladen till är upp till var och en. Jag åt den med stekt bacon och knäckebröd, men jag kan tänka mig att den är god till stekt lax eller grillat också. Squashen kan ersättas med paprika, soltorkade tomater, oliver, kapris eller vad man tycker om (vilka inte bör stekas). Bara för att ge några förslag.

Det finns en hel del fördomar kring studenter och hur de lever sitt liv, men har man dryga 7000 spänn i månaden och över hälften går till hyran så får man inte vara så kräsmagad. Det finns många saker som skiljer ut oss studenter från "vanliga civila" och jag tycker man bör ha provat på i alla fall några av dem innan man tar sin examen. Till exempel bör man ha:

• Handla tillräckligt lite mat för att få plats med den i en sån där liten, tunn plastpåse som finns i slutet av kassan och som man normalt plockar frukt i, istället för att kosta på en dyr plastkasse (många bäckar små...). Har man handlat för mycket för att det ska rymmas får man helt enkelt ta en påse till.

• Ägt en overall, och satt på minst fem märken och sitt namn på den. Hur detta görs, med silvertejp eller korsstyngsbroderier är högst personligt, men overallen bör ingå i varje students liv, åtminstone teknologstudent.

• Varit iklädd overallen på minst en kravall. Annars har man inte ägt overallen på riktigt.

• Ätit pasta fem dagar av sju någon vecka. Även om detta kanske är en av de djupast rotade fördomarna - att studenter bara lever på nudlar - så är det faktiskt gott med pasta och nyttigt. Se på italienarna!

• Festat på en vardag utan att behöva oroa sig för dagen efter eftersom man ändå är ledig. Det gäller att ta chansen när man har den, utan att det ger konsekvenser dagen efter.

• Någon gång gjort en omtenta. Det är karaktärsbyggande (som en vän en gång lärde mig).

• Valt mat, dricka, uteställe, kläder, resor på obekväma tider, etc för att det är billigt även om det inte var riktigt det man ville ha.

Det finns många fler saker man bör testa på, men min hjärna är lite trögtänkt för tillfället. Innan jag för första gången tog klivet in i studentvärlden fick jag en mycket fin och detaljerad lista med tips på hur man kan spara pengar som student. Dessa tips kanske var i det extremaste laget och involverade glassburkar till tallrikar och provsmakning i mataffären som ett sätt att äta middag på fredagarna, men kul att läsa var det. Punkterna ovan är inte av den kalibern, men fyll gärna på med sådant som saknas för att ha levt studentlivet på riktigt :)

Eller något liknande var det någon som sjöng någon gång, har jag för mig. Det är hur som helst sant. Det är på kvällen som tankarna kommer fram. De jobbiga tankarna. Tankarna av saknad och ensamhet och uppgivenhet att inget vettigt gjorts den här dagen heller och med vettigt menar jag jobb, för visst var gympan på Friskis vettig, men den räcker inte för att jag ska känna mig nöjd med min dag.
När den man helst av allt vill träffa är massa mil bort i Rättvik och kommer vara där äckligt många dagar till kan man inte annat än att känna sig lite uppgiven. Saknad är jobbigt, men samtidigt som min kära Winnerbäck sjunger så saknar man inte sånt som man har och det är när man får sakna som man inser vad någon faktiskt betyder för en. Jag bara önskar att dagarna kunde gå lite fortare tills vi kan ses igen.

Igårkväll skulle flickorna samlas för att grilla och träffa fröken s en sista gång innan hon far hem för sommaren. I höst lämnar hon oss för utlandsstudier i Köpenhamn. Bättre grillningsställe än taket får man leta efter med sol hela kvällen och utsikt över hela staden. Vad vi inte räknat med var att det visst blåste en del. Då är taket plötsligt inte lika bra som grillningsplats. Vi blev smärtsamt medvetna om detta när grillen tog väl mycket fyr och halkade ner från sin ställning så att den stod snett med ena hörnet på marken (som, som tur är, består av stenplattor). Lite väl ivriga att lägga på maten med rädsla för att missa glöden. Tog bort maten när den blev svart och väntade tills flammorna slutat slå upp - trodde vi. Blåsten satte gång på gång ny fyr på elden och det slutade med förkolnad mat.



Ambitiösa som vi var hade vi tänkt grilla även majs, förutom kött. Det slutade med att majsen fick ligga kvar på grillen för att den inte skulle blåsa iväg av vinden. Glömde jag säga att botten dessutom gick sönder så att all kol blåste ur och blåste runt på taket?

Korven på bilden gick trots allt att äta om man skar bort det svarta (vilket var typ halva korven, den såg nästan likadan ut på undersidan). Det svåra var att få in den i munnen utan att någonting på tallriken eller bordet blåste bort. Var länge sen man fick kämpa så för att få lite mat i sig. Det positiva är väl att det är en grillning vi sällan kommer att glömma. Det bär mig emot att erkänna men taket är inte alltid överlägset som grillplats.

Så var man tillbaka från sex dagars semester på en medelhavsö. Konstigt nog verkar det om om Sverige haft varmare väder och mer högtryck under tiden vi varit borta. Ska inte klaga, för vi lyckades pricka in rätt stränder på rätt dagar. Vädret skiljer sig nämligen åt mellan ostkust (där vi bodde) och västkust samt lokalt på grund av de stora bergen som skär landskapet.

Dag 1 på semestern bestod i princip av att resa, komma fram och äta massa mat på kvällen.

Dag 2 bar det av till en stenstrand relativt nära där vi bodde. Underbart lena, vita stenar och turkosblått vatten mötte oss. Lite obekvämt att ligga och sola på, men desto skönare att slippa att få med sig halva stranden hem som det lätt blir med sandstränder. Dessutom bjöd stranden på härlig snorkling.



Dag 3 begav vi oss längre söderut på ostkusten. Vad vi inte visste var att vägen dit bestod av kringelikrokig serpentinväg längs bergsväggar med hundratals meter stup en meter eller mindre ut från vägkanten. Vägen bjöd dock på fantastiska utsikter och det var mer än en gång vi stannade längs vägen för att ta kort och beundra landskapet.



Tillslut hamnade vi på en strand kantad av speciella tallar. Effektivt som vindskydd en bit in från havet och ganska snyggt, men tyvärr fastnade de inte i frökens kamera. Havet såg dock inte heller fel ut. Tyvärr var inte solen riktigt med oss utan gick i moln ganska mycket, men trots det blev det ett bad. Man är ju van vi de svenska temperaturerna i badvatten så det är bara att bita ihop. Det blev skönt när man varit i ett tag. Desto kallare när man gick upp och möttes av vinden igen.



Dag 4 Med löfte om en fantastisk strand från de av oss som varit på Sardinien tidigare begav vi oss denna dag mot södra delen av västkusten. Flerfilig väg större delen av tiden, men sista halvtimmen eller så bjöd på något helt annat. Smal grusväg, minst lika kringelikrokig som serpentinvägen dagen innan, utan räcken uppskattades inte av alla i resesällskapet. Fröken själv var inte den mest hysteriska utan tyckte mest det var häftigt, även om hon för sitt liv inte hade velat köra där själv och ibland fick hjärtat i halsgropen när det två meter framför bilens nos stupar flera hundra meter rakt ner i en ravin. Alla överlevde dock färden utan allvarliga men eller hjärtattacker och fick nedanstående strand, Pichinas, som belöning. Även om stranden var ytterst glest belagd så var det ändå lite konstigt att så många andra hittat den, när sagda grusväg var enda vägen dit och det till och med fanns hotell och glasservering.



Stranden var överöst med höga sanddyner. Duktig fröken tillsammans med pappa klättrade uppför en särskilt utvald (den närmaste, sand är fruktansvärt hett att gå i utan skor). Utsikten var minst sagt magnifik och själva sanddynen fin i sig den med.



Dag 5 Återigen höll vi oss i närheten av där vi bodde (agriturismo, dvs italienska motsvarigheten till ekoturism/bo på lantgård). Osalla var den absolut närmsta stranden vi kunde komma till och faktiskt enligt mitt tycke den finaste. Sanden var den mjukaste jag någonsin gått på och solen var snäll mot oss denna dag. Regnade en skvätt strax innan vi styrde hemåt, men höll upp större delen av tiden och det blev flera bad och mycket sol. Också här som fröken lyckades bränna upp sina fötter. Med hy vit som snö får man akta sig i solen. Lösningen heter sölkräm men jag hade missat fötterna och fick betala för det. Ser läskigt ut men hoppas att det ger med sig om några dagar. Glad att det inte blev mer än så åtminstone.



Nej, det är inte en turistbroschyr. Det såg faktiskt ut precis så.



Förutom stränder hann vi även med att bland annat besöka två nuraghis (någon slags försvarstorn som finns kvar från ett folk som bodde på ön för massvis med år sen), promenerande i den närliggande orten Durgali, ett besök till en grotta med stalaktiter, men tyvärr var den stängd så det blev att stanna utanför och vända om.

Dag 6 bestod till största delen av resande. Satte oss i bilen för att korsa ön och komma till Alghero på nordvästra kusten, där Ryaniar flyger ifrån. Några stopp på vägen för matsäcksinköp, besök vid kanske öns största och bäst bevarade nuraghi och lunch i ett litet samhälle vid namn Torralba. Ortnamnet blev ganska roligt när en i resesällskapet betonade Torr-alba istället för Torral-ba, men det var bara en parentes.



Italien är känt för sin mat och jag kan sannerligen inte klaga på den vi fick. I boendet ingick frukost och middag på kvällen. Middag i Italien innebär:

1) Förrätt med diverse kallskuret, ostar, pajer, bröd och grönsaksröror, lite olika variation varje kväll
2) Pasta. Och vilken pasta sen! Godaste någonsin och hemgjord såklart
3) Någon slags kött. Fick kanin, gris, lamm, kalv och får. Allt mycket smarrigt
4) Ibland någon form av dessert, men bara ibland
5) Frukt
6) Kaffe om man ville (det ville vi inte) och likör (för matsmältningen) med liten kaka

Till maten serverades dessutom tunt bröd som man kunde sitta och plocka hur mycket som helst av. Redan efter förrätten var man ofta ganska mätt och när måltiden var över kunde man i princip rulla iväg. Gott, kanske inte så nyttigt för figuren, men är man på semester så är man.